Har världens ångest över min situation. Vad skulle ni ha gjort?

Jag är nu 20 år gammal och är en av dom personerna som hoppade av gymnasiet (dum som man var).

Dock så har själva skolarbetet aldrig varit några problem, utan det varit det sociala..

Nu har dom flesta av mina gamla klasskamrater tagit studenten och är många är redo för att börja knega ihop lite pengar för att således resa jorden runt och leka av sig innan högre studier.

Nu till min situation: Här sitter jag med enbart 250 gymnasiepoäng och läser just nu på komvux. Jag har hittills försökt göra bra ifrån mig i det som jag har läst vilket har resulterat i VG-MVG betyg, vilket jag anser vara helt okej. Men nu till det jobbiga: Jag måste nästan gå två år till här innan jag blir klar med skiten och får grundläggande kompetens om jag fortsätter såhär. Vilket jag tror att jag borde klara, alltså snittar VG i betyg och går sedan ut med minst 15 i betygssnitt, jag siktar på så högt som möjligt men jag vill inte pressa mig med att läsa för många ämnen samtidigt så att för många prov krockar.

Men det jag egentligen siktar på är att komma in på läkarprogrammet även fast det känns omöjligt genom att skriva ett bra högskoleprov. Men jag ser gymnasiebetygen som en slags säkerhet ändå om nu högskoleprovet skulle skita sig, så att jag ändå kan komma in på exempelvis ett basår någonstans.

Så inga problem med just det. Jag kommer alltså att fortsätta plugga via komvux och på högskoleprovet och hoppas på det bästa. Men nu vill den biten som jag har ångest över:

Jag skulle också gärna vilja jobba i något år och därefter resa runt i kanske ett halvår för att "leka av mig" som många av mina gamla klasskamrater kommer att göra nu, innan jag påbörjar en högskoleutbildning. Efter det så är man ju fast. Men då är det åldersnojan som får fokus. Jag vill helst vara 22-23 när jag påbörjar mina högre studier då jag helst inte vill vara i det högre ålderskiktet och känna mig utanför. Jag vill uppleva så mycket studentliv som möjligt och ha störst chanser för att hitta polare, osv. Detta är också något som jag tänker extra mycket på just på grund att jag i dagsläget inte har något socialt liv eller någon jämnårig att snacka med, vilket gör dagarna extremt tråkiga och jag vill göra allt jag kan för att lösa problemet och högskolan kanske är en lösning. Visst går det säkert om jag är några år äldre, men 22-23 känns ändå som optimalt.

Hur hade ni gjort i min situation? Hade ni kört klart gymnasiet i den takten som jag håller, alltså så blir jag klar runt 22 och förhoppningsvis har ett någorlunda bra högskoleprov skrivet så att jag kan söka vidare på senare. Ett annat alternativ är ju att "speeda" sig igenom komvux och bara sätta G på allt, men om jag gör det så känns på något sätt att jag "bränner min säkerhetsbro".

Då jag har all press på mig att skriva ett bra högskoleprov. På det tjänar jag i princip bara ett år så det känns inte helt värt det, visst så låter det nog idiotiskt att jag ska snigla mig igenom gymnasiekurser för att sätta lite högre betyg. Men jag är skeptiskt till att jag klarar att skriva ett högt högskoleprov. Eller bör jag skita i åldersnojan totalt, bli klar med gymnasiet runt 22, skriva ett bra högskoleprov. Säg att jag är 23 när jag får ett "knegarjobb", jobbar där i ett år och kanske reser i ett. Alltså kommer jag vara runt 25 när jag söker in. Det känns lite sent ändå..

Ursäkta väggen, men vad tycker ni? Vad skulle ni ha gjort?

Sluta tänka så jävla mycket, bara gör! Skit i åldrar hit och dit, det blir bra om du bara gör.

[quote=Lieya

Men det jag egentligen siktar på är att komma in på läkarprogrammet även fast det känns omöjligt genom att skriva ett bra högskoleprov. Men jag ser gymnasiebetygen som en slags säkerhet ändå om nu högskoleprovet skulle skita sig, så att jag ändå kan komma in på exempelvis ett basår någonstans.
[/QUOTE]

Läkarprogrammet genom komvux är något, som jag tror är helt omöjligt! Oavsett om du skulle skriva jävligt bra på HP så blir det ändå jävligt svårt. Rätta mig om jag har fel!

Förlåt om jag är okunnig, men varför skulle inte killen kunna söka in till läkarprogrammet efter komvux? Komvuxbetygen är väl inte mindre värda, eller?

TS- Strunta i åldersnojan. Gör det som blir bäst i längden och ingenting annat.

För man hamnar i "grupp 3". Dom tar ju hellre in folk, som kommer direkt från gymnasiet än komvux. Det var så min syo sa iallafall!

+1. Det blir vad du gör det till. Förövrigt bör du lägga tankarna åt annat håll än bara plugg och ångest, då kommer du aldrig bli lycklig.

Inte om jag sätter MVG i samtliga ämnen, vilket jag inte gör. Men jag skrev genom högskoleprovet. Jag vet att det kommer bli riktigt svårt, men det är en dröm som är svår att ge upp. Går det så går det annars får det bli plan B, vilket är tekniskt basår och därefter en civ. ing. Det hade varit en befrielse om jag hade kunnat skiva ett bra högskoleprov redan i dag eller inom ett år, eftersom då hade jag nog skitit i komvuxbetygen helt och hållet och satsat 110% på att hitta ett jobb och därefter jobbat heltid och samtidigt pluggat några gymnasieämnen på distans för att sätta G i. Fan vad skönt det hade varit, men det som är tungt är att jag i nuläget inte kan någon som helst matte på högskoleprovet vilket kanske inte är så konstigt eftersom jag aldrig har läst någon gymnasiematte eller löst ett mattetal på några år.

Jag tänker göra allt i min väg för att skriva ett bra högskoleprov. Har inget direkt att förlora mer än tid, men jag har ändå inget att göra. Det som säger emot är att om jag fortsätter såhär så kommer jag vara äldre än många när jag väl börjar läsa. Visst är det noja, man vill helst inte vara äldst eller i det högre ålderskiktet. Eller i varje fall inte jag. Jag är otroligt avundsjuk på mina gamla klasskamrater som tog studenten kan börja "leka" redan, men det är ju bara mitt eget fel.

Men jag är osäker vad jag ska göra, därför startade jag denna tråd. Hade gärna börjat att plugga inför högskoleprovet redan, men just att jag kan inte lösa någon matte känns svårt. Jag vet inte riktigt hur man ska börja plugga, att sätta sig med Matte A boken och plöja igenom varje tal känns inte helt rätt

Edit: Nej, jag kommer att hamna i samma grupp som dom som kommer direkt ifrån gymnasiet. Det är för att jag kommer att läsa mer än 66% av gymnasiekurserna på komvux, detta gör att jag hamnar i samma grupp om jag nu inte väljer att komplettera något för då är det grupp två man hamnar i. Grupp tre är nog folkhögskolekvoten om jag inte har helt fel..

Rätta mig om jag har fel, men om man har gymnasiebetyg, komxuvbetyg samt hhp är det väl så att man hamnar i gymnasiekvoten med sina gymnasiebetyg, komvuxkvoten med komvuxbetygen och hp-kvoten med sitt hp resultat. Alltså, man söker i alla 3 kvoter men platsfördelningen ser lite olika ut.

Det jag menar är - satsar man på att komma in på hp kvittar det om man läst på komvux eller ej.

EDIT:

Det är förresten fullständigt skitsamma om du är 23-24 när du börjar plugga, du kommer inte känna dig utanför.

Jurister, ekonomer och ingenjörer har i regel yngst studenter och i min erfarenhet ligger snittet på 21-22 när man börjar. Läkarstudenter & humaniora ligger enligt bekanta några år högre än så i snitt. Inget att oroa sig över med andra ord.

EDIT2:

Kika här: http://www.hsv.se/download/18.6d5fe9...0048/0833R.pdf

Har inte grupp 3 ett förutbestämt antal garanterade platser att dela på?

Nu kan jag ha fel, men jag hade för mig att om man läste minst 1600 poäng på komvux (alltså halva totala poängen) så söker man in i BI, inte BII.

Ett annat alternativ vad gäller att bli läkare är att studera det utomlands. Du kan låna pengar av CSN för att betala skolavgifter och det är enklare att ta sig in. Speciellt de nya europeiska länderna är mer marknadsanpassade vad gäller intagning, se bara till att de har en godkänd stämpel för att sen kunna arbeta i Sverige...

Jag hade kört igenom kurserna på Komvux och försökt få bra betyg. Parallellt med det försökt skriva ett bra resultat på högskoleprovet och givet ett gott resultat istället försökt skynda igenom Komvux för att endast få behörigheten att läsa vidare. Jag tycker att det du säger angående åldern är vettigt, 22-23 år är optimalt. Väntar du tills du är 24-25 år kommer du vara bland de äldre, men det går kanske bra det med.