Vad är det för fel på mig?

Tja Flashback!

Jag är en helt normal kille på 20år. Jag brukar inte må dåligt eller sitta och tycka synd om mig själv. Jag har alltid varit en glad och roligt kille med en massa roliga och sköna vänner. Men dom senaste månaderna har jag börjat må dåligt. Känner mig ensam och övergiven även om jag umgås med folk varje dag. Det känns som att någonting saknas. Jag har inte haft en flickvän på 3år och har inte haft någon direkt fysiskt kontakt med en tjej på över 1år. Jag har fortfarande massa vänner men jag har ett väldigt stort problem och det är att jag inte kan prata med folk om mina problem. Det finns en tjej kompis som jag skulle kunna prata med men jag är för feg eller nåt. Vad är det för fel på mig?

Sitter i min lägenhet nu och tycker synd om mig själv. Funderar på att ta fram sprit flaskan fast tror inte det kmr hända. Vet inte ens varför jag skriver denna tråden kände mest att jag behövde skriva av mig lite.

Lite mer info behövs för att avgöra vad som är fel. Men om du börjar Träna, äta rätt mat, runka, kolla mindre på tv, dator eller mobil. Vara utomhus mer. Det kan kanske hjälpa.

Eller kolla på detta youtube-klippet.

Joe Rogan Podcast #232 - Giorgio Tsoukalos

http://www.youtube.com/watch?v=8bJprLmJw-c

Jag tränar flera gånger i veckan, äter rätt så hälsosamt, runkar några ggr i veckan, kollar inte mycket tv och är ute en hel del. Sitter en del vid datorn fast det är bara när jag inte har något bättre för mig. Vet inte vad mer jag ska skriva

Jag sitter i samma pos som dig, men jag litar inte på kvinnor. Därför har jag inte haft ett förhållande på mina 24 år, för jag vill inte ha en massa otrohet eller klamydia osv. Fungerar mycket bra. Visst har jag haft ragg, men alltid tryck de undan.

okej dock så vet jag inte ens varför jag mår dåligt det är det som är konstig. Kan mycket väl vara så att jag vill ha en flickvän men behöver inte vara det. Känner mig mest exremt ensam.

Stackars lilla bubben. Har kompisar och är ute varje vecka. Hur tror du det känns för folk som ingen hör av sig till, aldrig har haft ett förhållande eller fysisk kontakt med tjejer? Som aldrig riktigt har en anledning att gå ut?

Seriöst, sluta böla. Njut av att du har sköna vänner och känn dig nöjd med att du har dem.

Personer som dig blir jag härsken på.

Känns som du ändå stressar upp dig över något och dina tankar på en tjej är väl inte onormala, tvärtom...

Men om du tror att du är på väg in i en depression kan du väl kontakta vårdcentralen eller en kurator, man behöver INTE vara psykiskt sjuk för att prata med någon kurator, om du inte redan provat det så rekomenderar jag det.

Har du jobb? de flesta arbetsplatser har egen kurator.

Lyssna på rösten som säger att något saknas. Rösten talar din sanning.
Vad är du i avsaknad av?

Avsaknad av identitet. Var ska identiteten komma ifrån?

Känner du hur maktlös du är till ditt nuvarande problem.

Så fort du får en problem du inte kan lösa får du panik. Tvångs misshandel från egot när förtroendet sjunker.

Se problemlösningen i omgivningen runt dig. När du får ett problem du inte kan lösa sök nya synvinklar, gör nya saker, pressa dina gränser. Tvinga dig själv att göra saker du inte vill utan att se någon vinning i det.

O visheten är sanningen.

Jag håller med dig till 100% att jag inte borde sitta och böla. Just nu mår jag jätte bra och är glad. Det händer bara ibland att jag mår dåligt utan att riktigt veta varför.

Jag tror inte att jag är på väg in i en depression har aldrig gåt in i vägen eller liknade så vet inte hur det känns dock. Jag tror inte att jag behöver prata med en kurator. Det kanske bara är som du säger att jag stressar upp mig över ingenting om jag förstod dig rätt. Ja jag har ett jobb.

Celibat kan göra många deppiga...

Bra näringsrik mat höjer humör och ger bättre välmående i längden!
Social liv kan ibland vara bara några ord på bussen eller i affären...

Om du litar på din tjejkompis och om hon förstår dig bra så rekommenderar jag starkt att prata med henne. Jag har själv varit deprimerad i omgångar och det tog mig över två år innan jag först berättade om min depression för någon. Höll det först inom familjen men att ha en bra kompis som förstår en och lyssnar är guld värt, tro mig.

Till snubben som skrev tidigare att sluta böla när man har kompisar kan fan bara slänga sig i väggen. Finns oerhört många psykiska tillstånd som hindrar en från att må bra trots bra omgivning. Själv har jag många kompisar, går en bra utbildning etc.. men har periodvis varit helt jävla avstängd utan att kunna göra något åt det själv. Jag hade konstant daglig ångest i ett års tid tills jag totalt bröt ner mig och stängde av hela min känslovärld. Trots att jag alltid uppskattat livet något otroligt och varit nöjd med det jag har hamnade jag i ett tillstånd där jag totalt slutade bry mig om precis allt. Man måste försöka själv först absolut men går inte det så söker man hjälp, så är det bara.

P.S Hoppas du får rätt på dina problem TS
Ställer absolut upp om du skulle behöva snacka