Karl XII

Det kommer (eller har kommit) ut en ny bok ("Uppsnappade brev Karl XII:s soldater" del 3 tror jag det är) som publicerar åtskilliga brev skrivna av karoliner av alla sorter och rang som jag tänkte inhandla, och av de få delar jag redans ett så verkar ingen av manskapet tala illa om Kungen iaf, och ingen verkar ha gjort det efteråt heller, iaf inte i skriftlig form, sånt skulle ha snappats upp snabbt av Karl XII-hatare.

Det kommer (eller har kommit) ut en ny bok ("Uppsnappade brev Karl XII:s soldater" del 3 tror jag det är) som publicerar åtskilliga brev skrivna av karoliner av alla sorter och rang som jag tänkte inhandla, och av de få delar jag redans ett så verkar ingen av manskapet tala illa om Kungen iaf, och ingen verkar ha gjort det efteråt heller, iaf inte i skriftlig form, sånt skulle ha snappats upp snabbt av Karl XII-hatare.

Befälens tankar finns nog i deras brevsamlingar för den hugade. Med tanke på hur studerad den karolinska epoken är har någon säkert gått igenom materialet, men jag har inte läst om det. Karolinska förbundet är alltid ett bra tips.

Generellt fick krigen ett nostalgiskt skimmer för adeln eftersom de innebar möjligheter till ära och befordringar, medan båda sakerna blev mycket svårare att uppnå när det var fred. Det hindrar dock inte att många adelsmän bevisligen också var trötta på krigen mot slutet. Även om de hade mindre risk att dö och mer att vinna än manskapet innebar krigen stora personliga uppoffringar även för dem, som att vara borta från familjen i årtionden. Men det nostalgiska skimret brukar inträda rätt snabbt.

Manskapets lott var betydligt svårare. Låt mig för en gångs skull citera Herman Lindqvist:

"När veteranerna kom hem från Tyskland var Karl XII borta för alltid och karolinerandan fanns inte längre. På gott och ont. Karolinernas känslor sammanfattades kanske bäst av Stenbocks kurir, Henrik Hammarberg, som skrev: ”Ej någon sig för oss numera bemöder. Vårt hantverk duger ej. Vår mästare är död”. De som varit nationens hjältar hade förvandlats till ”löst folk” som skulle fösas ut ur huvudstaden. "

Minst sagt bittert alltså. Notera dock att det finns en nostalgisk ton hos Hammarberg (en lågadlig ryttmästare) trots, eller kanske på grund av, otacksamheten.

Tsar Peter erbjöd faktiskt Karl "skitområden" i Murmansk och hela Karelen (om jag inte missminner mig) i utbyte mot Ingermanland efter Narva, klart Karl hade kunnat gått med på det och fått fred i öster, Men att uppge mark var inte en av direktiven karl opererade med, och i det längsta hade förmodligen bara slutat med att Ryssen hälsat på över gränsen för att "byta till sig" mer områden varje år, typ.

Det kommer (eller har kommit) ut en ny bok ("Uppsnappade brev Karl XII:s soldater" del 3 tror jag det är) som publicerar åtskilliga brev skrivna av karoliner av alla sorter och rang som jag tänkte inhandla, och av de få delar jag redans ett så verkar ingen av manskapet tala illa om Kungen iaf, och ingen verkar ha gjort det efteråt heller, iaf inte i skriftlig form, sånt skulle ha snappats upp snabbt av Karl XII-hatare.

Breven gick först genom fältkansliet vilket kunde censurera omoraliska eller andra detaljer som de inte ville skulle sippra fram till allmänheten. Man kritiserade inte sin kung som var utvald av guds, men nog var säkerligen många trött på kriget som aldrig tog slut.

Frihetstidens Miljöpartister. De hade säkert ömkat för skadade ryssar och danskar.

Kanske, men samtidigt var det ju svenskarna som gick till anfall både 1740 och 1788. Till och med 1808 anföll ryssarna mest på grund av alliansen med Frankrike.

En hållbar uppgörelse framstår alltså inte som helt omöjlig, särskilt eftersom de andra stormakterna började dra öronen åt sig angående den ryska expansionen. De var ju aktiva redan i slutet av Stora nordiska kriget som beväpnade medlare.

kruxet i det hela var ju att Peter ville ha isfri hamn för att kunna föra handel hela året runt, så det hade nog inte gått att få till nån uppgörelse förrens det var givet till han, han hade ju återkommit tills det skedde, sen vet man aldrig vad hans efterträdare hade agerat efter honom.

Visst, men med bytet du nämnde ovan (Murmansk och Karelen mot Ingermanland) hade han ju fått det. Intresset för övriga Finland verkar ha varit ganska vagt av den ryska inaktiviteten att döma, och de andra stormakterna bromsade som redan nämnts också.

Förmodligen, men folket har alltid varit kungavänliga sen Gustav Vasa's dagar.

Agerade inte Fredrik av Hessen lite väl snabbt efter att Karl XII stupat och såg till att Ulrika Eleonora blev regent samt fick von Görtz avrättad?

Agerade inte Fredrik av Hessen lite väl snabbt efter att Karl XII stupat och såg till att Ulrika Eleonora blev regent samt fick von Görtz avrättad?

Var Hedvig Eleonoras son Karl Fredrik rättmätig tronarvinge och vad hade von Görtz och tsar Peter kommit överens om?

Man kan tyckas att det var riktigt snabbt, dock finns det en förklaring för hans agerande också.

Kungen hade levt i fara för sitt eget liv ända sedan krigsutbrottet, alltid stridit i frontlinjen när det gavs tillfälle. Han har alltså haft turen att under alla bataljer ungått att blivit skjuten(skadad visst men) och avlidit, så mycket fara som den karln utsatte sig för var ovanligt, speciellt för en kung. Därför fick man lov att ha en sorts lösning ifall "Det otänkbara" skulle hända, alltså att kungen stupade, vad skulle man göra? Man fick lov att ha en plan redo som snabbt kunde sättas i verket när livet togs ifrån honom,