Jag orkar inte berätta min historia här och nu.
Men idag är det söndag. En typisk hemsk söndag. Söndag brukar vara en dålig dag. Oftast har jag ätit hela dagen och när jag är så jävla mätt sent på kvällen brukar jag förbereda inför måndagen. För måndagen börjar man på "dag 1" osv osv osv..
Ni med ätstörningar, bulimi och alla typer.. vet hur ensamma vi kan känna oss. Trots att man har vänner. Trots att man har en familj som bryr sig. Vi har ändå bara oss själva. eller nej, vi har inte ens det. vi har bara sjukdomen som vän. För ingen annan kan förstå. Det jag känner att jag har behov av är att prata med någon i liknande sits. Någon att hålla regelbunden kontakt med. Där vi kan hjälpa och stötta varann, när vi haft hetsätningsattacker, när vi bara vill sitta hemma och gråta, när vi vill prata av oss helt enkelt. Någon som kan tänka sig detta? Skriv gärna PM.. så kan vi berätta om vår historia och utgå därifrån. Det skulle betyda mycket! Det finns så himla mycket att ta upp och prata om!