Citat:
Ursprungligen postat av piratkatten
Jag tycker dock det är galet att man ofta fokuserar så mycket på vad offret gjort för fel, i stället för på felen hos förövaren.
Det finns en väldigt enkel förklaring till att fokus sker på offret. Orsaken är att vi inte har "omvänd bevisbörda". När det saknas objektivt påtagliga bevis [som pekar på en avvikelse jämfört med en normal sexuell handling] för att en våldtäkt ägt rum, måste en bedömning göras. I ett våldtäktsmål [när ord står mot ord och vittnen saknas] är det framför allt offrets agerande som kommer att värderas och bedömas.
Du kanske menar att det ska råda omvänd bevisbörda och att den som våldtagits ska ha tolkningsföreträde? Det är ju tyvärr så att det förekommer våldtäktsanmälningar som är efterhandskonstruktioner. Du kan ju även tänka dig vilket vapen en omvänd bevisbörda skulle få i en vårdnandstvist.
I realiteten ser det ut så här:
- Det finns våldtäkter som skett utan att förövaren hittats
- Det finns våldtäkter som skett där förövaren felaktigt har friats
- Det finns våldtäkter som skett [via tvång och/eller hot] utan att offret insett att det var en våldtäkt. (I denna grupp finns det kvinnliga förövare och manliga offer.)
- Det finns våldtäkter som skett där offret inte har vågat anmäla
- Det finns påstådda våldtäkter [som inte varit våldtäkter] där den påstådda förövaren felaktigt har dömts
- Det finns påstådda våldtäkter [som inte varit våldtäkter] där den påstådda förövaren friats och det påstådda "offret" har dömts
Med vetskap om hur olika situationer som finns inser man snabbt att våldtäkt inte är en svart/vit fråga.