Podcast av Alex Schulman & Sigge Eklund

Verkligen. Det är lite som att han har tagit valium eller är full. Släpigt på något vis.

Konstig lögn.

Pinky pussy historien var riktigt bra.

Älskar Alexs skratt.

Lambertz-reflektionen kändes dock konstlad och dålig.

Det är väl så iTunes alltid har funkat? Den dagen podcasten släpps så är det jättemånga som laddar ned och just då är man störst. Tejbz och Kjell(Käll) var ju störst på sin tid också under en dag då de passerade Schulmans Radio1program på iTunes.

Schulman skröt även då med att han låg etta på iTunes.

Jag tycker Sigges beskrivning av hur han (påstår han själv) "ägde" någon som tyckte sig fått en "religös upplevelse" av en konsert var väldigt konstig. Jag fick mer känslan av att personen Sigge beskrev om "trollade" en ovetande Sigge, än tvärtom.

Att säga att en sak är "en religös upplevelse" är ju ett talesätt. Det är ingenting som gör att man kan utgå från att personen är religös, eller nåt som man måste börja argumentera och tjafsa om och kräva exakta svar. Tycker Sigge framstår som korkad och småaktig som måste gräla med nån pga en sån skitsak. Likaså hans fixering vid att "vinna" ett vardagligt samtal.

Nu orkar jag inte gå tillbaka och lyssna men sa inte killen att han hade mött Gud tre gånger? Det är ju inte riktigt ett icke-religiöst talesätt.

Jag tycker mer det låter som nåt nån gammal flummare skulle säga, eller nåt man säger om man skämtar. Lägg därtill att det är nationalteatern de lyssnade på.

Jo, kanske...

De känns som de bara "råkade bli så" men nu har det blivit tradition för mig att lyssna på "Alex & Sigges podcast". Känns som de var för den äldre generationen när folk tittade på TV, nu när jag kommer på att de är onsdag så lyssnar jag på deras podcast, de är skön underhållning ändå, speciellt om/när man har runt 50 minuter på sig att vila. Sen är de ju inte som en torsdag när Filip & Fredrik släpper sin, sånt flow och underhållning är de inte i närheten av.

Men ändå skön underhållning!
Jag vill ge Sigge Eklund den mesta respekten just för det blivit något jag lyssnar på varje onsdag. Snubben är genial i sitt sätt att berätta sina storys. Egentligen är inte historien om "Mannen som gick från Nationalteatern med en religiös upplevelse" en så värst bra story egentligen, men Sigge gör den bra genom sitt sätt att berätta.
Att han gillar ett så bra band som Nationalteatern är bara ett plus, de är ett sjukt bra band. Men hans sätt att analysera saker och ting gör de intressant att lyssna.
Sen tror även jag att detta bara rörde sig om en flumm-grej. Vem fan möter Gud på scen på Mosebacke när Nationalteatern spelar liksom?
Men skön knorr på historien, för visst känns elgitarren i "Kolla Kolla" lite just som kuken, man fattar ju vad han menar på något twistat sätt

Men hans sätt att berätta om "Veckans barn" och "Alkiskärringen med papegojan i förorten", det är fan genialt!

Alex Schulman har jag alltid haft svårt för. Från sina patetiska försök till chock-komiker till nån form av finare stil som författare, jag har aldrig gillat honom helt enkelt. Känns som en ängslig typ som gör sina försök att passa in och få sin roll i mediavärlden och de som han gör de för han vill synas.
Hans snack i podcasten förändrar inte den bilden.
Ingenting han säger tilltalar mig eller får mig att känna något överhuvudtaget. Gillar hur Sigge kan läxa upp honom lite, som hur han förklarar dramatulgi när Schulman drar berättelsen om bröllopet och hur man ibland ändå kan känna hans förakt mot mediahoreriet som Schulman pysslar med.

Men å andra sidan kan jag inte tänka mig någon som skulle vara bättre än Schulman i en podcast med Eklund.
Så kort o gott, även om jag vet att det finns viss nörd-varning på den här podcasten så är den fan bra!

Tack Pampers!

Många flummare är religiösa. Han kanske såg Gud under något hallucinogent rus och sen tolkade en headrush han fick efter gymmet som ett återbesök.

Läs om det stycke du själv citerat. "Så skulle Shulman bli polisanmäld för DET SOM SADES".

Det jag menar är uppenbarligen att det räcker att han skojar om att misshandla ett 3-årigt barn. Det är nog för en polisanmälan. Om barnet nämns vid namn eller om det är uppenbart vilket barn som åsyftas. Eller skulle du som förälder skratta med om en medelålders man satt och sände ut skämt om att misshandla ditt barn till tusentals lyssnare? Du får gärna ta den enkla vägen och kalla detta moralpanik, men smaka på den frågan.

Jag tror (och hoppas) att du är i minoriteten som skulle polisanmäla. Jag kan inte tänka mig att jag skulle göra det, men det är möjligt att man blir helt världsfrånvänd och paranoid när man blir förälder.