Citat:
Ursprungligen postat av ewmpe
Om nånting vart skapat av inget hur kan inget ens bli skapat till nånting som var från början inget? För inget kan ju inte skapa nånting. och nånting kan ju inte uppstå från inget.
(nu tänker jag på allt i världen universum och ljus/ljud)
Hej ewmpe
Vilken bra och intressant fråga! Jag tror att det är nödvändigt att först reda ut vad man avser med begreppet ”ingenting ” alternativt ”intigheten” för att på ett så kärnfullt och tydligt sätt som möjligt besvara din fråga.
Det är lätt att göra misstaget att anta att ”ingenting” är ”något” fast utan (i frånvaro av) ”allt som är möjligt att tänka sig”. Detta leder till missförståndet att ”ingenting” t ex skulle ”vara i tiden” eller att ”ingenting” utgör frånvaron av sorts existens fast i en ”slags tom rumslighet” t ex rumtiden. Men just ”ingenting” är det enda begrepp eller ord som faktiskt saknar denotation, ty ingenting är ju ingenting alls där är:et i den meningen innan enbart är en språklig artefakt eftersom vi inte kan uttryck språkliga satser som inte refererar till något. Språket är således inte uppbyggt för att tala om ”ingenting” (när det gäller att inget över huvud taget skulle existera).
Så när vi försöker föreställa oss den icke föreställningsbara intigheten gör vi misstaget att förställa oss något (vad det än vara månde, ty att föreställa sig något är just ”något”). Kanske måste man vara lite poetiskt á la Aristoteles och säga att ”ingenting är det stenar drömmer om”.
Hur som helst. Observera att när vi använder ord och fraser som ”skapats”, ”kommit ur”, ”blivit till” etc så avser vi ett skeende i tid och rum, men här måst man vara påpasslig, ty även tid och rum är något som är en aspekt av existensen (världen) så världen som sådan kan alltså inte ha skapats ur eller av eller i något, då alla dessa föreställningar eller begrepp kräver en värld för just detta. Även en totalt tom värld (en värld utan fysiska fenomen etc) är ju fortfarande en värld (rum och tid)*.
Obs! Jag tar ej någon hänsyn till diskussioner om att t ex tiden enbart är en psykologisk faktor etc utan behandlar den som en extern, fysisk storhet.
Nu måste vi alltså göra en slags tankepiruett och sätta oss in i att intigheten inte kan innehålla något då den inte är något (över huvud taget). Således kan inte intigheten inhysa några regler, lagar, bestämmelser, a priori-sanningar, etc, vilket då innebär att det du skriver i din fråga inte blir giltigt – nämligen påståendet: ”nånting kan ju inte uppstå från inget”. Det faller på två punkter. 1) begreppet uppstå kräver ”tid och rum”, 2) några regler (gällande vad som kan och inte kan ske) kan inte existera då inget existerar.
Observera att alla logiska, förnuftsmässiga, matematiska, erfarenhetsbaserade regler för ”vad vi anser vara möjligt” för det första enbart har sin boning i vårt förstånd och för det andra enbart gäller olika fenomen
i världen, men behöver inte med nödvändighet vara applicerbara
på världen som helhet.
Hälsar Fredrik
PS. Det finns anledning att anta att begreppet ”intighet” eller ”ingenting” i detta sammanhang är mentala konstruktioner så som, ”evigheten” och ”oändligheten”, och alltså inte något reellt i sig. DS.
