2012-06-16, 16:48
#13
Citat:
Ursprungligen postat av Indeterminist
Tycker du skjuter dig själv i foten lite nu. Vad är gott? Vad är ont? Är inte även dessa koncept och distinktionen sinsemellan en ren fråga om perspektiv? Med andra ord skapar vi distinktionen snarare än att observera den, korrekt? Väljer du att vara god handlar det snarare om ett val om hur du definierar dina handlingar än ett val för hur du handlar i sig. På vilka grunder skiljer sig objektivitet resp. subjektivitet? Föreligger det verkligen en naturlig distinktion mellan subjektivitet och objektivitet som vi direkt kan observera?
Vi bör "blanda in" den redan inblandade subjektiviteten då det ger oss en medvetenhet om att vår objektivitet inte nödvändigtvis måste vara universell naturlag. Då verklig objektivitet är en intern process förefaller det väl mer objektivt att söka förstå andras perspektiv och sträva efter att förena detta med sitt eget?
Vi bör "blanda in" den redan inblandade subjektiviteten då det ger oss en medvetenhet om att vår objektivitet inte nödvändigtvis måste vara universell naturlag. Då verklig objektivitet är en intern process förefaller det väl mer objektivt att söka förstå andras perspektiv och sträva efter att förena detta med sitt eget?
Jag håller helt med om att godhet resp ondska är relativa begrepp som inte existerar utan varandra, och framför allt inte utan människor som kan definiera dom. Poängen var att den som har dessa begrepp tydliga för sig, oavsett om personens definition av dom är allmängiltig eller högst subjektiv, behöver inte blanda in ondska i sitt beteende för att kunna vara god. Begreppen är beroende av varandra och därmed deras definitioner, men personens agerande behöver inte vara lika delar ont och gott. Av den anledningen ifrågasätter jag ditt påstående att man måste blanda in (ännu mer) subjektivitet i våra naiva försök att agera objektivt för att öka vår medvetenhet om att vi inte kan agera verkligt objektivt.
Citat:
Du skriver att det givetvis ligger en "uttänkt plan" bakom för att sedan skriva att man kallas konspiratorisk om man menar att en sådan "uttänkt plan" finns. Du kallar alltså dig själv för konspiratorisk? Eller förutsätter en konspiration att den "uttänkta planen" är ondsint? Att den är dålig? Återigen en fråga om definition, korrekt? Är du öppen för en dold agenda med förutsättningen att lagstiftarna stiftar lagar de anser vara "bra idéer"? Hur definierar du "bra"? Bra för dig, dem själva, folket eller djävulen? Gör detta verkligen någon principiell skillnad för huruvida det faktiskt föreligger en verklig konspiration?
Nej, du missförstår. Det är skillnad på att ha en uttänkt plan och presentera den, och att ha en uttänkt plan och presentera något annat. Det krävs ett hemlighetshållande för att det ska vara en konspiration. Jag menar att lagstiftare, för det mesta, agerar på ett sätt som ur deras perspektiv är det bästa möjliga. Då menar jag inte "det bästa möjliga för dom själva", utan att med "all things considered" så fattar dom ett beslut som dom tror eller tycker är det mest gynnsamma. En annan person behöver inte hålla med om den uppfattningen, utan kan ha "all things considered" också och ändå dra en annan slutsats, det är det som är grejen med subjektivitet. Det innebär förstås inte att lagstiftarsällskapet är oärliga och har en dold agenda för varför dom fattar dom beslut som dom gör, vilket konspirationsteoretikern skulle hävda. Oftast är det till och med så att beslutstagarna har tillgång till betydligt mer information än konspirationsteoretikern och det därför aldrig ens är en fråga om subjektivitet, utan helt enkelt vilken information man har att gå på.
Citat:
Absolut! Frågan är, vad representerar sjön och vad representerar åskådarna? Om en forskare söker styrka en tes för att nära-döden-upplevelser är resultatet av en kemisk process i hjärnan men samtidigt förbiser viktiga omständigheter och andra rationella förklaringsmodeller, representerar han då sjön i sig eller en av åskådarna?
Jag menar att sjön är hjärnan och nära-döden-upplevarna är åskådarna på strandkanten, men det tror jag säkert att du förstod.
Vid sidan av diskussionen om vad som är rätt och fel och hur man bör hantera situationer så är det hela också en kunskapsteoretisk fråga. Angående nära-döden-upplevelserna så skrev du
Citat:
Men hur analyserar man en upplevelse? Anta att dessa nära-döden-upplevelser är "äkta", dvs inte resultatet av ett spratt som hjärnan spelar på en. Vilka slutsatser går att dra? Är guds existens bevisad för att en medvetslös påstår sig ha samtalat med honom? Det blir en väldigt luddig form av analys.
Det anses dock inte objektivt att söka förklara fenomenets karaktär i att analysera dessa upplevelser. Istället söker man en förklaring i hjärnans kemi.
