Missförhållanden inom F-kassan & AF

Jag är diagnostiserad Aspergers syndrom sedan hösten 2011. Min diagnos ledde till slutsatsen att jag aldrig mer kan återgå till mitt dåvarande arbete, istället skulle jag genomgå arbetsrehabilitering genom F-kassan & AF därigenom hitta ett nytt arbete och fick s k Arbetsrehabiliteringsersättning.

Jag placerades hos ett företag som specialiserar sig med rehabilitering för personer med mentala funktionshinder i arbetslivet. Detta företag har på auktoritet från F-kassan/AF ansvar för min rehab i 10 mån och jag är inskriven hos dem sedan december 2011. Sedan dess har jag genomgått olika tester och prövningar för att mäta min kognitiva förmåga, det konstaterades att jag var väl över medel på alla områden och skulle därför inte ha några problem att välja varken utbildning eller arbete utöver dem krav och förutsättningar jag har tack vare min diagnos (Stillsam miljö, få sociala interaktioner genom, till och från arbetet, etc).

Utöver detta har jag även träffat en Arbetskonsulent som skulle hjälpa mig att hitta en arbetsplats som passade dessa kriterier(oavsett om anställning krävde en längre utbildning först).

Jag uttryckte tydligt att jag INTE vill arbeta som lokalvårdare, vaktmästare eller liknande arbete då jag tycker att dem inte är tillräckligt stimulerande för mig att trivas långvarigt. Den första och enda praktiken jag fick var på ett hotell/restaurang företag som just, lokalvårdare. Jag gick dock med på att åtminstone testa denna praktik. Jag avbröt praktiken efter två dagar då det inte ens fanns någon chans till anställning(Säsongsbestämt arbetskraftsbehov). Det blev ett jäkla liv från F-kassan och det hotades med att jag kunde förlora min ersättning, vilket jag prompt sket i då jag kände en viss stolthet i att stå fast vid mina principer och hellre stod utan ersättning än att fortsätta på denna praktik.

Min kontaktperson på företaget som har ansvar för min rehab uttryckte också sitt missnöje men efter en viss diskussion via mail och telefon kom vi fram till att hon skulle försöka hjälpa mig hitta vad jag hela tiden varit intresserad av: Dataspelsutveckling. Fortfarande utan resultat.

Imorgon (16 maj) har jag ett möte med samtliga parter i ett närliggande samhälle ungefär 2.5 mil från där jag bor för uppföljning av min rehab.

Det är också relevant att skriva att jag har väldigt stora problem ekonomiskt, äger ingen egen bil, dock har jag körkort. Jag har heller ingen som helst möjlighet att åka buss eller tåg till detta möte, både tack vare brist på pengar och min diagnos(problem med sociala miljöer med många intryck).

Jag har i en vecka försökt kontakta AFs representant utan lycka men fick till slut kontakt med F-kassans representant idag. Jag förklarade situationen, hon mötte med att jag fick "lösa problemet". Jag frågade om hon hade förslag på hur jag skulle lösa detta problem, lifta in till mötet? Hon svarade återigen att jag fick lösa problemet annars kan dem "inte fortsätta samarbeta med mig i min rehabilitering". Jag sade till henne att hon ställer mig helt omöjligt mot väggen och att jag inte vet vad mer jag kan säga varpå jag lade på luren i örat på henne. Nu riskerar jag med största säkerhet att förlora min ekonomiska ersättning och står helt och hållet ute i regnet, övergiven att ensam lösa mina problem.

Kan kort konstatera följande: Jag har inte fått någon nämnvärd rehabilitering. Dem har lite om inte helt icke existerande förståelse för min diagnos och jag har förutom detta även blivit respektlöst bemött trots att jag vid flera tillfällen försökt mötas halva vägen trots min diagnos (lånat bilar, accepterat praktik trots ovilja etc). AF har en lokal med gångavstånd från där jag bor men har hittills aldrig blivit kallad till möte där utan alltid i detta "närliggande" samhälle där dem har sitt huvudkontor.

Min fråga: Vad i helvete gör jag nu?

(Ber om ursäkt för wall of text)

Jag lyckades ta mig till mötet efter en del besvär och fick behålla min ersättning. Nu skall jag med hjälp av min arbetskonsulent söka till komvux och studera för att kunna börja en utbildning på högskolan. Men det krävdes mycket tjat från min sida, dem är så jäkla långsamma....efter 5-6mån av tester, lättsamma insatser, onödiga möten, "hot" och en icke nämnvärd rehab

FTS...!

Kan låsa tråden då det inte finns något vidare diskussionsunderlag.

Det var roligt att det gått i alla fall lite framåt.Hoppas du kan börja smida lite framtidsplaner själv också så du slipper vara utelämnad åt de där administratörerna.
Det är beklämmande att du har tvingats runt i den där apatiskapande karusellen. Beaktar man utfallet av sista årets insatser så blir man bekymrad som skattebetalare och undrar om det där var väl investerade pengar. Man blir också rörd som medmänniska när man betänker att en ganska stor del av ditt hittillsvarande liv trollats bort av byråkrater.

Som moderator tycker jag nog att du med ditt exempel har givit ett utmärkt underlag för att diskutera hur det allmänna missköter sina uppgifter med att hjälpa just dem som bäst behöver en annans stöd, framkallar lidande för den man söker hjälpa och förslösar massa pengar på kuppen. En viktig diskussion och ett bra diskussionsunderlag. Jag hoppas att du orkar bidraga med en fortsatt rapport så att allmänheten får en möjlighet att bli varse vilka vedermödor du tvingas genomgå.
/mod