Moral existerar ej

Moral är något som inte existerar. Folk pratar om det eftersom 1. De vill att andra ska bete sig så men egentligen skulle de inte följa det personligen om de hade valet att sluta följa det och ingen annan kunde. (kontroll över andra människor) 2. De är rädda för vad andra tänker om dem så de talar inte om det.

Jag skulle inte ha det minst problem att sno något eller ens mörda någon om jag visst att jag skulle kunna komma undan med det. Moral existerar inte och faller oftast på sin egen orimlighet. Ju tidigare man inser att det inte finns inge regler att följa bara olika val med olika konsekvenser desto bättre. Och med detta faller hela iden med polis och rättsväsen samman så denna tråd är lite till er som jobbar med det hur kännes det att slösa bort er liv på något så meningslöst?

Men främst vill jag fråga er som anser att ni har stark moral hur ni ens kan tycka det. Jag är övertygade att ni skulle till och med döda om rätt situation presenterade sig.

Att mörda någon har dock främst med den naturliga empati som människor har och inte någon moral
Viss moral är viktig. "An it harm none, do what ye will" typ så

Jag har ingen stark moral, men den jag har premierar egocentrism och de som står mig næra och de som jag kulturellt kan identifiera mig med och kænna empati før. Moral ær en uppsættning normer som formats av oss mænniskor, den ær stændigt førenderlig men har naturligtvis en del grunddrag som ær statiska. Det som gør att din lagløsa instællning inte fungerar ær den civiliserade mænniskans kollektiva øverensskommelse om vad før slags beteenden som ær skadliga och inte i samhællet.

Du ær før øvrigt nihilist, om du ær seriøs med det du skriver.

Att folk tror att det inte finns någon "moral" beror på att världen avsakraliserats. Inte i det att en personlig gud är död, men oförmågan att ställa de större frågorna. Och då syftar jag inte muntligt eller i tanken, men som hållning. Frågan som hållning. Människan upptäcker sig själv genom frågorna hon ställer. Den moderna människans levnadssituation har gripit in och hindrar den etiska frågan att ställas, det är inte så att hon förstått något nytt, det har hon inte.

Moral är en idiots verktyg för att samsas med likatänkande. Vad som är moral bygger på värdegrunder man fått av sin uppfostran. Så där har du fullkomligt rätt. Empati är i grund och botten samma sak, det finns ju en värdegrund för sitt empatiska tänkande, empati för vad och varför? Medlidande är inte villkorslöst.

Intressant; har du något lästips relaterat till detta man kan kika på?

Klart att moral existerar. Dock existerar det inte någon objektiv moral oavhängig människan.

Rent subjektivt existerar moral. Vad det kommer av är väl inte helt relevant till huruvida det existerar eller ej.
Empati kan spela en viktig roll, men den är ju också subjektiv och relativ, det är ju gener och miljö som spelar in, vilket är relativt.

Punkt 1. När jag vill att andra skall bete sig efter min egna moral så vill jag själv följa min egna moral.

Punkt 2. förstår jag inte riktigt, vad har moralens vara eller icke vara att göra med rädsla över vad andra tänker? Visst vill man vara omtyckt av andra människor för att inte bli straffad, men man behöver ju ingen känsla av moral då, utan agerar bara på vad man vet, men inte förstår eller känner gemenskap till genom andra. Sedan har vi ju även viktiga aspekter, såsom att man kan få viktig information av andra människor som ändrar eller ökar ens moral.

När du påstår dig inte ha några problem med att mörda andra människor så saknar du helt enkelt, antingen självinsikt, eller empati, förståelse/gemenskap/inlevelseförmåga inkl övrig viktig tankeverksamhet (jaget). Saknas ångest eller skuld efter en sådan grov handling så blir det givetvis inga direkta konsekvenser, om vi bortser från straffet av samhället, på lång sikt däremot hade det varit förödande för människoartens överlevnad, om alla gick och mördade varandra hej vilt. Varför skulle hela iden med polis och rättsväsendet falla samman, jag tycker snarare du framfört starka resonemang till varför ett starkt rättsväsende behövs och påvisar klart och tydligt hur viktigt det är.

Du verkar vara en trevlig prick...

(Jag har en stark moral: Jag försöker skapa ett så bra samhälle som möjligt, för mig och mina medmänniskor...)

Svar:

Nej/nja, det beror till stor grad på vilket filosofiskt system du anser dig tillhöra...

Är du Kulturrelativism? I den meningen att du då skulle hävda att alla kulturer är jämnlika... Är t.ex. en kultur där kvinnoförtryck är vanligt och accepterat, lika bra som en kultur där detta inte är accepterat el. åtminstone inte till den graden? Om du ska hålla dig till ditt påstående, borde du säga att dessa är moraliskt likställda.

(Det förstnämnda samhället, har alltså en lägre "lycko-mängd" än det senare. Se nedan för förklaring.)

Som Utilitarist skulle jag dock säga att du har fel. Det moraliskt rätta är att bygga ett samhälle, där lyckan hos de medvetna varelserna maximeras. (Vilket också är logiskt, då lycka hos en individ är själva definitionen för vad som är bra, dvs. välmående hos en individ.) Du kan tänka dig mängden lycka, som ett tredimensionellt fält, som har många toppar och dalar, vilka då representerar olika grader av lycka hos de medvetna varelserna i samhället. Det finns inte heller en absolut väg, som behöver följas för att maximal lycka ska uppkomma, utan det finns många toppar. (Det finns alltså ingen objektiv moral, men det betyder inte att moralen inte finns...)

(Detta utgår dock ifrån Utilitarismens idéer...)

Moral funkar bara så länge alla litar på varandra. Låt oss ta ett exempel, En person bryter mot moralen och våldtar en person fru. Frun berättar detta för sin man och om man gör så många regerar och ger igen genom att slå ner person som våldtog hans fru så är ingen lycklig. Frun för att hon blev våldtagen, man för att hans fru blev våldtagen, våldtäktsperson för att han blev nerslagen. Tar han det till rättegång och person blir dömd så är ingen lycklig. Samma som innan fast våldtäktsperson hamnar i fängelse istället. Kommer han undan genom att rättegång anser att han inte är skyldig eller det aldrig kommer ditt är den enda som är lycklig är våldtäktsperson och det är för att han struntade i moral.

Rädsla för straff minskar våldsbrott, därför blir det totala lycklighetsindexet högre på lång sikt.

Svar:

frozendragon: Sedan så är det också fel av dig att förutsätta att mannen, vars fru har blivit våldtagen, kommer/får möjlighet att slå ned gärningsmannen. (Gärningsmannen kommer istället att häktas och dömas.)

Men ditt största fel är att du bildligt beskriver ett kaotiskt system, som inte har några antagande (jag menar här den matematiska definitionen av ett antagande), men i den verkliga världen så är detta inte fallet, därav är ditt resonemang inkorrekt.

(Detta är dock en mycket intressant fråga, och jag skulle råda dig att se: http://blog.ted.com/2010/03/22/science_can_ans/, som mer i detalj beskriver "mina" idéer...)