Är ånger ett ego?

Att identifiera sig med tanken, det är egot. Så svaret på din fråga får bli: Ja.

Oj, vad smart du är som förstår detta och dessutom lyckas uttrycka dig metaforiskt.

Om man har ihjäl någon på fyllan, och sedan ångrar sig när man nyktrar till, trots att det var på andra sidan jorden och man vet att man inte kommer åka fast, anser du då att man är mer egoistisk när man gråter för det man gjort än om man bara glömmer och skiter i det?

Det står jämnt, för båda är samma sak. Empati, ånger etc är bara en illusion av din egoism.

Det är lätt att missförstå Peyz, han skriver självklarheter förtäckt i svårtolkat svammel. Han menar att eftersom t ex om man hjälper andra, gör man ju det för att tillfredsställa sina egna känslor, vilket i och för sig är helt rätt, men därför menar han att allt man vill och gör är egoistiskt. Han tycker det är egoistiskt att känna empati.

Du menar att egot är en del av jaget. Jag säger att egot är jaget.

Nej, det är naturligtvis mer egoistiskt att inte bry sig efter att ha mördat någon, än att ångra sig djupt.

Jag tolkar frågan "Är ånger ett ego?", som "Är ånger egoistiskt?". Vad tråden handlar om får förbli en gissningslek tills TS uttrycker sig korrekt och förklarar vad han menar. Men du tolkar det alltså som "Är ånger ett Jag?"

Fast nu ändrar du din mening. Du skrev att man ångrar sig i båda situationerna.

Skulle mer vilja säga att ånger är ditt ego. Men visst.

Va?

Här är vad jag skrev:

"Om man har ihjäl någon på fyllan, och sedan ångrar sig när man nyktrar till, trots att det var på andra sidan jorden och man vet att man inte kommer åka fast, anser du då att man är mer egoistisk när man gråter för det man gjort än om man bara glömmer och skiter i det?"

Läs hela meningen nu.

Om man har ihjäl någon och vet att man inte kommer åka fast, är det lika egoistiskt att ångra sig som att inte ångra sig?

Förstår du frågan nu?