Rädd att skada någon, kommer det att försvinna av sig själv?

Hej!

Lite kort om mig själv. Är 21 år, bor tillsammans med min sambo sedan 1.5 år tillbaka, helt okej uppväxt. Båda två arbetar tjänar hyffsat bra. Har sedan jag flyttat hemifrån varit lite up and downs. Började med att jag var hypokondrisk. Kom över det efter efter några månader.

Nu så har jag dessa "ocd" kallar man väl det, att jag blir rädd att skada någon. Kan se en hammare och få panik, liksom tänk om jag skulle tappa kontrollen och drämma till någon. Lika när jag å sambon ska sova och jag kramar henne, så tänk om jag skulle bli tokig och strypa henne. Jag vet ju själv att det bara är tankar och jag skulle aldrig kunna skada någon. Har aldrig varit i slagsmål och upfattar mig själv som en lugn och trevlig kille.

Vissa dagar är bra och andra är sämre, när jag jobbar och har någonting att göra så märker jag inte av det alls.

Så jag undrar är detta någonting som kommer att försvinna med tiden eller är det dags att pallra sig till en psykolog?

Hur gör för att vifta bort dessa tankar när dom kommer?

Sjukt.. Upplevde nästan samma sak igår.
Fick en känsla av att jag höll på att få en blackout och skulle bli helt psykotisk tyvärr kan jag inte förklara bättre än så då jag blev rädd som fan och la mig i sängen och blunda tills jag somnade.

Tycker du borde gå till en psykolog.. Skönt som fan om man hittar någon man tycker är bra.

Du är en neurotisk person.

Ett som är säkert är att personer som nojjar över att de ska dö/döda/bli galna/osv osv.

Näst intill aldrig blir det.

Personer som gör sådanna saker samt får psykos, de vandrar långsamt åt de hållet helt omedvetna.

De kanske börjar se täcken för allt möjligt, och det sista de skulle göra är att ifrågasätta det.

Hur ska jag göra för att komma ur dessa tankebanor?

Vilket lugnande inlägg.. Hoppas det gäller mig också
Har hört av en hel del vänner att blir man tokig så märker man det inte själv precis som du sa men dock så var det en extremt obehaglig känsla!

Rör du på dig/tränar?

Nej, det gör jag väl inte direkt. Gick från ett väldigt aktivt liv till att bara jobba>ligga på soffen.
Kanske där problemet ligger?

Först måste du se vad du gör. När du får en sån där tankeimpuls har du nämligen ett val. Du kan välja att låta tanken passera eller så kan du följa efter den med fler tankar. Även om du väljer att följa efter den har du alltid ett nytt val efter nästa tanke. Du väljer tydligen att följa efter impulsen i en lång kedja av tankar utan att inse att du har ett val.

Fysisk träning är viktigt för mental balans också, man blir rastlös och obalanserad om man går runt med en massa överskottsenergi, som en spänd fjäder.

Löpning är fint men jag skulle personligen rekommendera en kampsport. Jag tror det kan hjälpa dig för du säger att du inte känner att du kan lita på dig själv och räds att du ska få psykbryt och slå någon.

Därför är kampsport bra i ditt fall eftersom ju mer man känner sin egen kropp desto mer kan man lita på den. Jag spekulerar visserligen bara men jag tror stenhårt på att om du lär dig att använda och reglera din aggressivitet under kontrollerade former (sparring) så kommer du sluta att vara orolig för att skada någon.

Som Sokrates ska ha sagt: Know Yourself. Det tycker jag passar in här.

PS. kan tipsa om att kickboxning är jävligt roligt.