Vinnaren i pepparkakshustävlingen!
  • 2
  • 3
2012-06-11, 22:22
  #25
Medlem
friendzones avatar
Citat:
Ursprungligen postat av Calimero
Detta är ju både känsligt och svårt. Jag tycker kanske inte barnen har rätt att "lägga sig i" men jag tycker absoult att man som förälder enkom har skyldigheter. Ja, även när barnen passerat 18 om de fortfarande bor hemma eftersom man idag inte går ut gymnasiet förrens det år man fyller 19.

Om jag som förälder träffar en ny så ska banne mig ungarna tycka min nya partner e OK annars förstör jag ju min relation med mina barn och det finns det INGET som är värt det priset.

Men jag tror att både din pappa och hans nya är toknervösa inför att hon ska träffa dig och din syster. Jag föreslår att du säger till din far att första gången ni ska träffa henne så gör ni det på allmän plats, gå på ett fik, känns det jättekonstigt så kan du å din syrra fika färdigt snabbt å sedan pysa, är hon trevlig kan ni ju ta en påtår.

Håll ett öppet sinne, försök att ha inställningen att om pappa gillar henne så e hon nog rätt ok, hon ska inte ersätta någon och du måste inte tycka jättemycket om henne. En nära relation är ju något som tar flera år att bygga upp.

Tack äntligen en som förstår vad jag menar!
Citera
2012-06-11, 23:32
  #26
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av friendzone
Över och över 18, jag är 18, men har även en lillasyster som är 15, ingen av oss kan eller vill flytta hemifrån nu. Ja jag har mitt eget liv och jag ansvarar för mig själv. Men min pappa har precis som alla andra föräldrar ett ansvar över att dess barn har de bra. Vilket många helt skiter i när de skaffar nya.

Ok om du har en syster som är 15 år ändras det hela lite. För henne har han fortfarande ansvar i tre år till, men inte för dig som nu är 18 år. Föräldrar ansvarar ju för barn tills de är 18 år, som du säkert redan vet. Efter det har en förälder inget ansvar.
När jag själv var 18 fick jag snabbt lov att hitta eget, för bo hemma fick jag inte. Det blev en del jobbiga år därefter då man fick bo periodvis hos kompisar och hyra i andra och tredje hand.

"Å jag ha int' tage nån skada!"
Citera
2012-06-12, 07:57
  #27
Medlem
CsSs avatar
Citat:
Ursprungligen postat av friendzone
Han var singel i två månader, måste va riktigt jobbigt att vara ensam så länge du! Och flytta hem till mamma är inget alternativ

Ahaa, ändrar läget ju! Vet han om att du har en tidsplan för honom?
Citera
2012-06-12, 20:32
  #28
Medlem
Calimeros avatar
Troligtvis har din far varit "mentalt singel" längre än så, är dina föräldrar hyfsat vettiga människor så har de nog jobbat ett bra tag för att få äktenskapet att fungera, men inte fått ihop det.

Jag har själv skilda föräldrar med nya partners så jag vet hur det känns, har även ett bonusbarn så jag har varit igenom den svängen oxå.

Folk som tycker att man som förälder inte har ett ansvar efter dagen barnet fyllt 18 tycker jag är ute å cyklar!!! Troligtvis har ni inga barn, ett äkta föräldrahjärta bankar hårdare än så!

FriendZone, tycker du ska försöka föra detta på tal med din pappa och sansat förklara att du tycker att detta är en jobbig situation för både dig och din syster och att han ska ta det lungt och inte kräva för mycket av er i början. Förklara oxå att det inte handlar om hans nya som person utan att ni är ovana i situationen.

Tänk också på att detta är INGEN lojalitetsfråga gentemot er mor, skulle det visa sig att din fars nya är hyfsat trevlig å rätt normal och ni tycker att hon är ok så är det inget som helst svek mot er mamma.
Citera
2012-06-12, 22:52
  #29
Medlem
SwedishMilkmaids avatar
Kan bara svara för hur jag svjälv hanterade situationen när mina föräldrar skiljdes när jag var 17. Du behöver inte älska dom, bete dig bara artigt och "normalt", du behöver inte ha någon djup kontakt om du inte vill det själv. Pappas nya försökte leka mamma vilket inte funkade, men alla vi tre barn var artiga utan att släppa henne för nära.

Jag menar inte att vara nedlåtande, absolut inte, men några år kan du stå ut med det. Jag lovar att det går fortare än du tror och så vips or du själv och antingen pluggar eller jobbar. Det är ingen kul situation, jag vet, men det ska nog funka.

Behandla henne, och din mammas eventuelle nya, som du själv skulle vilja att din flickvän blev behandlad av dina föräldrar.
Citera
2012-06-13, 00:10
  #30
Medlem
BallsofSteels avatar
Klart det känns tufft att din Pappa har träffat en ny!
Vad jag tycker att du ska göra, är att samtala med både din mamma och din pappa angående skilsmässan och fråga dem hur länge de har planerat det och hur länge de velat samt varför de fortsatt vara tillsammans. Visar det sig att dina föräldrar velat separera under en längre period och hållit ihop pga. barnen så har de gjort er en björntjänst.

Jag tycker att du ska vara glad för att din pappa har träffat en ny så han slipper vara ensam.
Citera
2012-06-13, 00:21
  #31
Medlem
Tycker du som ändå är 18 år ska bemöta det här med mogna ögon.

Vet att det är jobbigt när ens förälder träffar en ny partner, men ofta slutar det bra.

Mitt råd till dig: Jag tycker det är viktigt att du släpper alla dom här tankarna för tillfället. Ge henne en ärlig chans! Det är DITT ansvar att iallafall försöka.

Sen om du verkligen inte gillar henne så får du ta ett SERIÖST snack med din far och lägga fram det på ett snyggt och vuxet sätt. Då är det HANS ansvar att lyssna och ta åt sig av det du säger.
Men tänk på att inte lägga fram allt på ett barnsligt sätt.

Vet du hur skilsmässan har gått till?
Du sa att dom satt och höll handen samma dag som dom berättade osv, antar att dom ändå är goda vänner idag? Från min erfarenhet så händer detta när skilsmässa har varit på gång en längre tid men föräldrarna har ändå hängt ihop för barnens skull och på så sätt utvecklat en annan relation än kärlek. Ofta som bästa vänner.

Tycker du ska ta det här som en man och för tillfället vara glad åt att din far har hittat en ny och stötta honom i det hela och ge henne en bra chans. Funkar det så funkar det, funkar det inte så funkar det inte.

Hoppas allt löser sig!
Citera
2012-06-13, 00:39
  #32
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av friendzone
Hej!

Jag har i hela mitt liv levt svensson livet, villa, vovve och volvo. I julas (juldagen närmare bestämt...) berättade mina föräldrar att de skulle skilja sig, vilket kom som en total chock för mig och min syrra. Vi har inte misstänkt någonting och de har alltid varit kärleksfulla, till och med samma dag satt de och höll handen.

Iaf, någon månad senare gick flyttlasset från det hem jag bott i hela mitt liv och jag bor nu i två olika lägenheter, flytten fram och tillbaka varje vecka har gått förvånansvärt bra.

Men nu till min fråga, igår berättade min pappa för mig att han träffat en ny. Har misstänkt detta ett bra tag då han smsar/pratar i tele dagarna i ända. Han berättade att de hade träffats i ungefär 3 månader, vilket betyder att de blev tillsamans tre månader efter ansökan om skillsmässa (den har inte ens gått igenom juridiskt). Jag själv tycker att detta är alldeles för tidigt och mår inte alls bra av detta. Min pappa tycker inte alls att det är tidigt.

Så nu till min fråga, ni som är skillsomässobarn:
Hur har ni tagit det med era föräldrars nya partner?
Hur lång tid efter skillsmässan introducerade eran förälder er för den nya partnern?
Hur lång tid tog det tills h*n flyttade in?
Hur gammal är du? jag gissar att det redan är försent för att se din farsas nya som en i gänget, se henne mer som din värsta fiende, min bonusmamma träffade jag när jag var 3 så hon har ju varit där hela tiden för mig.
Citera
2012-06-13, 10:14
  #33
Medlem
cannaBes avatar
Citat:
Ursprungligen postat av friendzone
Tycker man har all rätt att lägga sig i som "barn" om den nya ska flytta in i huset.
Klart du kan lägga dig i, det kan ingen hindra dig från. Men du kan inte kräva att din pappa lever singel tills DU är redo för att han träffar en ny. Fäll ner pungen och landa!
Citera
2012-06-14, 13:08
  #34
Medlem
friendzones avatar
Tack för alla seriösa svar, det hjälper mycket att se de ur andras synpunkt
Citera
  • 2
  • 3

Stöd Flashback

Flashback finansieras genom donationer från våra medlemmar och besökare. Det är med hjälp av dig vi kan fortsätta erbjuda en fri samhällsdebatt. Tack för ditt stöd!

Stöd Flashback