En av mina enklaste favoritmåltider, från fattigstudentens glada
dagar vid universitetstiden i Göteborg, var vita bönor m stekt
fläsk. Öl tog en
stor andel av den ansträngda budgeten, man
fick hitta enkel kost som bukfylla, gärna snabb att tillaga.
En eftermiddag kom jag utschasad hem till studentlyan. Matt av hunger
blev det
dubbel ranson -

- av nämnda rätt, med svartpeppar, salt och
färska tomater därtill.
När jag med glupande aptit slevat i mig sista tuggan, infann sig en märklig,
och tidigare obekant känsla. Dom vita favoriterna revolterade i mitt inre, och
innan dag övergick till natt, hade bönorna förvandlats till mina värsta fiender.
Har inte nalkats vita bönor en enda gång sedan dess, trots att händelsen ligger
ett icke oansenligt antal år bakåt i tiden. Ett mentalt 'Nej Tack' till vita bönor
är inpräglat i matgenerna, till synes för alltid...
Antar att andra råkat ut för detsamma?