Citat:
Ursprungligen postat av
Hejsvej
Som rubriken antyder vill jag ägna denna tråd åt att reflektera över hur forskning bedrivs inom samhällsvetenskaperna utifrån två punkter som jag finner problematiska:
1. Relationen mellan teori och empiri
Teoriutveckling inom samhällsvetenskaperna sker nämligen främst genom att personer sitter och funderar på sin kammare, ofta helt utan empiriskt underlag. Det omvända förhållandet, att utveckla teori genom att systematiskt granska empiri, är nästintill tabubelagt. Vi kan notera att detta tabu inte förkommer i de komplexa naturvetenskaperna där dom stora upptäckterna görs genom att just utgå ifrån empiri. Vad är det som säger att det inte går att finna intressanta samband i till exempel statistik utan att någon tänkt tanken före?
Det problem du beskriver existerar, men det är inte så vanligt som du tror. Det omvända problemet skulle jag säga är mycket vanligare, att samhällsforskare tror att de bedriver vetenskap när de samlar in data och hittar statistiska korrelationer mellan två godtyckligt definierade kategorier.
Inom statsvetenskapen fungerar det tyvärr ofta såhär. Den forskning som har högst status och får mest anslag är demografiska studier, just för att man där kan använda sig av matematik och statistik, vilket ger ett sken av objektivitet och tydlighet. Men det har inget vetenskapligt värde att konstatera
att en viss grupp är mer benägen till X. Det blir ju ingen klokare på.
Matematik är ett på många sätt användbart språk, men många vill inte se dess begränsningar. T.ex. det faktum att matematik är ett a-strukturellt och a-kausalt språk som endast kan beskriva vissa aspekter av fenomen men aldrig förklara dem. Inom matematiken finns inga begrepp för ex. "ge upphov till", "producera" osv. Sen så funkar ju inte matten är vi har att göra med kvalitativ förändring där egenskaper uppstår eller upplöses. Matematik kan inte på något adekvat sätt beskriva tranformationen från kol till aska eller socialiseringsprocessen av ett barn.
Likväl så är det snudd på omöjligt att bli publicerad som nationalekonom om man inte sysslar med matematisk modellering. Tony Lawson som är ekonomiprofessor vid Cambridge och utbildad inom ren matematik har kritiserat detta otroligt mycket, själv anser han inte att matematik är till någon större nytta inom ekonomivetenskap.
Det jag skulle säga fattas i samhällsvetenskapen är kvalitativ forskning som är "hård" och objektivistisk. Den mesta kvalitativ forskning som bedrivs är hermeneutisk, tolkande.
Citat:
Ursprungligen postat av
Hejsvej
2. Det eviga citerandet
Detta fenomen är förstås besläktat med det förra. I samhällsvetenskapliga artiklar är det inte ovanligt för en artikel att ha över 100 referenser och majoriteten har över 50. Till vad nytta kan man fråga. För mig påminner detta till synes ändlösa citerandet mest om kejsarens nya kläder: Ifall någon annan har sagt samma sak så behöver jag inte själv fundera, detta även om dom har fel. Att skriva logiskt sammanhängande meningar och driva resonemang hamnar i skuggan av vad andra har tänkt och skrivit tidigare, okej om man citerar slutsatser från tidigare empirisk forskning men detta är inte alltid fallet.
Konsekvensen har blivit att forskningen istället för att producera intressanta resultat bara reproducerar vad andra sagt, tänkt och forskat på tidigare. Inte särskilt kreativt och inte särskilt samhällsnyttigt enligt mig.
Håller i stort med.
