2012-06-28, 19:19
#1
Hej. Har varit tillsammans med min flickvän i nästan 2 år nu.Hon kommer från en annan stad, men flyttade hit pga studier. Det hela började som ett oskyldigt one night stand, som med tiden blev regelbunden kontakt. Utan att egentligen reflektera så mycket över det så var vi plötsligt ihop. Kärlek fanns egentligen aldrig där i början. Men iomed att vi umgicks dagligen så skapade vi en väldigt nära relation. Konflikträdd som jag är så vågade jag aldrig avsluta det hela, men samtidigt så trivdes jag rätt så bra med henne, trots att jag alltid innerst inne vetat att hon ej är kvinnan jag vill spendera resten av mitt liv med.
Det är svårt att förklara vår relation. Vi har ingenting gemensamt egentligen. Delar inga intressen, våra kompisgäng är helt olika varandra, så det blir alltid svårt att avgöra hur vi ska fira storhelger, t ex midsommar, det hela slutar ofta med att vi är på olika håll. Trots våra olikheter så saknar jag henne när hon är borta, och blir överlycklig såfort vi träffas efter en tid ifrån varandra. Jag tycker hon är snygg, luktar underbart och vi har jättebra sexliv.Nu under sommaren så bor hon i sin hemstad och vi kommer vara ifrån varandra praktiskt taget hela sommaren ut.
För en vecka sedan träffade jag en ny tjej. Jag var ute på krogen, absolut inte i avsikt att söka tjej, men vi fann varandra ändå. Den här tjejen var lik mig, vi klickade direkt. Hon delade mina intressen var söt och allmänt perfekt i mina ögon. Eftersom jag aldrig skulle kunna vara otrogen så skiljdes vi åt utan att någonting hände den där kvällen. Men nu en vecka senare så har hon kontaktat mig via facebook och vill träffas. Jag fick en enorm klump i magen. Jag ser att det här är mitt livs chans att få en tjej som jag passar ihop med för en gångs skull, men samtidigt så kan jag inte vara otrogen eller gå bakom ryggen på min flickvän.
Det återstår väl bara att göra slut tänker ni. Jo, visst. Men det är lättare sagt än gjort. Dels så är hon 35 mil ifrån mig, och dels så har vi liksom inte bråkat eller någonting senaste veckorna utan bara uttryckt längtan över att träffa varandra. Det kommer att komma som en blixt från klar himmel och hon kommer bli jättesårad. Jag hatar att såra människor, speciellt någon som jag tycker om så pass mycket.
Men det här om någonting är en chans jag inte kan missa. Så ber om vägledning hur jag ska bära mig åt. Jag tycker det känns lågt och fegt att göra det hela över ett sms eller telefonen, hon förtjänar bättre. Ett alternativ är att jag imorgonbitti hoppar på ett tåg och reser 35 mil för att spendera någon dag eller 2 med henne, och vid bästa tillfälle göra slut.
Någon som har en synpunkt på det här? Är jag en jävla douche som gör slut på ett tvåårigt förhållande, bara för att en annan dejt väntar runt hörnet nästa vecka. Känner en enorm klump i magen, hur jag än gör som kommer det bli fel.
Det är svårt att förklara vår relation. Vi har ingenting gemensamt egentligen. Delar inga intressen, våra kompisgäng är helt olika varandra, så det blir alltid svårt att avgöra hur vi ska fira storhelger, t ex midsommar, det hela slutar ofta med att vi är på olika håll. Trots våra olikheter så saknar jag henne när hon är borta, och blir överlycklig såfort vi träffas efter en tid ifrån varandra. Jag tycker hon är snygg, luktar underbart och vi har jättebra sexliv.Nu under sommaren så bor hon i sin hemstad och vi kommer vara ifrån varandra praktiskt taget hela sommaren ut.
För en vecka sedan träffade jag en ny tjej. Jag var ute på krogen, absolut inte i avsikt att söka tjej, men vi fann varandra ändå. Den här tjejen var lik mig, vi klickade direkt. Hon delade mina intressen var söt och allmänt perfekt i mina ögon. Eftersom jag aldrig skulle kunna vara otrogen så skiljdes vi åt utan att någonting hände den där kvällen. Men nu en vecka senare så har hon kontaktat mig via facebook och vill träffas. Jag fick en enorm klump i magen. Jag ser att det här är mitt livs chans att få en tjej som jag passar ihop med för en gångs skull, men samtidigt så kan jag inte vara otrogen eller gå bakom ryggen på min flickvän.
Det återstår väl bara att göra slut tänker ni. Jo, visst. Men det är lättare sagt än gjort. Dels så är hon 35 mil ifrån mig, och dels så har vi liksom inte bråkat eller någonting senaste veckorna utan bara uttryckt längtan över att träffa varandra. Det kommer att komma som en blixt från klar himmel och hon kommer bli jättesårad. Jag hatar att såra människor, speciellt någon som jag tycker om så pass mycket.
Men det här om någonting är en chans jag inte kan missa. Så ber om vägledning hur jag ska bära mig åt. Jag tycker det känns lågt och fegt att göra det hela över ett sms eller telefonen, hon förtjänar bättre. Ett alternativ är att jag imorgonbitti hoppar på ett tåg och reser 35 mil för att spendera någon dag eller 2 med henne, och vid bästa tillfälle göra slut.
Någon som har en synpunkt på det här? Är jag en jävla douche som gör slut på ett tvåårigt förhållande, bara för att en annan dejt väntar runt hörnet nästa vecka. Känner en enorm klump i magen, hur jag än gör som kommer det bli fel.