2012-05-27, 11:05
#1
När RMS Titanic förliste för 100 år sedan så räddades i första hand kvinnor och barn, samtidigt som männen lämnades å sitt öde och dog (visst, vissa män överlevde och vissa kvinnor och barn dog, men den generella bilden kvarstår).
Hur ställer sig egentligen feminister till detta?
Var det patriarkalt mansgriseri av männen på Titanic att upprätthålla en könssterotyp maktstruktur genom att rädda kvinnorna och på sätt vidmakthålla vanföreställlningen om kvinnors medfödda svaghet och undergivelse?
Som feminist så tycker i alla fall jag det. Men som tur är har vi män utvecklats och behandlar numera kvinnor som jämlikar. Tidigare i år när den italienska lyxkryssaren M/S Costa Concordia gick på grund så behandlade männen på lyxkryssaren sina kvinnliga medpassagerare på ett föredömligt och jämställt sätt:
"...Survivors from the Costa Concordia spoke angrily yesterday of the nightmare evacuation from the stricken ship as women and children were left behind. In the terrifying moments after the giant vessel began to list, fights even broke out to get into the lifeboats. Men refused to prioritise women, expectant mothers and children as they pushed themselves forward to escape. Crew ignored their passengers – leaving ‘chefs and waiters’ to help out.
In heart-rending footage, recorded on mobile phones, British children could be heard shouting ‘Daddy’ and ‘Mummy’ in the melee. As she waited for a flight home from Rome, grandmother Sandra Rogers, 62, told the Daily Mail: ‘There was no “women and children first” policy. There were big men, crew members, pushing their way past us to get into the lifeboats. It was disgusting.’..."
http://www.dailymail.co.uk/news/arti...ifejacket.html
Är ni lika glada som jag att vi har utvecklats som människor, bort från patriarkala idémönster? Eller?
Hur ställer sig egentligen feminister till detta?
Var det patriarkalt mansgriseri av männen på Titanic att upprätthålla en könssterotyp maktstruktur genom att rädda kvinnorna och på sätt vidmakthålla vanföreställlningen om kvinnors medfödda svaghet och undergivelse?
Som feminist så tycker i alla fall jag det. Men som tur är har vi män utvecklats och behandlar numera kvinnor som jämlikar. Tidigare i år när den italienska lyxkryssaren M/S Costa Concordia gick på grund så behandlade männen på lyxkryssaren sina kvinnliga medpassagerare på ett föredömligt och jämställt sätt:
"...Survivors from the Costa Concordia spoke angrily yesterday of the nightmare evacuation from the stricken ship as women and children were left behind. In the terrifying moments after the giant vessel began to list, fights even broke out to get into the lifeboats. Men refused to prioritise women, expectant mothers and children as they pushed themselves forward to escape. Crew ignored their passengers – leaving ‘chefs and waiters’ to help out.
In heart-rending footage, recorded on mobile phones, British children could be heard shouting ‘Daddy’ and ‘Mummy’ in the melee. As she waited for a flight home from Rome, grandmother Sandra Rogers, 62, told the Daily Mail: ‘There was no “women and children first” policy. There were big men, crew members, pushing their way past us to get into the lifeboats. It was disgusting.’..."
http://www.dailymail.co.uk/news/arti...ifejacket.html
Är ni lika glada som jag att vi har utvecklats som människor, bort från patriarkala idémönster? Eller?