Fenomenet Flashback

Jag tycker jag kan inteyga att situationen varit densamma hela tiden men att riktningen för "två-meningars-hatet" varierat något. Men genrellt har situationen varit densamma.

Det man kan jämföra Flashback med, vad jag känner till, är youtubes kommentarstrådar. Där råder ungerfär samma stämning skulle jag säga och folk är generellt anonyma. Det är dock få som läser kommentarerna där eftersom de inte är det viktiga i sammahanget så det tenderar av någon anledning att bli än mer pajkastning på youtube än här.

Personligen är jag nyfiken på vad C.G. Jung hade haft att säga om Flashback. Jag menar, han talade en hel del om vikten av det kollektiva undermedvetna och hur kan detta manifestera sig bättre än Flashback? Så ser jag ibland på Flashback som en plats där strömmarna i det kollektiva undrermedvetna tydliggörs. Personligen ser jag det som min uppgift att styra dessa strömmar åt olika håll genom att starta trender. Ibland inbillar jag mig att jag lyckas.

Jag antar att jag lägger på ett filter när jag läser vilket gör att jag inte märker av okonstruktiva inlägg. Men det gör väl alla egentligen som läser här antar jag.

En annan sak man kan lägga märke till med Flashback är att forumet nästan helt saknar gemytlighet. Jag tror att gemytlighet dock fanns här för länge sedan när forumet var litet. När det växte dog den dock ut till stor del.

Eller så kan det vara så att det är lättare att vädra sina åsikter utan risk för social stigmatisering.

Ja och nej. Jag hävdar nog snarare att visa forumdelar har mer gemytlighet än andra även om du har delvis rätt i att det har i viss mån minskar i samband med att forumet växer.

Om vi bortser från 'Laidback' tror jag det finns en hel del gemytlighet som inte syns. Man skickar PM istället för att skriva det på forumet osv. För nyare medlemmar kan jag dock tänka mig att din bild är korrekt.

I okontroversiella kategorier som litteratur, livsstil och hobby finns en outtalad intimitet och feel good-atmosfär. Tycker jag mig ha märkt. Medan i kategorier som terrorism, I&I och medier och journalistik är temperaturen med nödvändighet högre.

Så vill jag ha lite avkoppling går jag inte till I&I, jag går till litteratur.

Har jag något mer att säga om "Fenomenet Flashback" som är topic...? Well, låt mig säga att jag gillar FB för öppenheten och oräddheten. Det låter som en klyscha men är sant: oräddhet både hos admin och medlemmar. Det omvända, hur folk kan vara rädda för Flashback är däremot en gåta. I vintras läste jag t.ex en anmärkning på SoldFForum (forum för folk i försvaret, som gjort lumpen men även för allmänt försvarsintresserade) i någon kommentar, typ "... det får man i så fall läsa på Svarta Kattens forum". Postaren föreföll rädd att ens nämna ordet Flashback tycks det, det var inte riktigt comme-il-faut att säga det högt på det hårt modererade, adrenalinstinna men PK SoldFForum. Men snart tror jag inte man behöver vara så rädd ens där, t.o.m DN.s Catia Hultqvist sa ju i vintras att Flashback är inte längre dödsknarkarrasisternas forum. Flashback är Sverige:

http://www.dn.se/kultur-noje/kronikor/catia-hultquist-flashbackmedlemmarna-paverkades-ocksa-av-journalistpriset

Hon sa det i samband med fejkbilderna på Kungen, och hovet som tackade han som i en FB-tråd avslöjat det. "Flashback är Sverige"... det där har jag burit med mig. Stämmer antagligen. Här samsas ju "tant som undrar vad hon ska bjuda de andra tanterna på i fikarummet" med "var ska jag sätta min legalize it-tatuering"

Bredden är imponerande. Jag har hittills t.ex inte funnit något fungerande forum i Sverige för nyandlighet, UFO, oortodoxa teorier, kristaller och esoterism. Men på FB diskuteras detta fritt och vitalt. Lägg till det möjlighet att visa skepsis mot mångkultur utan att bli rasiststämplad, plus trådar om "allt annat" (bilar, mat, musik, litteratur) plus mycket mer jag inte orkar nämna nu (som möten med mångkulturen, unika berättelser som annars tystas ner) så måste jag säga att FB gör mig glad, det ger mig inspiration.