Varför kämpar ideologisk övertygade människor för sina falska sanningar?

Du frågade ju vad det spelar för roll, olika upplevelser ger olika uppfattningar, därmed inte samma verklighetsuppfattning och därmed en annan uppfattning av olika sakers sannolikhet inkl gravitation. Detta är ju uppenbart, men vad det spelar för roll? Ja ibland finns det nackdelar och ibland fördelar.


Vi kan inte ens tänka sannolikheten om vad vi själva är säkra på pga osäkerheten om sannolikheten om vad vi själva är säkra på.


Du vet ju inte huruvida du bara pratar samma språk som andra människor du träffar och kommunicerar med, eller om du endast konstruerar, upplever att alla andra har liknande uppfattning som du själv. Du skulle kunna vara föremål för ett experiment utan att vara medveten om det, eller medveten, skulle din verklighetsuppfattning ändras pga av detta experiment skulle du fortfarande uppleva att allt är s.k. normalt, inga konstigheter och du skulle fortfarande kunna säga, "det där är en stol" och sedan peka på en stol, men varken orden, eller stolen kommer ge samma uppfattning. Din bedömning av sannolikhet kan inte vara speciellt sannolik, då den i grunden är en osäker uppfattning och därmed en konstruktion/illusion, precis som allt annat hjärnan konstruerar, inget fel med illusioner.

Angående respekt och att respektera folk som är övertygade om något. Du själv är övertygad om att politik inte är något mer än en godtycklig smaksak. Vad är det som säger att denna, din sanning, är korrekt? Skulle det inte kunna handla om en enkel analys av medel och mål och att man som, politisk ideolog, strävar efter den politiska struktur som gör att man bäst uppnår ens mål? Vad är det som säger att liberalismen, socialismen, feminismen, ekologismen och anarkismen bara eller överlag sprider falska påståendet (som titeln antyder)? (Det räcker inte bara att visa att socialismen sprider falskheter, utan också varför flertalet anarko-libertarianer gör det.)

Varför visa respekt för andra som du tror sprider falska idéer? För att andra skall visa respekt när du själv tar upp något som är felaktigt. För att ha en trevligare miljö när man diskuterar; man utgår från att de man diskuterar med är rationella och kan ändra åsikt av rationella argument. xkcd har annars en bättre ansats till det hela: http://xkcd.com/1053/, men det är nog inte riktigt applicerbart till politik.

Angående titelns fråga så gissar jag att det till stor del handlar om signalering. Folk vill visa att de tillhör en viss grupp, och visa solidaritet med gruppens mål genom att försöka förklara för andra att gruppen har rätt.

Att det finns en marginell skillnad i hur olika individer upplever t.ex. gravitation betyder väl inte att jag inte kan göra en bedömning av hur sannolikt det är att det finns gravitation?


Vad menar du? Varför skulle osäkerheten omöjliggöra en sannolikhetsbedömning?


På sätt och vis är vår uppfattning av världen en konstruktion ja. Vi kan aldrig se världen som den faktiskt är (om det nu ens finns någon objektiv verklighet utan någon som observerar den). Du verkar föra någon form av antifilosofisk linje. Att vi inte kan komma fram till någonting eftersom vår uppfattning om världen är en konstruktion. Visst går det att resonera så, men då blir ju all form av filosoferande meningslöst.

Jag har ett lite mer pragmatiskt synsätt. Jag lever i en verklighet där det verkar finnas naturlagar och andra människor med förmåga att analysera sin omvärld på ett sätt som liknar mitt. Medvetet eller omedvetet gör jag ständigt antaganden (sannolikhetsbedömningar) för att kunna leva mitt liv. Jag antar att stolen inte kommer rasa ihop när jag sätter mig på den eftersom den inte gjort det de 1000 gångerna innan eller att min törst släcks av att dricka ett glas vatten. På samma sätt menar jag att man kan bedöma sannolikheten för olika ideologier/teorier.

Jo. Marginell, var får du det ifrån?

Jag tror du läser lite för hastigt, osäkerheten runt sannolikheten gör givetvis sannolikhetsbedömningen osäker.

Jag upplever mig vara mer filosofisk i mina tankebanor genom min filosofi, vem har sagt att allt är meningslöst bara för att det inte existerar någon objektiv verklighet och sanning?
Man kan bedöma saker och ting inkl uppleva att andra har samma verklighetsuppfattning, men det gör inte ens verklighet eller verklighetsbedömning mer objektiv eller sann för det. Men själv upplever jag att vi människor är mer lika en olika och även jag gör bedömningar, men jag är ändå öppen för att dom inte har något med äkta sanning att göra för det.

Jag har inte sett några tecken på skillnaden skulle vara mer än marginell i hur olika individer upplever verkligheten. Finns det något som får dig att tro motsatsen?


Ja? Jag har aldrig påstått något annat. Det ogiltigförklarar inte sannolikhetsbedömningar. Det känns som att den här diskussionen går i cirklar. Jag vet inte hur vi ska ta oss vidare.


Vad gör din inre verklighet mer verklig än den yttre? Finns det någon tydlig gräns för vad som är du och vad som är resten av världen?

Angående fetmarkeringen: Om du gör bedömningar som "Det är mörka moln på himlen, det är bäst att ta ett paraply om jag vill undgå att bli blöt eftersom det är stor risk att det börjar regna", så kan du väl även göra bedömningar som: "Det är osannolikt att Gud (om en sådan skulle finnas) kan bota sjuka eftersom inga amputerade har fått sina kroppsdelar tillbaka". Okej det andra exemplet var väl inte klockrent, men du förstår poängen. Att det inte går att lita på sina upplevelser av världen hindrar mig väl inte från att leva som om sanningshalten i olika påståenden varierar? För både dig och mig är det förnuftigt att leva på det sättet.

Nej, jag tror inte motsatsen, men det är fortfarande bara min upplevelse.


Vi är väl överens. Du kan göra en sannolikhetsbedömning, men den kommer ju alltid vara subjektiv.

Vad innebär inre eller yttre verklighetsuppfattning, vad är och betyder det?

Visst lever vi på det sättet, men någon sanningshalt runt våra uppfattningar eller vilken sannolikhet vi kommer fram till är subjektiv. För oss kan det upplevas som sant, det är det enda vi har att gå på, sedan är vi alla ganska lika och upplevelsen av världen blir ju då säkert också ganska lik.

Det låter som att vi har kommit överrens om att vi tycker ungefär likadant. Skönt att vissa diskussioner kan sluta så.

Vad gäller frågan ovan så har jag suttit och funderat på vad jag egentligen menade och det enda jag kan komma fram till var att min fråga nog inte var så genomtänkt. Det var inget som var relevant för tråden. Så kan det gå.

Underhållande att trådens uppbyggnad är en motsägelse till sig själv.

Allt är subjektivt och på så vis samtidigt motsägelsefullt

Dom faller tungt när falska sanningar blir lögn!