2018-09-09, 15:17
  #133
Medlem
atts avatar
John Steinbeck, som man får känslan av att ha varit en riktig hedersprick när man läser hans böcker, var en "sadistic womaniser" om man ska tro hans fru Gwyn Conger Steinbeck vars memoarer nu ges ut postumt. Hon påstår även att han var masochist och kleptoman. Allt detta till trots älskade hon honom.

Citat:
Describing their wedding night, Conger Steinbeck recalls one “Lady M” ringing their bedroom and speaking to the author for more than an hour on the phone. Conger Steinbeck alludes to Lady M being his mistress, writing that the pair had a “matinee about three times a week”.

By her account, Steinbeck rarely showed affection to her or their two sons, Thomas and John Jr, and had never wanted any children. When she was experiencing problems during her pregnancy with John Jr, Steinbeck told her that she had “complicated” his life during a busy period of writing. When John Jr arrived prematurely in 1946, she recalls Steinbeck telling her: “I wish to Christ he’d die, he’s taking up too much of your fucking time.”

https://www.theguardian.com/books/2018/sep/07/john-steinbeck-a-sadistic-womaniser-says-wife-in-memoir
https://www.facebook.com/MyLifeWithJohnSteinbeck/posts/1594685103968792?__xts__%5B0%5D=68.ARC3BFLUXplz2Sf uCEjGVMfAryp50bkzjWvcDuivjsBKMew5gJwoh1UvSiPPTX8tO -3alxgdiE8BsGouwJ7s1Ux18LO-4FhhmXGuhKNpdZmtmA6pem-p7Z5nMNFeZJ3BCbpjMRyVwk4CHSzNYP7lTylNGrfILnBtpdp9k 55p6_Nk1dT42ZeBwQ&__tn__=K-R
Citera
2018-11-15, 22:50
  #134
Medlem
Zwerchstands avatar
Jag hittade nyligen en bild av Dominique Appia, i enkelt tryck och sämre skick, som ändå vore skoj att visa. Skannern ger jobbigt resultat på “väven” men ett par titlar tyds lätt, och väl är vyn bekant? Nöjet att vara dekadent:

1459 × 2000.jpg
4670 × 6400.jpg
4670 × 6400.png (Zippyshare)
Citera
2021-03-25, 21:58
  #135
Medlem
atts avatar
Anatole France kollar mobilen.
Citera
2021-10-11, 23:28
  #136
Medlem
atts avatar
Steinbeck igen. Det handskrivna manuskriptet till The Grapes of Wrath ges i dagarna ut i faksimil. Amerikanska litteraturvetare har länge undrat varför det står "slut" på sista sidan. Har någon med tillgång till manuskriptet haft invändningar mot den kvinnliga huvudpersonens uppträdande och gjort denna nedsättande kommentar? Idag kom svaret.

https://www.theguardian.com/books/2021/oct/11/solved-the-mystery-of-the-slut-scrawled-on-the-grapes-of-wrath-manuscript
Citera
2024-05-09, 17:43
  #137
Medlem
Zwerchstands avatar
En engagerad sköning verkar det vara drivit C. Irhammar Antikvariat i Sjöbo. Ur Katalog 8 dec –85:
Kod:
87   Bülow, Waldemar: ALLVARSORD OM ALLTING OCH INGENTING   Lund, Berling, 1917.   103 s. Hft.   –Waldemar Bülow, bl.a. kusin till Axel Wallengren alias “Falstaff Fakir”, låg inte kusinen långt efter i humoristiska krumsprång, vilket t.ex. en tacksam läsekrets av Folkets idning, vars redaktörstol han under många år innehade, tacksamt kunde konstatera. Han har i föreliggande arbete samlat redaktionella godbitar, särskilt ur insändarfloran och vi vill ge ett litet exempel på vad boken innehåller genom att här avskriva ett stycke, under rubriken Notiser: “ –Av en huggorm blev i går morse i Holmeja en medelålders, ogift man man biten i det nedersta bakbenet. Som mannen hade träben, vilket ormen antagligen ej observerade, generade missödet honom icke utan intog han omedelbart middag hos en person, vilken varit gift med en kusin till hans faster.”   110:–
Kod:
139   NORDVÄSTSKÅNSKT   Utgiven till invigningen av Helsingkronagården den 1 mars 1958   Redigerad av Krister Gierow.   Hälsingborg, AB Boktryck, 1958.   186 s. Ill Bibliofilutgåva i 100 ex, varav föreliggande har nr 888.   –Har tillhört Maxwell Overton, som under byggnadstiden var nationens kurator och byggledare. Förutom allt annat som det goda lundaoriginalet Maxwell lyckades åstadkomma, torde han vara helt ensam om att ha bitit sig själv i ryggslutet. Malicen vill nämligen göra gällande att då han en gång i snöglopp, med sin skoter kom lite för hastigt in i en vägkorsning, körde omkull så olyckligt att han satte sig på sina löständer som han, utom då han åt (vilket under senare år inträffade mera sällan), förvarade i de djupa fickorna på den alltid nyttjade svartgrå ytterrocken. Katalogförfattaren kände Maxwell ganska väl, men tordes aldrig fråga om riktigheten i det påstådda. Frågan var ju så att säga av något känslig natur. –Man måste nog utgå ifrån att det hela är lögn och förbannad dikt.....   150:–
Kod:
273   Schaeffer, Hans-Helmut: PFLANZEN DER KANARISCHEN INSELN   PLANTS OF THE CANARY ISLANDS.   Lübeck, Wullenwever-Dr., 1963.   265 s, 109 ill. varav 20 i färg. Limbunden i plastpärmar med dek skyddsomslag. Ett utmärkt exempel på bokförlagens bedrägeri gentemot kunden: –Så gott som samtliga sidor är loss, bevisande att den vid 60-talets början så “revolutionerande” nya, snabba och praktiska metoden att limma böckerna istället för att sy, innebär en kulturell katastrof som vi ännu endast anar omfånget av! Förlagen skakar av sig kritiken genom att mena att det bokbinderilim som användes i början inte höll vad det lovade, men i dag har vi problemfria limsorter som håller livet ut! –Vilket givetvis är lögn och forb—d dikt, som torde bevisas bl.a. av katalogförf:s inköp av en efterlängtad nybearbetning av Europas Fjärilar (standardverket, som i sina tidigare både engelska och svenska uppl. varit trådhäftat –som givetvis en handbok måste vara för att hålla) och till sin förfäran upptäckte att Bonniers hade våldfört sig på det grövsta genom att förvandla en utmärkt handbok till en motbjudande klistrad pappershög som visar limmets kvalitet genom att slå ihop som en råttfälla framför näsan på läsaren. Ännu mera graverande är det faktum att det fina arbete som Björn Dal lagt ner på att helt omarbeta bokens lay-out, strävande efter en syntes mellan det praktiska och det estetiska, så gott som helt och hållet har förfuskats av odugligt och okunnigt förlagsfolk. Bl.a. har man varit så snål på papper att vissa av de avbildade fjärilarna tangerar margen, med nästan bildförlust. Och detta i en ny bok! Och limbunden! –Det första som hände då katalogförf. öppnade nyförvärvet var att två blad omedelbart singlade till golvet. Och fler är på väg ... Nya limsorter ........   Katalogförfattaren lovade i sin första katalog 1982 att aldrig mera i sina kataloger ta med limbundna böcker men problemet får och kan icke tigas ihjäl. Alla bokköpare måste med kraft reagera och vägra att köpa de allt vanligare limbindningarna. Vägra att acceptera dem, lämna tillbaka dem med motiveringen att undermåliga produkter, som inte är riktigt trådhäftade, inte kan motsvara det begärda priset! Få bokhandlarna att tvinga förlagen att återgå till det inbindningssätt som utan problem fungerat i över 500 år!   –Schaeffers bok kostar trots skicket:   75:–
Citera
2024-05-10, 04:32
  #138
Medlem
Saltkatts avatar
Citat:
Ursprungligen postat av Zwerchstand
En engagerad sköning verkar det vara drivit C. Irhammar Antikvariat i Sjöbo. Ur Katalog 8 dec –85:
Kod:
87   Bülow, Waldemar: ALLVARSORD OM ALLTING OCH INGENTING   Lund, Berling, 1917.   103 s. Hft.   –Waldemar Bülow, bl.a. kusin till Axel Wallengren alias “Falstaff Fakir”, låg inte kusinen långt efter i humoristiska krumsprång, vilket t.ex. en tacksam läsekrets av Folkets idning, vars redaktörstol han under många år innehade, tacksamt kunde konstatera. Han har i föreliggande arbete samlat redaktionella godbitar, särskilt ur insändarfloran och vi vill ge ett litet exempel på vad boken innehåller genom att här avskriva ett stycke, under rubriken Notiser: “ –Av en huggorm blev i går morse i Holmeja en medelålders, ogift man man biten i det nedersta bakbenet. Som mannen hade träben, vilket ormen antagligen ej observerade, generade missödet honom icke utan intog han omedelbart middag hos en person, vilken varit gift med en kusin till hans faster.”   110:–
Kod:
139   NORDVÄSTSKÅNSKT   Utgiven till invigningen av Helsingkronagården den 1 mars 1958   Redigerad av Krister Gierow.   Hälsingborg, AB Boktryck, 1958.   186 s. Ill Bibliofilutgåva i 100 ex, varav föreliggande har nr 888.   –Har tillhört Maxwell Overton, som under byggnadstiden var nationens kurator och byggledare. Förutom allt annat som det goda lundaoriginalet Maxwell lyckades åstadkomma, torde han vara helt ensam om att ha bitit sig själv i ryggslutet. Malicen vill nämligen göra gällande att då han en gång i snöglopp, med sin skoter kom lite för hastigt in i en vägkorsning, körde omkull så olyckligt att han satte sig på sina löständer som han, utom då han åt (vilket under senare år inträffade mera sällan), förvarade i de djupa fickorna på den alltid nyttjade svartgrå ytterrocken. Katalogförfattaren kände Maxwell ganska väl, men tordes aldrig fråga om riktigheten i det påstådda. Frågan var ju så att säga av något känslig natur. –Man måste nog utgå ifrån att det hela är lögn och förbannad dikt.....   150:–
Kod:
273   Schaeffer, Hans-Helmut: PFLANZEN DER KANARISCHEN INSELN   PLANTS OF THE CANARY ISLANDS.   Lübeck, Wullenwever-Dr., 1963.   265 s, 109 ill. varav 20 i färg. Limbunden i plastpärmar med dek skyddsomslag. Ett utmärkt exempel på bokförlagens bedrägeri gentemot kunden: –Så gott som samtliga sidor är loss, bevisande att den vid 60-talets början så “revolutionerande” nya, snabba och praktiska metoden att limma böckerna istället för att sy, innebär en kulturell katastrof som vi ännu endast anar omfånget av! Förlagen skakar av sig kritiken genom att mena att det bokbinderilim som användes i början inte höll vad det lovade, men i dag har vi problemfria limsorter som håller livet ut! –Vilket givetvis är lögn och forb—d dikt, som torde bevisas bl.a. av katalogförf:s inköp av en efterlängtad nybearbetning av Europas Fjärilar (standardverket, som i sina tidigare både engelska och svenska uppl. varit trådhäftat –som givetvis en handbok måste vara för att hålla) och till sin förfäran upptäckte att Bonniers hade våldfört sig på det grövsta genom att förvandla en utmärkt handbok till en motbjudande klistrad pappershög som visar limmets kvalitet genom att slå ihop som en råttfälla framför näsan på läsaren. Ännu mera graverande är det faktum att det fina arbete som Björn Dal lagt ner på att helt omarbeta bokens lay-out, strävande efter en syntes mellan det praktiska och det estetiska, så gott som helt och hållet har förfuskats av odugligt och okunnigt förlagsfolk. Bl.a. har man varit så snål på papper att vissa av de avbildade fjärilarna tangerar margen, med nästan bildförlust. Och detta i en ny bok! Och limbunden! –Det första som hände då katalogförf. öppnade nyförvärvet var att två blad omedelbart singlade till golvet. Och fler är på väg ... Nya limsorter ........   Katalogförfattaren lovade i sin första katalog 1982 att aldrig mera i sina kataloger ta med limbundna böcker men problemet får och kan icke tigas ihjäl. Alla bokköpare måste med kraft reagera och vägra att köpa de allt vanligare limbindningarna. Vägra att acceptera dem, lämna tillbaka dem med motiveringen att undermåliga produkter, som inte är riktigt trådhäftade, inte kan motsvara det begärda priset! Få bokhandlarna att tvinga förlagen att återgå till det inbindningssätt som utan problem fungerat i över 500 år!   –Schaeffers bok kostar trots skicket:   75:–

Gränsen mellan sköningar och rättshaverister kan vara hårfin, uppenbarligen. Finns mänskan kvar i livet?
Citera
2024-05-10, 09:55
  #139
Medlem
Zwerchstands avatar
Citat:
Ursprungligen postat av Saltkatt
Gränsen mellan sköningar och rättshaverister kan vara hårfin, uppenbarligen. Finns mänskan kvar i livet?
Ja, den gäller ofta inte mycket mer än synvinkel. Detta fall tycker jag ändå är ett av humor nog övervägande att kallas upprätt sund, om än den verkar dras med sådant där studentikåseri (lundensiskt/ej) jag personligen har lika svårt med som … sjukare sköningar … har rätt. Huruvida han ännu är med oss vet jag inte; exemplaret jag skrev av ur ficks från en av yrhammarns f.d. skråbröder som nu sadlat av. Antikvariatet skrevs i Krokhuset och där står inget sådant namn.
Citera
2024-05-10, 10:06
  #140
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av Saltkatt
Gränsen mellan sköningar och rättshaverister kan vara hårfin, uppenbarligen. Finns mänskan kvar i livet?

Citat:
Ursprungligen postat av Zwerchstand
Ja, den gäller ofta inte mycket mer än synvinkel. Detta fall tycker jag ändå är ett av humor nog övervägande att kallas upprätt sund, om än den verkar dras med sådant där studentikåseri (lundensiskt/ej) jag personligen har lika svårt med som … sjukare sköningar … har rätt. Huruvida han ännu är med oss vet jag inte; exemplaret jag skrev av ur ficks från en av yrhammarns f.d. skråbröder som nu sadlat av. Antikvariatet skrevs i Krokhuset och där står inget sådant namn.

Jo, han verkar vara i livet att döma av sökningar på olika tjänster. Förra året gjorde han sig tydligen av med en del av sin privata boksamling: https://www.ystadsallehanda.se/sjobo/boksamlaren-gor-sig-av-med-over-1-000-bocker-vill-inte-kalla-det-loppis/ (låst artikel, så jag kommer inte åt mycket mer information än så).
Citera
2024-05-10, 10:09
  #141
Medlem
Zwerchstands avatar
Citat:
Ursprungligen postat av Banankontrakt
Jo, han verkar vara i livet att döma av sökningar på olika tjänster. Förra året gjorde han sig tydligen av med en del av sin privata boksamling: https://www.ystadsallehanda.se/sjobo/boksamlaren-gor-sig-av-med-over-1-000-bocker-vill-inte-kalla-det-loppis/ (låst artikel, så jag kommer inte åt mycket mer information än så).
Sedär, det var snart & klart, och ett riktigt fint namn till på det: Bjärsjölagård. Tack.
Citera
2024-10-22, 10:58
  #142
Medlem
Zwerchstands avatar
Det är förresten ovannämnde Irhammar som tituleras f.d. aphandlare i NE (1. utg.): https://www.opulens.se/underskruvat/too-much-monkey-business/
Citera
2026-05-09, 14:34
  #143
Medlem
Zwerchstands avatar
I citatgissartråden nyligen (Jaja, gubbklocka.) antyddes en svårartad artsvårighet som just där & då inte borde klargöras, men här i eftertass passar:

Giuseppe Tomasi di Lampedusa är huvudsakligen känd för blott 1 bok, “men ett lejon” (sagesättet efter Aisopos’ 2:a fabel om räven & lejonet (Fabulæ 194)), nämligen Leoparden, italiensk originaltitel Il gattopardo. Originaltiteln är m.a.o. inte Il leopardo, ej heller Il leone; och ehuru dagens lejonpart italienare icke lär påpälskänna en *kattopard till taxakatt verkar ändå beskrivningen gattopardesco kunna torgföras, som “someone who is pretending to change but deep down remains the same as before, and does so out of opportunism in order to maintain a position of power and privilege in a world that is entering a new phase.” [@] – och titeln således fördragas fortspinnande.

Den titulära *servalen* det på svenska egentligen gäller är en mindre kattart (närmre besläktad med vår nordiska lo (m.a.o. mindre leo än Lynx)), egentligen subsaharisk men stundom inplanterad / hållen som exotiskt husdjur även på Sicilien, där ätten Lampedusas sköld föreställer en krönt serval. Alltså:

lejon (Panthera leo) Il leone
leopard (Panthera pardus) Il leopardo
serval (Leptailurus serval) Il servàlo / gattopardo africano

… och utöver dessa finns även ett till fjärran Sydamerika endemiskt släkte Leopardus som alls inte innefattar leoparden då den senare ju enligt ovan tillhör Panthera-släktet (varav leopard resp. snöleopard står så långt ifrån varandra de kan) utan att fördenskull vara ‘panter’ som i sin tur inte avser något släkte alls utan en melanistisk variant i helt olika arter – utom när det inte gör det, ex:vis s.k. heraldisk panter som då normalt är både behornad & eldsprutande; vilket alltså den återå Lampedusas sköld inte är. Klart som korvspad. Ensamvarg… – Ursäkta: -lejonet har alltså annan bestämd art till titel, men brukar översättas taxonomiskt fel till en mer känd art. Om någon ännu kändare finns vete Katten.
Citera

Skapa ett konto eller logga in för att kommentera

Du måste vara medlem för att kunna kommentera

Skapa ett konto

Det är enkelt att registrera ett nytt konto

Bli medlem

Logga in

Har du redan ett konto? Logga in här

Logga in