Podcast av Alex Schulman & Sigge Eklund

Intressant iakttagelse! Det stämmer nog, det där med skrattet. Jag har tänkt på det ibland. Främsta minnet från ett forcerat skratt från Alex var när Sigge berättade anekdoten från mönstringen där psykologen ropade efter honom "Konsten! Tappa den aldrig." Varpå Alex skrattade på ett så ansträngt vis att det var direkt plågsamt att lyssna på. Det var ju inte ens roligt, det tyckte inte Alex heller. Anledningen till att han skrattade på det viset var för att Sigge att höjt förväntningarna otroligt mycket inför sin berättelse då han sa att det alltid blir skratt när han berättar den på middagar osv.

Sigge skrattar inte lika mycket, men på honom märker man när han verkligen skrattar på riktigt. Han går upp typ åtta tonarter högre i skrattet än när han pratar - riktigt härligt att lyssna på.

Skulle tro att "fejkskratten" är repriserade äkta skratt pga omtagningar.

Historian om sexfingersmannen var trist. Ska dem ljuga så ljug bra.

Sigge Eklund argentur kör tydligen med hästhandlarmetoder i sin marknadsföring:

"Sigge Eklund (B. 1974) is one of Sweden’s most well known writers"

Hans tidigare böcker beskrivs som kommersiella succeer. Det stämmer ju knappast? Böckerna gavs ut för flera år sen och har inte kommit i nytryck. Innan podcasten var Sigge Eklund inte ett namn på var mans läppar, så "en av sveriges mest kända författare" är han väl knappast. Innan podden var Eklund snarare någon som man förknippade med internet . Han var en av de tidiga bloggarna, och jag blandade ihop honom med "Blogge Bloggelito"

Haha den kommer jag ihåg. Den historien var verkligen inte rolig.
När Alex sedan skulle berätta en rolig historia för Sigge påpekade Sigge att det fanns risk att han inte skulle skratta, ärligt av honom. När Alex historia faktiskt var mycket rolig skrattade Sigge högt.

Det var en perfekt inringning av en person som skrattar på beställning och en person som skrattar på riktigt.

Haha, vilka skojare. Sigge är ju inte ens idag ett, för att låna ett av Filip och Fredriks mest uttjatade uttryck, household name i Sverige. Möjligtvis i mediavärlden, men knappast en av Sveriges mest kända författare. Jag har inte läst ett enda kapitel av Eklund men hoppas boken säljer bra, och det är inte helt otänkbart att jag själv lägger beslag på ett exemplar.

Klart att historier ändras och förvanskas i podcasten, det är ändå underhållning så det kan jag acceptera så länge inte historier är uppdiktade från början vilket jag inte tror är fallet.

Jag ska försöka ge min bild av de båda främst från att ha lyssnat på podcasten.

Sigge
Det är så svårt att säga något negativt om honom. Det verkar vara en genomsympatisk människa som dessutom är jävligt smart. Ibland överskattar man hur smarta hans teorier är eftersom att han har ordets gåva och på så sätt lätt kan beskriva en ganska enkel tanke i målande termer, men det är ju en begåvning i sig det också.

Det är fascinerande hur han med lätthet kan sätta ord på tankar i realtid. Jag känner mig lika smart som honom fast inte alls med samma kvickhet, det som jag kommer fram till på 2 minuter har han insett efter 3 sekunder. Läskigt på något sätt men beundransvärt.

Alex
Puh. Här snackar vi komplex personlighet, inte lätt att sammanfatta.

Om man hamnar bredvid Alex på ett flyg och han är på snackhumör tror jag man kan ha några supertrevliga timmar på väg till London. Ett genuint intressant samtal där han ger och tar på ett sympatiskt sätt föreställer jag mig. Han är ju i grunden en trevlig, skön snubbe men det finns diverse personlighetsdrag som vrider till bilden av honom.

Han klankar fortfarande ner på andra på ett omotiverat sätt. Jag tror bara han är så mot kändisar om jag ska vara ärlig men det får nog konsekvenser, jag tror många andra kändisar kan känna ett obehag och en osäkerhet i hans närhet. Som att man inte vet om man blir "godkänd" eller inte.

Om något händer som han stör sig på så kan man ju tycka att det borde räcka att säga vad som hänt och varför det stör honom. I dagsläget "hatar" eller "avskyr" han varje person som har gjort minsta lilla. Hans kritik mot personer eller företeelser är ofta extremt onyanserad och ibland omotiverad.

Väldigt narcissistisk men jag kan nästan köpa det eftersom han är så öppen med det. Det är det som ändå gör att jag i slutändan kan fortsätta tycka om Alex. När man så öppet som han gör delar med sig av sina dåliga sidor så blir det oerhört mycket enklare att som lyssnare acceptera dessa sämre sidor av honom som ibland kommer till uttryck i form av en händelse eller anekdot som han berättar om. Men det finns en gräns, ibland känns det som att han skaffar sig ett get-out-of-jail-free-card genom podcasten när han t.ex. säger att han har problem med ansiktsblindhet. I själva verket känns det mer som en ursäkt för att vid valda tillfällen kunna ignorera personer han inte finner intressanta att prata med.

Om man ser till de båda tillsammans...

... så kan man undra vad hur deras drivkrafter ser ut. Det känns som att Sigge känner att han har så mycket inom sig, som han vill visa världen vem han är och att han FAKTISKT är duktig på en massa saker. Inte för att han vill bli känd som så på samma sätt som Alex men han vill ha bekräftelse på sina kreativa kvalitéer (det litterära m.m.) och för att få bekräftelse genom litteraturen, teatern eller något annat kreativt så måste man nästan ge sig ut i offentligheten och publicera eller regissera. Att bli känd är bara något som han kanske får på köpet men jag tror inte det är det han i första hand eftersträvar.

Om man tidigare knappt varit i media framför kameran kan det nog vara svårt att bryta igenom i bruset, betydligt enklare om man har en parhäst vid namn Alex Schulman. Han kommer definitvt att skapa uppmärksamhet på ett eller annat sätt. Jag betvivlar inte att de är vänner på riktigt eller så, men att Sigge har ess i rockärmen och på något sätt använder Alex som en språngbräda kan man nog säga. Även om Alex inte behöver lida av det.

Jag har nämligen svårt att förstå hur Sigge, denna genomtrevliga person, kan stå ut med Alex mobbartendenser utan att prata om det och påtala att det inte är friskt. Varför kan han inte påtala det när han på ett intelligent sätt analyserar alla andra detaljer om Alex personlighet. Det kan vara så att det är priset han får betala för att göra sig ett namn via denna podcast. Sigge kanske inser att oavsett vad Alex säger i podcasten om andra personer så påverkar det faktiskt inte vad folk tycker om honom själv.

Podcasten är manusstyrd om du missat det.

Sanning med modifikation. Segmenten är planerade och vissa fraser här och där kan vara manusstyrt men det mesta som sägs är ju resultatet av deras dialog. Då kan du inte få mig att tro att det är manudstyrt i detalj. Det finns många exempel där man märker Sigges närhet till språket.

Den är mer manusstyrd än vad du tror. Stundtals, även om det var mer uppenbart i de tidiga avsnitten, hörs det tydligt hur framförallt Sigge läser upp sin text innantill. Jag vill minnas att han till och med korrigerar sig några gånger när han kommer på sig med att ligga för nära skriftspråket: "dem.. eh dom",

Jag säger ingenting om Sigge i övrigt, han är säkert begåvad, men din fascination ter sig något överdriven.

Nån som kan hitta centaurporren som det pratas om i dagens avsnitt?

Jag misstänkte nästan att om den inte finns så försökte dom skapa en egen, vad det nu kan heta, när man söker på google så ger google förslag. Så att efter dinusarier så ska typ "levde" "dog varför" och "porr" komma upp. Sigge sa även i radion i morse att "nu googlar folk efter dinusarieporr" eller liknande.

För övrigt ett helt ointressant segment i dagens podd det där med porren, för några avsnitt sen var det 30 minuter som gick åt till nån totalt ointressant ungdomskultur. Jag tror nästan dom dricer med lyssnarna när dom pratar om sånt trams.