Ge mig ett namn på denna teori.

När jag fortfarande var ganska liten såg jag ett tecknat barnprogram, som jag tror baserats på någon tysk (självklart) barnsaga, och detta lilla program handlade om en gran, om jag minns rätt. Och när detta trädet brändes upp, så vart det förstås väldigt sorgligt, men då förklarades det att granen blev till luft, och fortsatte att leva som just det.

Så efter jag hade sett detta program så har jag gått runt och grubblat i många år, från och till, om det är vad som egentligen händer när vi människor dör, och jag tror bestämt att vi lever vidare, som jord i vårt fall, ända tills vi (jorden) "blir" till något sorts levande igen.

Det är ganska svårt att beskriva teorin, men det kanske skulle bli betydligt enklare om jag fick ett namn på den. Särskilt då jag förmodligen får en bättre inblick i min egna teori, vilken fortfarande har ett par fel som behöver strykas ut.

En form av reinkarnation. Trist bara när man är föruttnelse.

Låter som om det handlar om någon sorts livets kretslopp, en solnedgång här är en soluppgång på andra sidan jorden osv. Allt liv på jorden bildar trots allt en enhet som ett slutet system, där allting har en plats och ett syfte. Vår värld är så att säga fylld av liv.

Animism kanske. Människans ursprungliga religion, som den återfinns i varianter hos nästan alla naturfolk, är en kombination av animism och schamanism.
Se även panteism.

Du beskriver vad du menar bra, och ja man kan betrakta liv som i något annat än att "leva". Att leva är oftast definierat som att tänka och känna. Medan liv finns in i den minsta delen på vår planet. Reinkarnation skulle jag verkligen inte definiera denna teori som. Allt på och inklusive våran planet har känslor utifrån oss, således kommer det aldrig sluta existera en droppe av dig i naturen.