Jag hade gått hem från skolan idag.
När jag var hemma så ringde min kurator till mig och sa att jag kunde komma till skolan och att det är jätte viktigt, jag tvekade först men sen frågade hon vart jag bor och då fick jag lite panik för jag vill inte att hon skulle komma hem till mig på grund av olika skäl delvis så har min mamma schizofreni osv. Iallafall då sa jag till henne "jag kan komma till skolan nu" Så jag gick till skolan, det var tomt där. Iallafall så gick jag in till kuratorns rum och satte mig på stolen och kuratorn satte sig framför mig.
Hon sa att några tjejer i klassen var oroliga för mig, några tjejer hade sett mig förra veckan sitta i klassen med min datorn och dem såg mig googla upp självmords tips osv för dem satt bakom mig
Så jag sa till kuratorn med ett stort leende på mitt ansikte "nej jag är inte självmords benägen jag vill bli en sjuksköterska, det är intressant att veta hur folk fungerar. Psykologi är intressant"
Och hon gick på det

Sen sa hon om jag kunde säga till rektorn att jag inte är självmords benägen men jag sa "nej jag vill inte träffa många människor" Lärarna tror att jag har aspergers så kuratorn sa "okej jag ska säga till rektorn att du inte är självmords benägen"
Nu är jag inte självmords benägen, det är ganska normalt att tänka att man ska ta livet av sig men om tankarna finns kvar under en längre tid så ska man besöka en psykolog.
Vad tycker ni? Är det så enkelt för elever att ljuga om sina psykiska problem?