Udda tanke, vår jag ta upp det med min psykolog?

Går hos en psykolog sen sen en tid pga. depression och ångest bl.a. Ett ämne jag vill ta upp, men som känns för sjukt är att jag vid en nära väns bortgång (satt vid dennes sida när det hände) såklart kände sorg och tomhet, men även nån slags tillfredsställelse. Att se livet lämna en människa. Det är en tanke som ibland kommer upp.

Som sagt känn det sjukt att ta upp med psykologen. Jag vill absolut inte döda någon bara för att uppleva det igen, menad tror ni hobbypsykologer på fb? Är jag riktigt skadad?

Döden är fascinerande. Jag kan själv tänka mig lite hur du känner. I din situation skulle jag kunna tänka att "ja, det var inte värre än så, det var inte så farligt ändå". Nu vet jag ju inte vad som hände osv såklart. Men om det skedde lugnt och stillsamt kanske det var en lättnad på något sätt?

Din vän får äntligen vila i frid, du vet(!) att han har det bra nu. <----Sådana tankar såväl medvetna som omedvetna kan resultera i en slags tillfredsställelse.


Det är vad jag tror. Fast sen är jag dum i huvudet också...

Nja.... det är väl inte normalt i Sverige men i vissa ställen i indien firar man när någon dör har du hört talas om det?

Alltså saken är den att när jag tänker på det så är det nästan som att jag skulle vilja känna den tillfredsställelsen igen, nästan som en tvångstanke. Det var inte det att personen ifråga äntligen fick frid, utan att jag upplevde en obeskrivlig sjuk tillfredställande känsla av att se någon dö. Sjukt känns det.

Jag tror att det är väldigt vanligt, faktiskt. Kroppen och hjärnan vet inte riktigt hur den ska reagera. Lite som att man som nybliven mamma kan tro att man vill kasta ut ungen genom fönstret. Det är en jättevanlig tanke för det är det sista man vill. Man är så rädd att det ska hända så man nästan tror att man kommer göra det/vill göra det. Det är vanligt att tänka lite konstigt ibland. Och särskilt vid stora händelser.

Sen tror jag också att du kände så eftersom det var över. Du ville inte att hen skulle lämna men det är skönt när det är över. Därav tillfredsställelsen. Har personen varit sjuk länge är det ju verkligen inte konstigt. Oavsett så är det inte konstigt. Det måste vara det värsta du varit med om och vem vill inte att det ska ta slut? Tänk hur du har gått o spänt dig "snart händer det. händer det idag? har jag sagt allt? vad händer sen? han hen ont? klarar jag det här? är det slut snart? jag orkar inte mer. var stark. när händer det? har hen dött än?" osv osv osv. Tänk att få släppa det. Inte som i att det är skönt att PERSONEN försvinner, men det ÄR skönt när spänningarna och frågorna släpper. Det betyder inte att du tyckte det var skönt att personen gick bort. Du tycker säkert att det är skönt att slippa sitta där och kolla på din vän som är sjuk, vem vill se någon man älskar sjuk? Det är DET som är skönt.

Saken är den att det var just den personen inte är viktigt. Det hade kunnat vara vem som helst. Jag mår nästan bra, i all skit som pågår just nu, av tanken på att få se livet gå ur nån. Det är det som känns så sjukt. Jag vill absolut inte döda någon. Men som jag skrev har det blivit som en tvångstanke jag inte kan släppa, precis som många andra av de tvångstankar och tixs har.

Döden är fascinerande, som sagt. En känsla som kan ge hopp mitt inne i ett inferno, livet försvinner och allt som har med livet att göra.
Som du säger behöver det inte ha att göra med vem det är som dör, så länge du ser att någon dör. Projicering, må hända? Omedvetet eller medvetet försöker du föreställa dig hur det skulle vara, ångesten försvinner och likaså livets vaga låga.
Och du vet även att eftersom den personen dör varar inget för evigt, inte ens ångest/depressioner.
Nej, det här med döden är väldigt frestande ibland.

Detta.

Jag tror det är helt naturligt att känna så.

Jag tror det är ditt sätt att skydda dig bara. Döden är väldigt starkt och något vi inte riktigt kan få grepp om eller styra om. Många kan reagera tvärtom mot vad man "borde" göra, det är normalt. Och det är normalt att fastna i tvångstankar också. Jag tror inte du TYCKER att det är skönt att se någon att dö. Det är nog en tanke du hakat upp dig på för att du kände så en sekund. Det är bara att acceptera. Säg högt "jag kände en lättnad när XX dog. Jag accepterar det". Gör det varje dag. Det är vanligt med tvångstankar som har med sånthär att göra.

Det enda man skall tänka på när man pratar med sin psykolog är att psykologen har anmälningsplikt om du berättar om tex grova brott som du gjort.

Annars verkar dina tankar inget onormalt.

Tack för alla svar, känner mig någorlunda normal, så normal mannan känna sig i mitt tillstånd!