2005-02-26, 21:43
  #1
Medlem
Eremitens avatar
Begreppet "skönlitteratur" skapades 200 f.Kr. av "bibliotekarier" i Alexandria vid sorteringen av de - siffran är klassisk men osäker - 700.000 bokrullarna där.

Enligt de lärde lär en grekisk "normalbokhylla" under antiken ha innehållit ungefär följande: Homerus' "Odysséen" och "Iliaden", för det var skolböcker och reseskildringar i samma veva. Vidare anekdotsamlingar, "Grekiskt skämtlynne", en årgång. Därtill sicilianaren Mithakos' kokbok. Och slutligen pythagorén Phintys "Fint sätt i allmänhet".

Under medeltiden blev böcker väldigt dyra, jämfört med antikens priser. Jag antar att det berodde på att det var munkar istället för slavar som skötte bokframställningen.
Från 1000-talet finns en handling bevarad där någon har bytt ett helt vinberg mot en enda bok. Och århundradet före betalades en gång en vanlig predikosamling med 200 får, 3 tunnor säd och några mårdskinn.
1424 betalades 20 lod silver för en bönbok i Ribe i Danmark (lika mycket som priset för en gård).

Den första bok som förtjänar benämningen bestseller - och som snart blev en pålitlig säljframgång - var Thomas ā Kempis' (1380-1471) "De imitatione Christ" (Kristi efterföljelse).

Den första i Sverige tryckta, daterade och till våra dagar helt bevarade boken är "Dialogus creaturarum optime moralizatus" (Skapelsens sedelärande samtal), en samling fabler på latin som trycktes 1483.
1495 trycktes den första boken på svenska. Det var Johannes Gersons "Aff dyäffwlsens frästilse".

Under hela 1500-talet förblir den religiösa litteraturen den dominerande, men från Gustav Vasas tid övergår tryckerierna från kyrkans ägo till, ja nästan direkt till staten, eftersom det länge bara fanns ett tryckeri och detta beslagtagits av kungen.
Olaus Petri hade 1539 utgivit "En predikan mot gruveliga eder", där han inte drog sig för att omnämna kung Gustavs ohejdade bruk av osande svordomar. När kungen fick läsa det gav han nya och inspirerande prov på denna sin ovana och svor dessutom på att hädanefter inget tryck skulle få utgå i riket utan att han först tagit en titt på det.

Vårt äldsta bevarade skillingtryck trycktes i Stockholm 1583, och heter (i moderniserad stavning) "En ny visa om en ädel och dygdesam kvinna i Rom, vid namn Lucretia, vilken i sin mans frånvaro blev våldtagen av konungens son därsammanstädes, vid namn Sextus Tarquinius, och därför drap sig själv till att undvike sådan skam. etc.".

Boktryckarkonsten bemöttes länge med misstro i Frankrike. Så sent som 1534 var det vid hängningsstraff förbjudet att överhuvud trycka böcker. Men då blev upphetsningen så stor i det frihetskänsliga landet att saken jämkades så att bokhandlare och boktryckare skulle få bo enbart i Quartier Latin och att bodarna skulle undersökas två gånger årligen. Katolsk censur!

Ludvig XV var mycket känslig i fråga om publiciteten kring sin egen person. Så känslig att han hängde bokhandlare som sålde pjäser där madame Pompadours privatliv behandlades.

I Örebro trycktes en nyttig fackbok 1829: "Brännwinsbränning efter en förbättrad jäsningsmethod, hwarigenom en femtedel mera brännwin erhålles. Jemte en fullständig anwisning, att bereda alla sorter enkla och dubbla brännwiner och likörer, samt att af brännwin tillwerka arrack och romm : Efter mångåriga rön utgifwen af Bachwell".

1920 var "beslagår" i Sovjet och en bok kostade minst 1000 rubel. Beslaget gällde även papperslagren.

Enligt en undersökning 1940 hade det då skrivits 12.000 böcker om Jeanne d'Arc, 20.000 om Goethe och 70.000 om Napoleon.

Världens äldsta bevarade bok är en rulle från en grav i Thebe i Egypten, nu förvarad i Nationalbiblioteket i Paris (i varje fall 1950). Den är från kung Menes' tid, 3300 f.Kr.

Världens längsta mening i ett skönlitterärt verk återfinns i William Faulkners "Absalom! Absalom!", 1300 ord.

Den längsta roman som utgivits är "Les hommes de bonne volonté" av Jules Romains. Boken innehåller sammanlagt två miljoner ord! Den publicerades i 27 volymer åren 1932-46.
Tittar man på facklitteraturen så torde världens omfångsrikaste bok vara en kinesisk ordbok i inte mindre än 5000 band ā 170 sidor. Den är från 1500-talet och tryckt på kinesiska statens bekostnad.

Den franske 1700-talsdiktaren Chenevičres skrev ett band noveller, i vilka orden qui och que inte förekommer.
En diktare i Berlin, vid namn Burman, utgav ett band dikter, där bokstaven r aldrig förekom. Denna bragd lämnade en neapolitan vid namn Vicenzo ingen ro, han arbetade ihop 1000 verser i samma stil. En annan italienare upptändes också av gnistan och författade 24 komedier, där var och en saknade en av alfabetets bokstäver.
(Jag har ett vagt minne av att en "modern" fransk författare skrev en bok utan bokstaven e, men jag är inte säker.)

Kom gärna med fler kuriositeter, det är alltid kul att läsa om tokstollar.
Citera
2005-02-27, 02:46
  #2
Medlem
Eremitens avatar
Daniel Defoes Robinson Crusoe var världens första tidningsföljetong. Den publicerades i The Original London Post 1719-1722, ofta utgjorde den tidningens enda text.
Citera
2005-02-27, 03:12
  #3
Medlem
haloklins avatar
Citat:
Ursprungligen postat av Eremiten
(Jag har ett vagt minne av att en "modern" fransk författare skrev en bok utan bokstaven e, men jag är inte säker.)

Författaren heter Georges Perec, boken heter i Sverige Försvinna och saknar 'e' även i den svenska översättningen av Sture Pyk.
Citera
2005-02-27, 11:19
  #4
Medlem
Cohibas avatar
Citat:
Ursprungligen postat av haloklin
Författaren heter Georges Perec, boken heter i Sverige Försvinna och saknar 'e' även i den svenska översättningen av Sture Pyk.

Detta trick utfördes redan under antiken av en herre som skrev om Iliaden och även Odysséen tror jag så att han i första boken undvek alpha i den andra beta i den tredje gamma o s v.

Ingenting nytt under solen som redan Salomo gnällde -
Citera
2005-02-27, 15:38
  #5
Medlem
Johnnyboys avatar
Citat:
Ursprungligen postat av Cohiba
Detta trick utfördes redan under antiken av en herre som skrev om Iliaden och även Odysséen tror jag så att han i första boken undvek alpha i den andra beta i den tredje gamma o s v.

Ingenting nytt under solen som redan Salomo gnällde -

Tricket kallas lipogram och Perec har även använt tekniken i andra texter. Lipogrammet innebär alltså ett medvetet utelämnande av en eller flera bokstäver. I Perecs roman Les Revenentes är e istället den enda tillåtna vokalen, och är därmed ett lipogram på a, i, o, u och y.
Liknande språkliga experiment finner man också hos de andra medlemmarna i Oulipo - L'Ouvroir de Littérature Potentielle, det litterära sällskap som ursprungligen grundades till Raymond Queneaus ära. Författarkretsen sökte tekniker som syftade till att genom olika begränsningar tvinga författaren att hitta nya uttryckssätt. En kuriositet som är helt i det sällskapets och trådens anda, är Perecs mest berömda palindrom. Det kallas ofta franskans längsta, och med sina 5000 bokstäver verkar det högst troligt:

Citat:
" Trace l'inégal palindrome. Neige. Bagatelle, dira Hercule. Le brut repentir, cet écrit né Perec. L'arc lu pčse trop, lis ā vice versa.

Perte. Cerise d'une vérité banale, le Malstrom,Alep, mort édulcoré, crępe porté de ce désir brisé d'un iota. Livre si aboli, tes sacres ont éreinté, cor cruel, nos albatros. Ętre las, autel bâti, miette vice versa du jeu que fit, nacré, médical, le sélénite relaps, ellipsoīdal.

Ivre il bat, la turbine bat, l'isolé me ravale : le verre si obéi du Pernod -- eh, port su ! -- obsédante sonate teintée d'ivresse.

Ce ręve se mit -- peste ! -- ā blaguer. Beh ! L'art sec n'a si peu qu'algčbre s'élabore de l'or évalué. Idiome étiré, hésite, bâtard replié, l'os nu. Si, ā la gęne secrčte -- verbe nul ā l'instar de cinq occis --, rets amincis, drailles inégales, il, avatar espacé, caresse ce noir Belzebuth, oeil offensé, tire !

L'écho fit (ā désert) : Salut, sang, robe et été.

Fičvres.

Adam, rauque ; il écrit : Abrupt ogre, eh, cercueil, l'avenir tu, effilé, génial ā la rue (murmure sud eu ne tire vaseline séparée ; l'épeire gelée rode : Hep, mortel ?) lia ta balafre native.

Litige. Regagner (et ne m'...).

Ressac. Il frémit, se sape, na ! Eh, cavale ! Timide, il nia ce sursaut.

Hasard repu, tel, le magicien ā morte me lit. Un ignare le rapsode, lacs ému, mixa, męla : Hep, Oceano Nox, ô, béchamel azur ! Éjaculer ! Topaze !

Le cčdre, malabar faible, Arsinoë le macule, mante ivre, glauque, pis, l'air atone (sic). Art sournois : si, médicinale, l'autre glace (Melba ?) l'un ? N'alertai ni pollen (retęter : gercé, repu, denté...) ni tobacco.

Tu, désir, brio rimé, eh, prolixe nécrophore, tu ferres l'avenir velu, ocre, cromant-né ?

Rage, l'ara. Veuglaire. Sedan, tes elzévirs t'obsčdent. Romain ? Exact. Et Nemrod selle ses Samson !

Et nier téocalli ?

Cave canem (car ce nu trop minois -- rembuscade d'éruptives ā babil -- admonesta, fil accru, Tętebleu ! qu'Ariane évitât net. Attention, ébénier factice, ressorti du réel. Ci-gît. Alpaga, gnôme, le héros se lamente, trompé, chocolat : ce laid totem, ord, nil aplati, rituel biscornu ; ce sacré bedeau (quel bât ce Jésus !). Palace piégé, Torpédo drue si ā fellah tôt ne peut ni le Big ā ruer bezef.

L'eugéniste en rut consuma d'art son épi d'éolienne ici rot (eh... rut ?). Toi, d'idem gin, élčvera, élu, bifocal, l'ithos et notre pathos ā la hauteur de sec salamalec ?

Élucider. Ion éclaté : Elle ? Tenu. Etna but (item mal famé), degré vide, julep : macédoine d'axiomes, sac semé d'École, véniel, ah, le verbe enivré (ne sucer ni arręter, eh įa jamais !) lu n'abolira le hasard ?

Nu, ottoman ā écho, l'art su, oh, tara zéro, belle Deborah, ô, sacre ! Pute, vertubleu, qualité si vertu ā la part tarifé (décalitres ?) et nul n'a lu trop s'il séria de ce basilic Iseut.

Il ā prié bonzes, Samaritain, Tora, vilains monstres (idolâtre DNA en sus) ręvés, évaporés : Arbalčte (bčtes) en noce du Tell ivre-mort, émeri tu : O, trapu ā elfe, il lie l'os, il lia jérémiade lucide. Pétard ! Rate ta reinette, bigleur cruel, non ā ce lot ! Si, farcis-toi dito le coeur !

Lied ā monstre velu, ange ni bęte, sec ā pseudo délire : Tsarine (sellée, lā), Cid, Arétin, abruti de Ninive, Déjanire...

Le Phenix, čve de sables, écarté, ne peut égarer racines radiales en mana : l'Oubli, fétiche en argile.

Foudre.

Prix : Ile de la Gorgone en roc, et, ô, Licorne écartelée, Sirčne, rumb ā bannir ā ma (Red n'osa) niére de mimosa : Paysage d'Ourcq ocre sous ive d'écale ; Volcan. Roc : tarot célé du Pčre.

Livres.

Silčne bavard, replié sur sa nullité (nu ā je) belge : ipséité banale. L' (eh, įa !) hydromel ā ri, psaltérion. Errée Lorelei...

Fi ! Marmelade déviré d'Aladine. D'or, Noël : crčche(l'an ici taverne gelée dčs bol...) ā santon givré, fi !, culé de l'âne vairon.

Lapalisse élu, gnoses sans orgueil (écru, sale, sec). Saluts : angiome. T'es si crâneur !

* * *

Rue. Narcisse ! Témoignas-tu ! l'ascčse, lā, sur ce lieu gros, nasses ongulées...

S'il a pal, noria vénale de Lucifer, vignot nasal(obsédée, le genre vaticinal), eh, Cercle, on rode, nid ā la dérive, Dčdale (M... !) ramifié ?

Le rôle erre, noir, et la spirale mord, y hache l'élan abęti : Espičgle (béjaune) Till : un as rusé.

Il perdra. Va bene.

Lis, servile repu d'électorat, cornac, Lovelace. De visu, oser ?

Coq cru, ô, Degas, y'a pas, ô mime, de rein ā sonder : ā marin nabab, murčne risée.

Le trace en roc, ilote cornéen.

O, grog, ale d'elixir perdu, ô, feligrane ! Eh, cité, fil bu ! ô ! l'anamnčse, lai d'arsenic, arrérage tué, pénétra ce sel-base de Vexin. Eh, pčlerin ā (Je : devin inédit) urbanité radicale (elle s'en ira...), stérile, dodu.

Espaces (été biné ? gnaule ?) verts.

Nomade, il rue, ocelot. Idiot-sic rafistolé : canon ! Leur cruel gibet te niera, tętard raté, pédicule d'aimé rejailli.

Soleil lie, fléau, partout ire (Métro, Mer, Ville...) tu déconnes. Été : bčtel ā brasero. Pavese versus Neandertal ! O, diserts noms ni ā Livarot ni ā Tir ! Amassez.

N'obéir.

Pali, tu es ici : lis abécédaires, lis portulan : l'un te sert-il ? ā ce défi rattrapa l'autre ? Vise-t-il auquel but ręvé tu perįas ?

Oh, arobe d'ellébore, Zarathoustra ! L'ohcéan ā mot (Toundra ? Sahel ?) ā ri : Lob ā nul si ā ma jachčre, terrain récusé, nervi, née brčve l'haleine véloce de mes casse-moix ā (Déni, ô !) décampé.

Lu, je diverge de ma flamme titubante : une telle(étal, ce noir édicule cela mal) ascčse drue tua, ha, l'As.

Oh, taper ! Tontes ! Oh, tillac, ô, fibule ā reve l'Énigme (d'idiot tu) rhétoricienne.

Il, Oedipe, Nostradamus nocturne et, si né Guelfe, zébreur ā Gibelin tué (pentothal ?), le faiseur d'ode protčge.

Ipéca... : lapsus.

Eject ā bleu qu'ačde berįa sec. Un roc si bleu ! Tir. ital. : palindrome tôt dialectal. Oc ? Oh, cep mort et né, mal essoré, hélé. Mon gag aplati gicle. Érudit rossérecit, įa freine, benoit, net.

Ta tentative en air auquel bčte, turc, califat se(nom d'Ali-Baba !) sévit, pure de -- d'ac ? -- submersion importune, crac, menace, vacilla, co-étreinte...

Nos masses, elles dorment ? Etc... Axé ni ā mort-né des bots. Rivez ! Les Etna de Serial-Guevara l'égarent. N'amorcer coulevrine.

Valser. Refuter.

Oh, porc en exil (Orphée), miroir brisé du toc cabotin et né du Perec : Regret éternel. L'opiniâtre. L'annulable.

Mec, Alger tua l'élan ici démission. Ru ostracisé,notarial, si peu qu'Alger, Viet-Nam (élu caméléon !), Israël, Biafra, bal ā merde : celez, apôtre Luc ā Jéruzalem, ah ce boxon ! On ā écopé,ha, le maximum

Escale d'os, pare le rang inutile. Métromane ici gamelle, tu perdras. Ah, tu as rusé ! Cain ! Lied imité la vache (ā ne pas estimer) (flic assermenté, rengagé) régit.

Il évita, nerf ā la bataille trompé.

Hé, dorée, l'Égérie pelée rape, sénile, sa vérité nue du sérum : rumeur ā la laine, gel, if, feutrine, val, lieu-créche, ergot, pur, Bâtir ce lieu qu'Armada serve : if étété, éborgnas-tu l'astre sédatif ?

Oh, célérités ! Nef ! Folie ! Oh, tubez ! Le brio ne cessera, ce cap sera ta valise ; l'âge : ni sel-liard (sic) ni master-(sic)-coq, ni cédrats, ni la lune brčve. Tercé, sénégalais, un soleil perdra ta bétise héritée (Moi-Dieu, la vérole !)

Déroba le serbe glauque, pis, ancestral, hébreu(Galba et Septime-Sévčre). Cesser, vidé et nié. Tetanos. Etna dčs boustrophédon répudié. Boiser. Révčle l'avare mélo, s'il t'a béni, brutal tablier vil. Adios. Pilles, pale rétine, le sel, l'acide mercanti. Feu que Judas ręve, civette imitable, tu as alerté, sort ā blason, leur croc. Et nier et n'oser. Casse-t-il, ô, baiser vil ? ā toi, nu désir brisé, décédé, trope percé, roc lu. Détrompe la. Morts : l'Ame, l'Élan abęti, revenu.

Désire ce trépas ręvé : Ci va ! S'il porte, sépulcral, ce repentir, cet écrit ne perturbe le lucre : Haridelle, ta gabegie ne mord ni la plage ni l'écart. "


Mer om lipogram finns på
phrontistery.info/lipogram.html

Oulipios hemsida
www2.ec-lille.fr/~book/oulipo/

och om Perec på
www.associationperec.org
Citera
2005-02-27, 15:52
  #6
Medlem
Mäktigt!
Citera
2005-04-24, 11:19
  #7
Medlem
Eremitens avatar
Den engelske litteraturhistorikern Isaac D'Israelis Curiosities of literature (6 bd., 1791-1834) innehåller många intressanta och roliga litterära och historiska anekdoter, karaktärsteckningar m.m.
En del av den finns att läsa här:
http://www.spamula.net/col/archives.html
Citera
2005-09-10, 20:08
  #8
Medlem
Eremitens avatar
"Remarkable in all its details is the story of the discovery by Sir Aurel Stein of a sealed and hidden library of precious Oriental manuscripts in a spur of the ancient Wall of China. That scientist headed expeditions in 1907 and 1911 into Chinese Turkestan and adjacent parts of innermost Asia. There, in a walled-up cell or chapel in the "caves of the Thousand Buddhas" at Tun-Huang were piled 1130 bundles, each neatly sewed up in fabric, and each containing ten or more manuscript rolls.

The cave colony was founded in 366 and the cell was walled up in 1035. Sir Aurel Stein learned of the repository from a Taoist preast. The bundled manuscript rolls were piled about ten feet high in a nine-foot-square chamber. The finds, dating from the beginning of the fifth century to the end of the tenth, after having been sealed up for nearly nine hundred years, were in sound condition and included the world's oldest printed book, a copy of the Diamond Sutra (Chin Kang Ching), a section of the Buddhist scriptures. Dated 868 and well preserved, it is now in the British Museum. Its text was one of the most widely read works in Buddhist literature. It is so called because as the diamond transcends all other gems in brilliance so does this in wisdom. Precious beyond price, Carter states: "This is the oldest printed book known that is dated, or of which the date can be ascertained. Some undated book from Turfan or elsewhere may conceivably be older, but it seems unlikely."
The Diamond Sutra shows technical proficiency superior to the block printing that preceded the era of Gutenberg in Europe. The book has six sheets of text and one shorter strip bearing a pictorial woodcut, the whole pasted in sequence and forming a sixteen-foot roll. From the size of the sheets (2 1/2' long and almost a foot wide) the size of the blocks from which the sheets were impressed can be visualized. Concluding the text is the colophon: "The ninth year of the Haien-t'ung reign, fourth moon, fifth day [May 11, 868] by Wang Chieh, for free general distribution, in order in deep reverence to perpetuate the memory of his parents." Other than this brief epilogue, nothing is known of him, but he, too, is or should be enshrined in the world's memory as the first known printer of books.
Also among the mass of manuscripts in this Buddhist cache were some dated more than a century later than the printed Diamond Sutra, indicating that here, as in Europe, printing did not immediately supersede calligraphy. Among the thousands of manuscript rolls were only three other printed bookrolls and one small folded specimen. This latter folded sutra, dated 949, consists of eight pages, printed on one side only in the manner of block books. In one lengthy strip of paper, it was folded to form pages in the manner of a present-day timetable, except that the folds at one edge were pasted together. Thus it is truly a book, this concertina-style (as it has been called) marking here as elsewhere the transition stage between the ancient roll and the later stitched method."
(Blumenthal - An Olio Bookmen's Bedlam)



http://www.bl.uk/collections/treasures/sutra/sutra_narrowband.htm?middle
http://idp.bl.uk/GetObjectOverview/18824
http://www.hm.tyg.jp/~acmuller/bud-canon/diamond_sutra.html
[http://en.wikipedia.org/wiki/Diamond_Sutra
http://en.wikipedia.org/wiki/Caves_of_the_Thousand_Buddhas
http://en.wikipedia.org/wiki/Marc_Aurel_Stein
Citera
2005-09-17, 19:07
  #9
Medlem
Eremitens avatar
Nu när jag har skaffat en scanner passar jag på att scanna ett renässansalfabet som jag inte kan hitta på nätet. Konstnären heter Peter Flettner och alfabetet är från omkring 1534.
http://img12.imageshack.us/img12/8305/swscan000209968py.png
Citera
2005-09-29, 21:34
  #10
Medlem
Eremitens avatar
Citat:
Ursprungligen postat av Eremiten
Tittar man på facklitteraturen så torde världens omfångsrikaste bok vara en kinesisk ordbok i inte mindre än 5000 band ā 170 sidor. Den är från 1500-talet och tryckt på kinesiska statens bekostnad.
Den kinesiska encyklopedien Yung-lo ta-tien, vilken skulle innefatta allt som någonsin skrivits, sammanställdes av flera tusen forskare och ansågs färdig år 1407. Den bestod av 22 877 manuskriptrullar i 11 095 tunna volymer. Endast ungefär hundra volymer existerar idag, resten brann upp under boxarupproret år 1900.



Det persiska poemet Shahnamah av Firdausi är världens längsta poem. Manuskriptet består av 120 000 rader.
Det längsta västerländska poemet är Robert Barrets The Sacred War, an History conteyning the Christian Conquest of the Holy Land from 568 till 1588: Reduced into a Poem Epike. Det består av mer än 68 000 rader och är daterat 1610.
Jämför:
Homeros - Odysséen (12 107 rader)
Homeros - Iliaden (15 774 rader)
Dante - Den gudomliga komedin (14 533 rader)
Spenser - The Faerie Queene (32 390 rader)
Milton - Paradise Lost (10 565 rader).


Ordrika böcker:
Madison Cooper - Sironia, Texas (ca 840 000 ord)
Bibeln, engelsk utgåva (724 000 ord)
Tolstoj - War and Peace (ca 670 000 ord)
Mitchell - Gone With the Wind (ca 500 000 ord)



Bilder på ett par ovanliga böcker:
http://img152.imageshack.us/img152/6419/swscan000306kb.png
http://img347.imageshack.us/img347/121/swscan000312zz.png
http://img347.imageshack.us/img347/4488/swscan000294pm.png
Citera
2005-10-04, 20:58
  #11
Medlem
Eremitens avatar
Den franske författaren Mathelá publicerade en bok med titeln Ingenting (jag har inte lyckats ta reda på originalets titel), den innehöll tvåhundra blanka sidor.
Elbert Hubbards essä Silence innehåller heller ingen text.
Två anonyma (?) arbeten med enbart blanka sidor är Wisdom of the Ages och What I Know About Wall Street After Fourteen Years' Experience (utgiven 1929 ).

Mark Lemon, en av grundarna av den satiriska veckotidskriften Punch, gav ut en bok med titeln Advice to Those Intending to Marry. Den innehöll bara ett ord, Don't.

Den franske författaren A. Breteuil skrev orden Je T'aime 1.000.001 gånger som ett bevis på sin passion för skådespelerskan Clarisse Tarrant. Hon gav honom emellertid korgen och därmed hade han förslösat två år av sitt liv och tjugotusen pappersark.
Citera
2005-10-05, 09:36
  #12
Bannlyst
Man är skeptisk till om det var Homeros som skrev(hittade på och förde vidare i muntligform) illiaden och Oddysse`s.

Sapfo var lesbisk och dränkte sig. (är lite osäker på den dock)
Citera

Skapa ett konto eller logga in för att kommentera

Du måste vara medlem för att kunna kommentera

Skapa ett konto

Det är enkelt att registrera ett nytt konto

Bli medlem

Logga in

Har du redan ett konto? Logga in här

Logga in