Sveriges lag VM 94

Halloj

Jag satt och tänkte lite på hur de senaste vm:en/em:en har varit för Sveriges del. Varje gång vi har åkt ut, så har det varit en "chock". Kvällspressen sätter sådan press på Sveriges lag, så att det finns inga andra rubriker att kringå, oavsett ifall vi möter Spanien eller Brasilien.

Jag har några frågor om vm laget 94, jag var 3år när detta inträffade och därför vore det intressant att veta följande frågor:

1) Hade Sverige något favorittryck på sig?
2) Hur var Sveriges lag då, ifall man jämför med dagens olika slags landslag?
3) Var det någon chock att Sverige gick så långt som dom gick?
4) Var Sverige ett erkänt bra landslag i övriga världen?

Tackar!

Så vitt jag minns var väl Sverige i lite utav en generationsväxling 1994, var det inte i turneringen 90 den generationen skulle vara som bäst?

Det var en ganska stor chock att vi gick så långt. Kenneth Andersson t.ex. var ju en jätteskräll att han spelade så bra. Många blev ju förbannade på hur man kunde plocka ut honom. Tomas Brolin överpresterade och blev ju uttagen i världslaget (Jag menar, han spelade trots allt bara i Parma). Martin Dahlin var absolut inget stjärnhopp och även han spelade ju i relativt dåliga klubbar. Minns inte om han vid tillfället spelade i Borussia M eller om han var i Roma, men det var ju inte heller något alls utstickande. Ett stort drös med allsvenska spelare. Limpar och Patrik Andersson var väl de främsta namnen i övrigt. Så det var helt enkelt inget stjärngäng vi skickade. Inget favorittryck men ändock hög press från media och folket - ungefär som idag. Alla vet att Sverige inte har bra lag, men ändå hoppas vi och vill att de ska slå igenom.

Jag minns Sveriges lag som betydligt bättre än så inför turneringen, framförallt med en riktigt stark centrallinje. Däremot har jag dålig koll på hur förväntningarna var inför mästerskapet.

Ända riktigt svaga länken innan turneringen ansågs väl vara målvakten. Vill minnas att Ravelli var rejält sågad inför mästerskapet! Sverige förlorade någon träningsmatch inför turneringen (mot Danmark?) och Ravelli blev rejält uthängd som den svaga länken i laget. Sedan utsågs han till VMs bästa målvakt (tillsammans med Preudhomme).

Hade inte så bra koll på klubblagsfotbollen då men det mittfältet Sverige hade då måste vara det bästa Sverige fått fram i modern tid. Thern, Schwarz, Ingesson och Brolin.

Jämfört med dagens lag skulle jag enbart säga att 2 positioner idag är bättre än vad de var 94. Medan vi hade bätter spelare på 8 positioner 94.

Ravelli < Isaksson
Ljung > M Olsson
Björklund > Grankvist
P. Andersson > Mellberg
R. Nilsson > Lustig
Schwarz > A. Svensson
Thern > Källström
Ingesson = Larsson
Brolin > Chippen
K.Andersson < Zlatan
Dahlin > Elmander

. Sedan utsågs han till VMs bästa målvakt (tillsammans med Preudhomme).

Blev inte Taffarel utsedd till nr 1? Och käre Ravelli nr 2?

Truppen var iaf denna!

Förbundskapten: Tommy Svensson
Ass. förbundskapten: Tord Grip

Spelare,
Nr. Namn Position Klubbtillhörighet

1 Thomas Ravelli Målvakt IFK Göteborg
2 Roland Nilsson Back Helsingborgs IF
3 Patrik Andersson Back Borussia Mönchengladbach
4 Joachim Björklund Back IFK Göteborg
5 Roger Ljung Back Galatasaray SK
6 Stefan Schwarz Mittfältare SL Benfica
7 Henrik Larsson Forward Feyenoord
8 Klas Ingesson Mittfältare PSV Eindhoven
9 Jonas Thern (c) Mittfältare SSC Napoli
10 Martin Dahlin Forward Borussia Mönchengladbach
11 Tomas Brolin Mittfältare/Forward Parma AC
12 Lars Eriksson Målvakt IFK Norrköping
13 Mikael Nilsson Back IFK Göteborg
14 Pontus Kåmark Back IFK Göteborg
15 Teddy Lucic Back Västra Frölunda IF
16 Anders Limpar Mittfältare Everton FC
17 Stefan Rehn Mittfältare IFK Göteborg
18 Håkan Mild Mittfältare Servette FC
19 Kennet Andersson Forward Lille OSC
20 Magnus Erlingmark Back/Mittfältare/Forward IFK Göteborg
21 Jesper Blomqvist Mittfältare IFK Göteborg
22 Magnus Hedman Målvakt AIK

Nix, till världslaget var det belgaren predudhomme som var nr och Ravelli nr 2

Fast då skulle jag säga att ditt minne om truppen är lite väl starkt influerat av vad som hände efter -94. Kenneth Andersson var ingen stjärna, Björklund hade inte tagit sig ut i världen, Patrik Andersson hade inte heller blommat ut innan. Det fanns väl två som kan räknas som stjärnor och det var Thern och Brolin. Kanske lite likt laget Sverige hade 2004 men utan hybrisen som Zlatan hade skapat.

Mycket möjligt att så är fallet,jag var 12 år gammal 94. Truppen då hade iaf väldigt mycket potential.

1.Nej inget alls, jag var dock bara 10 år så jag läste inte i media flitigt men jag tror inte det fanns något "tryck" alls, man hade väl förhoppningar att ta sig vidare från gruppen som tvåa efter Brasilien men mer än så tror jag knappast att det var.

2.Väldigt bra tycker jag, otroligt bra spelare på alla positioner och även en talang som henrik Larsson på bänken. Brolin på mitten som var en av världens bästa mittfärltare i min bok. Sedan också en bra målvakt (som jag har förstått i efterhand ingen trodde på inför turneringen).

3.Både jag och nej, det var väl en chock att de lyckades ta medalj men när man ser vilka länder de slog så var det ju ingen chock. Argentina åkte ut mot Rumänien och Tyskland åkte ut mot Bulgarien, så Sverige slapp möta de riktiga giganterna, eller giganterna presterade inte på topp. Det var väl bara Brasilien och Italien som spelade final som faktiskt kom upp till sin rätta nivå. Det var väl ingen skräll att Sverige slog Rumänien och Bulgarien men en skräll att de tog medalj. Har spekulerat flera gånger i att om Rumänien hade vunnit så tror jag att fotbollsvärlden hade kunnat fått se än ännu större skräll för jag tror de hade haft bättre chans mot Brasilien i semifinalen.

4.Ungefär som nu skulle jag tro.

För det första så är det lite löjligt hur stor press som sätts på landslaget varje gång det är en stor turnering. Fotboll är världens största sport och Sverige har 9 miljoner invånare. Det går inte att vänta sig några underverk. Vi tog oss till em 2012 som bästa tvåa.

Åter till ämnet. Vet inte om jag kan svara på frågorna, var bara grabb när vm94 hände men minns det fortfarande som en av mina bästa somrar någonsin, minns att jag fick min första kyss sommaren 94. Hela sommaren var fantastisk, så här i efterhand vill jag beskriva den som "the last days of disco". Det var oerhört hett, en riktig värmebölja som knappast överträffats sen dess. Sverige hade inte riktigt gått in i internetåldern och den tunga ekonomiska krisen tidigt 90-tal hade liksom lagt sig. Så kände i alla fall jag som pöjk.

Vad jag har hört från dom som var lite äldre så var hela 80-talet en riktig golgatavandring för Sveriges landslag, inte ett enda avancemang till en större turnering. Sen minns jag delvis vm 90 som slutade 2-1 osv... osv... Så nåt favorittryck var det knappast 94, möjligen den sedvanliga hybrisen i pressen. Em 92 i Göteborg var däremot en bra turnering från Sveriges sida och jag minns särskilt Janne Eriksson från denna turnering, kanske var det ett förebud.

Som någon annan även skrivit så var vår centrallinje den största framgångsfaktorn i vm94. Den stavas:
Björklund - Andersson
Thern - Schwarz
Jag har aldrig sett en så snabb svensk mittback som Joachim Björklund. Både han och Andersson var grymt kompletta. Bra på huvudet, placeringsskickliga och stabila. Två världsbackar.
Thern och Schwarz minns jag som väldigt lika, två "killers" som även kunde spela bollen och driva laget, spelskickliga tvåvägsspelare som aldrig la fingrarna emellan.

Krydda sedan detta med en Brolin i sitt esse, en genialiskt spelskicklig forward/mittfältare med gyllene fötter. Kunde både spela fram och sätta bollarna. Sveriges skickligaste spelare i turneringen i mitt tycke.

Lägga sedan till vårt anfallspar, huvudspelaren Kennet Andersson och "strikern" Martin Dahlin och du har en explosiv cocktail som hade alla möjligheter att gå riktigt långt, vilket dom också gjorde.

Som svar på fråga 3 och 4; ja och efter turneringen var Sverige mer respekterat. Kommer inte ihåg världsrankingen men vi höjdes bra många steg där.

Kennet Andersson var det inte många som kände till inför sommaren 1994. Tomas Ravelli var hårt kritiserad.

Sverige hade inget favorittryck på sig. Jämfört med VM-90 när många på allvar trodde Sverige skulle bli världsmästare, Ingvar Oldsberg hade stor show på Liseberg inför avresan etc...

1987 vann Sverige För-EM i Väst-Berlin och många internationella experter utsåg Sverige som ett av världens bästa landslag (hade varit skoj att se Sverige i EM-88) Vi hade ett bra lag inför VM-90 som gick iallafall gick taktfast. Tommy Svensson tog över och byggde ett nytt landslag, sparkade ut Hysén, Larsson, Strömberg med flera... vilket ledde till en debatt, många ansåg att den generationen skulle få kröna sina karriär med ett mästerskap på hemmaplan. Sverige gjorde det man kan kräva av en värdnation, överleva gruppspelet. Sverige var med i OS 1988 och 1992 och gjorde bra ifrån sig där med två kvartsfinaler. Brolin bröt benet i kvarten mot Australien i Barcelona och det var ett mindre mirakel att han kom tillbaka och dansade den där sommaren två år senare. Där var det nog många som lärde sig en hel del. Skapade erfarenheter. Ni minns väl Therns underbara mål mot Frankrike i OS kvalet?

Någon nämnde att Brolin bara spelade i Parma. Men Parma var ett annat lag på den tiden, visserligen mycket tack vare Brolin med seger i Cupvinnarcupen och vann de inte UEFA-cupen också?

Sverige hade jobbat sig tillbaka till toppen efter det obehagliga 80-talet.

Sverige var toppseedat inför EM kvalet (96) och VM kvalet (98). Undrar om Sverige inte till och med var seedade som nummer 1 inför EM. Det var inte världsrankingen som låg till grund inför lottningen utan resultaten från slutspel och kval i EM och VM. Sverige kom med två raka medaljer. Sverige var det bästa europeiska landet EM92- VM94.

Vi hade en bra generation där som tyvärr inte pallade för trycket. Inget illa om Tommy Svensson men han kan skatta sig lycklig. Han tog Sverige till ett mästerskap på tre försök och då kan vi tacka Israel för ett av dem. Sverige var egentligen inte alls bra i kvalet inför USA. Två segrar av sex möjliga mot Frankrike, Österrike och Bulgarien. Men vi tog full pott mot Finland och Israel, ett Israel som vann mot både Bulgarien och Frankrike och tog oss till VM.

EM 2000 var inte någon höjdare men samtidigt fick en ny generation chansen att få smaka på ett mästerskap. Det första på sex år. Om stolpen (Anders Svensson -02) och ribban (Henke Larsson-04) varit på vår sida hade det mycket väl kunnat bli två medaljer under 00-talet.

Just nu känns det lite som om Sverige är i en svacka igen. Att åka ut i ett gruppspel i EM slutspelet är ungefär som att missa EM med minsta marginal på 80-talet då enbart sju lag kvalade in. Både 1984 och 1988 kom Sverige tvåa i sin grupp och missade EM trots segrar mot Italien båda gångerna.

Med tanke på att hela 23 lag får kvala sig in till EM i Frankrike, jämfört med 14 i år, skulle jag ranka det som Sveriges största fiasko i fotbolls-historien om vi missar det.