2005-03-20, 02:36
#25
Citat:
Ursprungligen postat av Carpe Diem
Ser man på Hägerstöm så använde han kriteriet motsägelsefrihet som sitt sanningskriterium. Det är jag beredd att godta. Det betyder att en utsaga anses vara sann om den på ett motsägelsefritt sätt kan infogas i mängden av alla andra "sanna" utsagor. Dessa blir i någon mening självevidrande.
Betydligt mera problematiskt blir det att som Hägerström, i Kants efterföljd, hävda att rummet och tiden skulle utgöra a prioriska entiteter. Hägerström var rationallist, jag är snarast empirist. Jag finner det absurt att underkänna vedertagna fysiska modeller för att dessa inte är förenliga med den egna personliga uppfattningen av tillvaron.
Som en konsekvens av detta underkänner jag den grundval som Hägerström baserade sin värdenihilism på.
Ser man på utvecklingen inom logiken sedan Hägerströms dagar varit närmast explotionsartad. En del har inneburit att man har utvecklat en teoribildning för multivariabel logik, det vill säga att man inte länge är bunden till antingen "sant" eller "falskt". Man skulle kunna kalla detta för en halvsanningars logik.
När det gäller att analysera det logiska innehållet kommer man knappast heller ifrån den deontiska logiken med von Wrigt som portalfigur.
Mot denna bakgrund framstår det för mig något torftigt att enbart vara bunden till kategorierna "sant" eller "falskt".
Det är kanske mera fruktbart att använda begreppet välmotiverade värdeomdömmen.
Utsagan: "Denna biff var vidrig" är knappast "sann" eller "falsk" med ett binärt sanningsbegrepp, men utsagan kan vara välmotiverad om den, empiriskt sett, är seg och vidbränd.
Betydligt mera problematiskt blir det att som Hägerström, i Kants efterföljd, hävda att rummet och tiden skulle utgöra a prioriska entiteter. Hägerström var rationallist, jag är snarast empirist. Jag finner det absurt att underkänna vedertagna fysiska modeller för att dessa inte är förenliga med den egna personliga uppfattningen av tillvaron.
Som en konsekvens av detta underkänner jag den grundval som Hägerström baserade sin värdenihilism på.
Ser man på utvecklingen inom logiken sedan Hägerströms dagar varit närmast explotionsartad. En del har inneburit att man har utvecklat en teoribildning för multivariabel logik, det vill säga att man inte länge är bunden till antingen "sant" eller "falskt". Man skulle kunna kalla detta för en halvsanningars logik.
När det gäller att analysera det logiska innehållet kommer man knappast heller ifrån den deontiska logiken med von Wrigt som portalfigur.
Mot denna bakgrund framstår det för mig något torftigt att enbart vara bunden till kategorierna "sant" eller "falskt".
Det är kanske mera fruktbart att använda begreppet välmotiverade värdeomdömmen.
Utsagan: "Denna biff var vidrig" är knappast "sann" eller "falsk" med ett binärt sanningsbegrepp, men utsagan kan vara välmotiverad om den, empiriskt sett, är seg och vidbränd.
Innebär detta att allt som är motsägelsefritt ( alla sanna utsagor ) är sanna utsagor? Eller kräver Hägerström även att
man skall tro på utsagans "kunskapsvärde". Eller finns det sanna utsagor som inte är kunskap. Låt mig förklara: skall
man även tro på utsagans "sanning" för att det skall räknas som kunskap? Eller finns det falska utsagor som är kunskap?
