Träffade min terapeut för sista gången idag

Känns jättejobbigt, har gått hos henne i 1,5 år för behandling av min ptsd, jag är inte helt fri men det har hjälpt otroligt mycket. Varje gång jag är hos henne släpper min ångest rejält även om jag kan ha känt mig jättelåg flera dagar innan, känns som att proppa i sig en karta sobril typ :P

Samtidigt så måste man ju stå på sina egna ben nångång, fast det vore väldigt skönt att ha kvar henne.

Min tidigare psykolog kände jag inte alls så inför, det var delvis en lättnad att sluta för hennes metoder hjälpte inte nåt vidare; orosstund, mindfullness hjälpte väl delvis. Fast samtidigt känns det som att man når en gräns tillsist med varje terapeut där man inte kan komma längre. Andra terapeuter jag haft har jag inte ogillat, men ändå känts som att jag nått gränsen ganska fort för vad man kan åstadkomma.

Olyckligtvis tror jag inte min terapeut förstår att jag mår dåligare än jag gör, just för att jag alltid blivit glad varje gång jag vart hos henne, det har vart guld värt.

Känns lite som att förlora en god vän som man litar på helt plötsligt

Hur brukar ni hantera avsked från terapeuter och läkare? Känns det svårt eller inte alls så mycket?

När jag väl fick träffa en vettig psykolog blev våra möten helt klart veckans höjdpunkt, jag mådde alltid mycket bättre efteråt och fick lära mig att se på saker ur helt andra vinklar. Tyvärr blev jag aldrig "klar" på grund av hastig flytt från min sida, vilket kändes väldigt jobbigt ett tag och jag förstår vad du menar med att det känns som att förlora en god vän.

Det jag gjorde/gör är att glädjas över att jag faktiskt lärt mig något om mig själv och försöka använda detta så gott jag kan, sedan får det vara ett avslutat kapitel.

Försök att inte se det som att du förlorat någon i och med att du inte längre kommer gå till din terapeut, använd istället det du lärt dig till att stå på egna ben, känner du att det inte fungerar så sök dig till någon som kan ta dig vidare.

Det är jättejobbigt att gå sista gången hos sin terapeut! Jag struntade i att gå sista gången, för jag klarade inte av avskedet. Fick panik och avbokade, vilket jag verkligen ångrar nu.
Hade verkligen velat träffa henne en sista gång, men nu har hon slutat och imorgon ska jag träffa den nya terapeuten för första gången.
Vet inte riktigt vad jag känner för det.

Gick hos min terapeut i 2 år och jag saknar henne varje dag, som du säger det är som att förlora en nära vän.