Ju äldre man blir

jag tror det är en naturlig konsekvens av att hjärnan blir mindre flexibel och mottaglig för sinnesintryck. ett litet barn upplever ett år som en helt ofattbart lång tid, kanske för att barnet bombarderas av nya intryck varje dag, hjärnan växer och utvecklas ständigt.

-Jobba 8 timmar
-hämta barn på dagis/fritids
-handla, laga mat,diska
-göra läxor
-skjutsa barn till fotbolls/hockeyträning
-tandborstning o saga
-plocka, dammsuga, tvätta, sortera tvätt..mm
-Kolla in på FB
-Titta på TV/läsa
-SOVA
ungefär så här kan en onsdag se ut...

Undrar ibland vad jag gjorde innan jag fick man o barn...

oh. hemskt!

jag ska aldrig skaffa barn.

Man lär sig, man vänjer sig..
man minns inte sådant som har byggts in som reflexer.
All den tid man använder till sådant blir som icke-tid.

Du kanske har minnen från när du lärde dig cykla, eller läsa..
..dina föräldrar har kanske från dagen du började gå.
Men inte minns du varje gång du har cyklat eller läst,
och inte minns de hur du går.

Det gäller att bryta slentrianen. Det är enda lösningen från att bli tråkig och gammal. Kör vilt genom stan, eller råna en tant. (i din ålder).

Det skulle vara sant om var man samma när var en ett, två, tolv eller tjugofyra år gammal. Men man är inte en matematisk objekt.
Vad blir rörigt är att döden blir närmare. Då lever man snabbare. Samtidigt har man mycket mer saker bådda att komma ihåg och att glömma. Man måste också leva i nutid.
Man handlar mer och mer information. Minnet överfyller sig. Det upptar resurser och uppmärksamhet. Då tyckas man saktare.

Jag tror nog som flera säger att det har med att när man är litet barn så är mycket främmande och nytt... och det grundar jag på en LSA tripp (ett slags psykedelia) då allting kändes väldigt nytt och intressant, blev som att komma in i ett nytt liv, iallafall så kändes det som jag hade varit i det där ruset i flera dagar kanske veckor när det igentligen hade gått ca 3 timmar sedan jag intog LSA:t.
Underbart... men ingen uppmaning! Det gick illa för min kompis mot slutet!