Värderare + kines blåser säljare på tiotals miljoner!!??

Såg denna otroliga och mycket suspekta nyhet:

http://di.se/Artiklar/2012/6/18/2704...-tempelklocka/

I korthet värderar en "expert" på Uppsala Auktionskammare en 3000 år (!) kinesisk tempelklocka till 10 000. På auktionen klubbas den för 1,7 miljoner, dock är det kines-köparna i salen som jublar! I själva verket visar en snabb googling att föremålet, från Zhou-dynastins era, är värt mellan 15 - 30 miljoner kronor. Köparen är en samlare från Peking som aldrig tidigare handlat i Europa.

Hypotes:
En värderare kan aldrig ha så här pass mkt fel, att tro att ett välbevarat föremål som är 3000 år gammalt och ska vara på ett museum kan kosta lika mycket som ett vas från Svenskt Tenn är löjligt. Värderaren är helt klart i maskopi med köparen, en person som aldrig tidigare har handlat i Europa men som ur från ingenstans dyker upp på Uppsala auktionskammare och köper ett föremål till ett underpris på 13 - 27 miljoner. En kontakt som en värderare av kinesisk konst mycket troligtvis har. Stackars säljaren säger jag bara, hur ska han/hon sova ikväll!?

Fråga: är värderaren den mest inkompetente personen någonsin eller såg han sitt livs chans och bestämde sig för att blåsa nån stackars gubbe / gumma och dela vinsten med sin kinesiske kontakt? Vilka åtgärder är lämpliga från auktionskammarens sida och har dom någon ersättnings skyldighet gentemot den stackars säljaren?

Det luktar absolut blåsning.
Frågan är: har säljaren möjlighet att häva dealen?
Vad händer med värderaren?

Värderingsmän har inget reglerat ansvar att ha "rätt" om ett föremåls värde, i synnerhet inte utanför den egna marknaden. Man utgår ifrån försäljningspriser från liknande föremål och hittar man inget får man göra en uppskattning.

Den kinesiska konst- och antikvitetsmarknaden är ny och mycket böljig, de köper dåliga föremål till egentliga överpriser och gör allt för att få tillbaka saker till landet. Att sådana säljs vidare till högre priser är inte självklart att gissa.

Det finns inga "enkla googlingar" som svarar på vad en antikvitet är värd, det beror på om det finns köpare eller ej. Att ett verk har haft ett värde ett år betyder ej att den har det om tio år etc., och den kinesiska marknaden är synnerligen svår att förutspå, dock gäller generellt att inom landet säljs kinesiska grejer högre än på den europeiska eller amerikanska marknaden.

Din fråga - har huset någon skyldighet gentemot köparen? Nej, de har sålt långt högre än det pris de kommit överens om, och ett auktionshus har inget intresse av att lura kunder; tvärtom, rekordpriser ger den god reklam och är vad de vill ha. De kunde inte rå över att den köpare du påstår är villig att betala 30 millar inte satt i salen just då.

Hej värderare!

Är du pantad eller? Vem har sagt att det är auktionshuset som haft för avsikt att blåsa säljaren? Det är den enskilde värderingsmannen såklart som har varit i maskopi med köpare, utan att delge auktionshuset. Det är nummer ett. Nummer två är hur man kan värdera något som är kinesiskt, 3000 år gammalt och i gott skick till 10 000 kr dvs lika mycket som en fotpall från Svenskt Tenn? Detta är ingen vanlig antikvitet och detta är ingen blunder, såna här saker händer inte längre inom antikvärlden.

Och vadå auktionshuset kan inte rå över att den köpare som är villig att betala 30 mill inte satt i auktionssalen? Hade klockan haft ett utropspris på 10 mill hade den attraherat tonvis med världens köpstarkaste samlare, anledningen till att dom inte var där är att man hade satt ett pris på 10 000 och därmed medvetet flugit under radarn (vilket också lyckades).