Ångest över jobbet..

Jag har ett ganska jobbigt problem. Jag har nyligen fått mitt första jobb, och jag trivs ganska bra där trots att jag gör många fel i början. Grejen är att jag alltid har ångest över att gå dit. Inte över jobbet i sig, men att gå upp tidigt på morgonen (det värsta och den mest trista känslan jag vet) och att veta att jag har en hel jobbvecka framför mig. Jag njuter knappt av min lördag bara för att jag vet att jag kommer vakna upp dagen efter när det är söndag och känna att jag måste gå till jobbet en hel vecka till.


Jag har alltid varit lat. Hoppade ofta över skoldagar bara för att det var så tråkigt och så jävligt att gå upp på morgnarna men så lätt att stänga av larmet och sova vidare. Jag vet att det är dags att bli vuxen men jag är bara sådan som person. Svårt att ändras på några dagar.

Så jag undrar om det är fler som känner som jag, eller om det bara sitter kvar sen tiden jag gick i skolan eller nu när jag varit arbetslös. Finns det något sätt att tänka på, som gör att man uppskattar arbete mer och som dämpar denna jävla ångest över att behöva passa tider och inte kunna göra något annat om dagarna? Har varken ork eller tid när jag kommer hem från jobbet.

Hur känner ni inför era jobb?

Man vänjer sig efter ett tag. Men nu känner jag lika dock.

Precis, det blir bättre efter ett tag. Jag har också känt som du, men nu är det helt okej att gå upp på morgonen.

Låt mig gissa inte fått första lönen än?

Annars så känner jag exakt likadant varenda morgon samt Söndagskvällarna men trots det så tycker jag faktiskt att jobbet är ganska kul när jag väl är där.

Det är helt normala känslor som kommer att dämpas med tiden.
Senare i livet kommer det i vågor, dock inte lika intensivt som det var i början.
Skaffa ett mål, tex en resa eller en pryl och börja spara. Då går det lättare.
Kämpa på!

Jag tror det skulle kännas värre att inte ha ett jobb att gå till...

Säg det till dej själv varje gång du mår dåligt, så kommer det kännas bättre

Nej jag har inte fått min lön än. Känner också så att det är ganska roligt när jag väl är på jobbet.


Bra tips!


Saken är den att jag älskar att vara ledig. Jag var arbetslös ett helt år innan det här jobbet och det var inte ett dugg långtråkigt, bara skönt. Men jag blev nog för van med ledigheten

Det går snart över, det blir bättre när du börjar få in rutiner

Jag har själv varit där, arbetsbefriad (arbetslös) i 1,5år

Nu efter några år, ser jag mitt arbete som en hobby jag faktiskt får betalt för

13 år och ca 10 arbetsgivare efter min førsta så kænns det fortfarande lika illa i børjan av veckan. Før min del trøstar jag mig med att jag iaf dør en vacker dag så skiten tar slut. Fram tills dess så får man væl bara bita ihop och hærda ut...

Jag hatar mitt nuvarande jobb och funderar på att gå tillbaks till skolbänken så jag slipper det...

Som tur är så är det ett kvällsjobb så jag får sovmorgon oavsett men hinner ju inte göra så mycket annat. Trist att livet bara är sova och jobba...

Jag är snart tjugu och har aldrig haft ett jobb men känner samma slags ångest som du gör fast inför skolan istället. Det är ungefär bara på sommarlovet som jag kan koppla av och göra det jag vill, dvs hålla på med mina hobbies. Jag orkar knappt ens engagera mig i en pyttig TV-serie eller sätta näsan i en bok så länge jag vet att jag måste upp klockan 6 fem dagar i veckan. Om det ska se ut så i 45 år till (eller 55 om pensionsåldern höjs) så måste jag säga att seppuku käns väldigt lockande.

Den bästa metoden är nog att gå till sin psykiatriker och gå ner på knä tills denne skriver ut något lyckohöjande preparat. Antingen det, eller att bli religiös. Eller ännu bättre, sätt dig i skuld som gör att du blir ekonomiskt utplånad om du förlorar jobbet, då kanske måndagsmorgonen känns lite bättre...

Livet är inte värt att leva...

Känner också så, att jag inte orkar engagera mig i något. Förut tränade jag relativt ofta. Styrketräning, kondition osv. Sen jag fick jobb har jag tränat endast 1 gång, och då orkade jag ingenting. Känns inte roligt alls. Jag hade satt upp ett mål inför sommaren, att jag ska träna några gånger i veckan men jag har varken tid, lust eller ork längre. Jobbigt att bli vuxen