känner mig ful....

Det kanske låter töntigt men för mig är det riktigt jävla allvar, dirrekt jag ser mig i spegeln får jag otroliga ångest känslor och mår otroligt dåligt, kan vara med några kompisar och ha kul sen blir jag ledsen helt plötsligt bara för att jag känner mig ful, händer till och med att jag skyller på att jag har huvudverk eller liknande så jag kan gå hem

vet inte om det bara är jag som tycker det eller om fler tycker det, och man kan ju inte lita på sin mamma resten av livet....

Hur fan ska man veta om man är snygg eller inte?!?!?

Det spelar väl inte så stor roll om du är snygg eller inte eller någonstans mitt emellan. Det viktigaste är ju ändå din insida. Jobba på den istället för att oroa dig över ditt utseende!

Det låter som en uppmuntrande klyscha men jag lovar dig att 90% sitter i utstrålningen!

en bild kanske?

Jag tvivlar på att du är ful. Jag tror att alla känner sig fula emellanåt, vilket är ett fult normalt.
Samtidigt så är tusende långt från allt, vilket man tyvärr upptäcker ju äldre man blir.
Lägg vikten på att vara en god människa istället för att grubbla, så kommer du garanterat att bli älskad!! Lycka till!

Försöker alltid ha bra utstrålning men är så jävla svårt, när jag liksom intalat mig själv att det är fel överallt

min insida är redan fin, eftersom jag tagit åt mig så jävla mycket av vad vissa sagt så är jag jävligt försiktig med vad jag själv säger, hade gärna lagt upp en bild också men är rädd att nån jag känner ska se.

Och hur fan ska vi veta det???? Posta en bild så kan vi säga det.

Urch känner igen mig. Burrigt hår, eksem på massa olika ställen och mullig - aldrig varit någon som blir flörtad på eller heller skulle ställa sig och flörta på någon. Hatar att prata nya personer och rör mig som en klumpeduns för jag blir så nervös och känner mig så tjock - och då tänker jag att jag ser ännu tjockare ut.
Dessutom så har jag ju en haka stor som ett hus

Urchurch.

Om jag får gissa fritt, låter som du har en släng av BDD ( http://sv.wikipedia.org/wiki/Dysmorfofobi ).

Vet hur det är att störas av brutalt jobbiga tankar om fulhet och äcklighet etc.
När tankarna går så långt så att de stör ditt vardagliga liv och hindrar dig från att leva ut är det helt klart en "sjukdom".
Det jag kan råda dig till spontant är att gå i samtalsterapi, reda ut orsakerna till att du placerat din ångest och dåliga självbild på ditt utseende. Att vara snygg skulle inte hjälpa dig det minsta, då skulle du placera din dåliga självkänsla på något annat.
Det bara är så det fungerar tyvärr. Ring din vårdcentral eller vänd dig raka vägen till din psykiatriska mottagning så kan de hjälpa dig och vägleda dig till rätt hjälp.

Bryr du dig om hur dina kompisar ser ut? Nej, jag trodde inte det. Jag lovar att de skiter i hur du ser ut till 100%

Varför tror du folk bryr sig så enormt om ditt utseende? Det enda viktiga är vad du bidrar med, det är verkligen det enda som räknas.

Alla har olika smak för utseende, en hur snygg tjej som helst kan tycka att fetknoppar är snygga. Jag vet flera som tycker att en viss kändis är snyggast i världen samtidigt som jag tycker att hon är riktigt ful.

Jag själv tycker att jag ser snygg ut och andra tycker det också, men vissa tycker att jag ful också. Det är samma sak för dig ska du veta. Det ligger 100% i ditt psyke, gå till en psykolog och berätta om dina problem.

Har du en fin insida så brukar det synas i utstrålningen. Du måste börja jobba med dig själv. Förvänta dig inte att andra ska älska dig om du inte själv gör det. (Ja, det är skitsvårt, jag är där själv till och från).
Intala dig själv att du är fin. Fin som du är. Ställ dig framför spegeln, kolla på dig själv och säg "Jag är fin som jag är. Jag är vacker, har jävligt fint leende och fan, jag älskar mitt hår. jag är bäst i världen, ingen ska få ta ner mig till botten, ingen kan slå mig."
Eller liknande. Alltså, vad är du nöjd med över din kropp? Fokusera på det och sedan kommer du märka att de finns andra saker du också är nöjd över. Börja med det du gillar. Förstår du hur jag menar?