Citat:
Ursprungligen postat av Funtastic
Jag utspelade ett scenario i mitt huvud där jag blev tillfrågad; Ångrar du dina handlingar.
Jag svarade; Jag förstår att du kan tycka det en enkel fråga att svara på men för mig är den otroligt komplex.
Nu följer mina tankar kring varför frågan är komplex.
Ånger för mig betyder att man önskar att man gjort annorlunda för konsekvenserna av ens handlande har lett till något dåligt. För att kunna veta om ens handlande lett till något dåligt behöver man jämföra med vad som hänt i ett alternativt universum om man inte utfört samma handlingar.
Så för att svara ärligt på den ursprungliga frågan skulle jag behöva sia i en oändlighet av parallella universum.
Är det normalt att tänka så här?
Är det förståeligt det jag skrivit som förklaring på varför frågan är komplex?
"Ångra" är ju ett begrepp som måste utredas för att man skall kunna besvara detta. Det kan ju uttrycka någon slags Heideggersk befintlighet, en stämdhet där man "känner ånger". Det kan väl vara bra att den stämdheten finns, minns inte på rak arm om den är med i S und Z. Det är ju en stämdhet där varat utreder/utvärderar konsekvensen av sina handlingar, och kalibrerar sin nuhantering för framtiden. Samtidigt innehåller den stämdheten något kvävande, en självupptagenhet som jag har lite svårt att se nyttan med, möjligen lite av ångesten, man kommer närmare sitt verkliga jag, men den här ångesten vet jag inte om den på det planet är så produktiv?
Rent tekniskt, att ångra sig är väl helt enkelt att erkänna att man, i det universum man för tillfället är i, behöver skruva på rattarna lite inför fortsättningen, medveten om att det är ratten för det universumet.
