Hjälp ang tydning Nietzsches "övermänniska".

Hej Flashback!

Har precis börjat att läsa Friedrich Nietzsches "Så talade Zarathustra" och då jag tidigare läst på lite om begreppet övermänniskan så kom jag nu (väldigt tidigt i boken) till någonting som gör mig väldigt förvirrad och skulle behöva hjälp med att tyda.

I boken står följande citat, (tagit några blandade från samma sida):

1. "Jag älskar den som skäms över när tärningen faller till hans lycka och som då frågar: är jag en falskspelare? - Ty han vill gå under."
2. "Jag älskar den vars själv är djup även när den blir sårad, och som kan gå under av en liten upplevelse; så går han gjärna över bron"
3."jag älskar den vars själv är överfull, så att han glömmer sig själv och alla ting är i honom: så alla ting blir hans undergång"
4."Jag älskar dem som inte först bortom stjärnorna söker ett skäl att gå under och vara offer: utan offrar sig för jorden, för att jorden en gång skall bli övermänniskans."

Är det bara jag eller låter det inte här som han förespråkar underkastelse när han skriver om att människan skall älska att gå under, när nu övermänniskan skall vara så stark, självständig och motsätta sig (framförallt) religionens "slaveri" ?

Hjälp mig gjärna tyda vad han menar, har mina ideér om vad han kan mena men dock inte säker.
Ni som läst boken kan ju ge er definition, eller förklara vad han menar med dessar rader.

Tack på förhand

Tror knappast att det är underkastelse han talar om. I "jag älskar"-delen du citerar från finner man t.ex detta (på engelska, då jag inte har någon svensk översättning):

"I love him who scattereth golden words in advance of his deeds, and always doeth more than he promiseth: for he seeketh his own down-going."

Det är kanske i detta citat man lättast ser att det inte handlar om någon underkastelse, utan snarare om "undergången" eller "nedgången" av ens nuvarande jag vid skapandet ett bättre jag, alltså vid självförbättring. Man går under genom att gå över:

"I love those that know not how to live except as down-goers, for they are the over-goers."

Det är också genom att förbättra sig själv som man banar vägen för "övermänniskan", vilket är ytterligare en nedgång: din relativa nedgång vid skapandet av en högre varelse.

Detta är i alla fall min tolkning av det hela.

Tack för svar!

Då är det som jag trodde, att det handlar om "utdödandet" av Den sista människan.
Jag tyckte det var svårt att uppfatta vad han menade då det ej står varför han älskar dessa.

Någon mer som vill inflika på detta intressanta ämne?

Jag förstår helt ärligt inte övermänniskan, inte heller förstår jag hur man "banar väg" för denna människa. Vad sjutton menas?

Jag tänker mycket på att vi snart kan impregnera kvinnor särskilt utvalda foster som bär anlag för styrka och intelligens och friskhet osv. Är detta ett steg mot att skapa övermänniskor? Eller är övermänniskan en upplevelse? dvs, din IQ eller om du sitter i rullstol spelar ingen roll, vägen mot att bli övermänniska är tillgänglig ändå.

Vad menas med att "bana väg" för övermänniskor? vad ska rent konkret omkullkastas/erövras/krossas/byggas upp???

Inte för att jag direkt gillar att ta upp honom... ni vet.. Hitler. Men är det någon som har några tankar kring Hitlers övermänniska? Har läst att denna skulle vara enklare att "ta på". Den är mer biologisk och kopplat till människans biologi. Stämmer detta?

Och slutligen, vilken övermänniska kan/kommer vi att uppnå först? Hitlers eller Nietzsches?

Nu beger jag mig ut på tunn is här då jag faktiskt inte har någon aning om vad den nazistiska övermänniskan är för något. Men om jag får spekulera så skulle jag gissa att det handlar om en ras, ett kollektiv alltså. En ras som är överlägsen genom att ha bättre estetik, intelligens, styrka och framförallt moral. Nietzsches övermänniska är inte så konkret att den existerar i fysisk form utan är snarare ett ideal, och ett ideal är som bekant (egentligen i varje fall) ouppnåeligt.

Om Hitlers övermänniska är en "ras" som är möjlig att skapa har jag ingen aning om, men den verkar betydligt mer konkret än idealet övermänniska. Det Nietzsche menade var att övermänniskan är någon som står över allt annat som skapats; den är bättre än alla lagar, regler, normer, idéer etc. Den kuvar sig inte för vad som är rätt eller fel, inte heller för vad som är sant eller falskt, fult eller vackert. Övermänniskan är spelaren som kan blicka över spelplanen och se genom alla illusioner (det är idealet, alltså).

Med det perspektivet så kan personer som inte väljer sig att underordna könsdikotomin "man" och "kvinna" utan skapar sig en egen identitet fri från "det påtvingade könet" tänkas följa ett övermänniskoideal. Existentialismen är väldigt influerad av Nietzsche. Som Sartre sa "Existens föregår essens"; om så är fallet så är det du som kan välja vilken människa du ska bli, du är din övermänniska och kan välja att göra motstånd mot de system som samhället och världen försöker inordna dig i.

Övermänniskan agerar i maximal enlighet med sin sanna karaktär. Det handlar om att bemästra sig själv så det finns inga krav på mentala och fysiska egenskaper, de är bara hinder man måste komma över. Nietzsche var dock ihärdig med att konstatera att ens mentala förmåga såklart hindrar folk i olika grad beroende på hur stor den är. Att bli en övermänniska är inget för gemene man.