Alex och Sigges podcast är underhållande på många sätt. Dels för att det är intressant att få inblick i hur två lättkränkta narcissister tänker. Dels för att de gör många intressanta iakttagelser. Dels för att man får höra lite skvaller.
Det sämsta med podcasten har med Sigges långsamhet och självöverskattning att göra. Iakttagelserna och analyserna är ofta intressanta, men inte geniala, vilket jag tror att han tror många gånger. Ofta vet man precis vilken poäng han snart ska göra, men han blir själv lite upphetsad över den "briljans" som är på väg (han har ju fått höra så många gånger att han är ett geni) och talar då e-x-t-r-a långsamt, och först fem minuter senare uttalas det man redan listat ut att han skulle säga. Det är frustrerande. Prata fortare!
Sigge är dock extremt rolig när han härmar folk. DET är briljant! Och låtsasintervjun med Sjölin var vansinnigt rolig. Mer sådant!!!