Forskning inom samhällsvetenskap

Som rubriken antyder vill jag ägna denna tråd åt att reflektera över hur forskning bedrivs inom samhällsvetenskaperna utifrån två punkter som jag finner problematiska:

1. Relationen mellan teori och empiri

Teoriutveckling inom samhällsvetenskaperna sker nämligen främst genom att personer sitter och funderar på sin kammare, ofta helt utan empiriskt underlag. Det omvända förhållandet, att utveckla teori genom att systematiskt granska empiri, är nästintill tabubelagt. Vi kan notera att detta tabu inte förkommer i de komplexa naturvetenskaperna där dom stora upptäckterna görs genom att just utgå ifrån empiri. Vad är det som säger att det inte går att finna intressanta samband i till exempel statistik utan att någon tänkt tanken före?

Paradoxalt nog liknar tillvägagångssättet inom samhällsvetenskap, som tillhör den mest komplexa vetenskapskategorin, och fysik, som är den mest grundläggande, varandra. Skillnaden är dock att de teoretiska fysikerna har ett verktyg som fungerar (matematik) medan de teoretiska samhällsvetarna mest famlar i luften, och skulle dom råka ha rätt är det mest tur (raljant uttryckt).

2. Det eviga citerandet

Detta fenomen är förstås besläktat med det förra. I samhällsvetenskapliga artiklar är det inte ovanligt för en artikel att ha över 100 referenser och majoriteten har över 50. Till vad nytta kan man fråga. För mig påminner detta till synes ändlösa citerandet mest om kejsarens nya kläder: Ifall någon annan har sagt samma sak så behöver jag inte själv fundera, detta även om dom har fel. Att skriva logiskt sammanhängande meningar och driva resonemang hamnar i skuggan av vad andra har tänkt och skrivit tidigare, okej om man citerar slutsatser från tidigare empirisk forskning men detta är inte alltid fallet.

Konsekvensen har blivit att forskningen istället för att producera intressanta resultat bara reproducerar vad andra sagt, tänkt och forskat på tidigare. Inte särskilt kreativt och inte särskilt samhällsnyttigt enligt mig.

(Möjligen reserverar jag mig för att det fungerar annorlunda inom ekonomi eftersom jag saknar kunskap om hur forskning bedrivs där. Jag menar naturligtvis inte vad jag skrivit till 100%, det finns bra samhällsvetenskap men kanske skulle det finnas ännu mer om ramarna för forskningen var friare.)

Om man jämför fysikens hjälpmedel (matematik), med samhällsvetenskapens (individen, individer, rätta mig om jag har fel), så är matematiken oföränderlig och allmängiltig, medan individen inte är det.
Om man ser det på det sättet måste ju den samhällsvetenskapliga empirin till viss del vara otillräcklig inom forskningen, även om man måste ta hänsyn till den. De nya teorierna om hur samhället ska vara går inte att hänvisa till någon "mall" om man säger, eftersom det hela tiden är föränderligt. Men visst tycker jag att historien ändå är såpass innehållsrik att det går att referera till den. Är det ens vetenskap då man analyserar och för statistik över obeständiga orsakssamband i nuet? Jag skulle vilja kalla det att man för loggbok, det kommer ju ändå inte att fungera senare, eller vad? Detta går ju i linje med allt citerande. Men hur göra?

I din första punkt så har du helt fått det om bakfoten. Du blandar ihop begreppen. Samhällsvetenskapliga vetenskaper, ex Psykologi, Sociologi, kulturantropologi räknas till de empiriska vetenskaperna. Det är tvärtemot vad du säger så att samhällsvetenskaperna grundar sig på empiri och författar sedan teorin utifrån det. Naturvetenskaperna grundar sig istället mer på teorin och har empirin som metod att insamla uppgifter.

Ett till problem som jag ser är att Arkeologin Som är tvärvetenskaplig får överbrygger detta resonemang att Naturvetenskapen kontra samhällsvetenskapen utgår mer eller mindre ifrån teorin/empirin.

"Läs, plugga, plugga, och så plugga igen"
(göran persson 2012)

All mänsklig kunskap vilar på empiriska iakttagelser.
Det traditionella kravet på vetenskaplig kunskap är att den skall vara verifierbar och falsifierbar. Om man hårdrar dessa krav hamnar mycket av samhällsforskningen på djupt vatten.
Det är som ett resultat från dessa krav på konsistens som naturvetarna kan härleda teoretiska samband ur sina empiriska data.
Ett typexempel på en icke-vetenskaplig teori är Freud:s berömda drömteori.

"Tala är silver. Tiga är guld"
(traditionellt ordspråk)

Psykologin hamnar lite mitt emellan, men ser man på 1900-talets historia så har ju psykologin varit den mest teoritunga vetenskapen av alla, och då tänker jag naturligtvis på Freud. Även om han började som neurolog var Freud främst en teoretiker och han hade inge täckning för sina resonemang i empirin (vilket förstås är anledningen till att psykoanalysen dött bort, både som vetenskaplig teori och som behandlingsmetod). Idag medger jag dock att psykologin, främst kognitionsvetenskap, arbetar mer med empiri och mindre med auktoritetstro än vad den gjorde på Freuds tid.



Länka gärna till forskning inom samhällsvetenskap med en rent explorativ karaktär, till exempel någon studie där det enda man startar med är en databas eller observation av människor.


Som jag antydde går det främst till på det viset inom fysiken (men då ska vi komma ihåg att matematik faktiskt har visat sig vara applicerbar på verkligheten). Inom de mer komplexa naturvetenskaperna görs många upptäckter genom att undersöka data, detta var till exempel fallet med evolutionsteorin och upptäckten av penecilin.


Jag håller med om att resonemanget inte biter på arkeologi, för vad sysslar dom med om inte data-mining?


Okej Göran...

Loggbok är en fantastisk metafor. Denna loggbok kan ju dock vara mer eller mindre sann, och om den baseras på empiri är det ju lite mer sannolikt att den faktiskt är sann.

För övrigt kan vi inte utesluta att fysiken är en loggbok även om den bevisligen har ett längre tidsspann.

Även om den antropologiska loggboken är sann, måste den ständigt läsas och studeras av alla som kommer till världen, och alla dem som kommer till världen måste också göra sin tolkning av den. Det är detta, menar jag, som är det besvärliga i alltsammans; denna ändlösa tolkning. Men där kommer citerandet in i bilden och förstör allt genom att underlätta förståelsen av innebörden i meningen. Inte många begriper ju vad de faktiskt står och säger. Och det än besvärligare är den oförmåga vi alla besitter, att kunna införstå oss i hur andra egentligen tänker och tycker om allt, eftersom vi är så olika. För människor är fruktansvärt olika.

Nu ar jag forvisso djavulens advokat, men psykoanalys har snarare an dott ut, utvecklats. Som du sekert vet so finns det en teoribildning som heter psykodynamisk forskning och terapibildning. Denna har sina rotter i psykoanalys men har i enighet med vetenskaplig praxis anpassat sig sjelva efter tex RCT-studier.

Missforsto mig rett, jag holler med om att storsta delen av den psykoanalytiska teoribildningen i borjan av 1900-talet var humbug, men det var o andra sidan mycket av dom medicinska teorierna po den tiden ockso. Jag ar inte expert po naturvetenskaplig vetenskapshistoria men jag ar seker po att det finns exempel aven inom de "horda"-vetenskaperna der teorin inte alltid ar direkt overens med empirin.


Jag vet inte riktigt vad du efterfrogar. Men studier der man inte utgor ifron nogon som helst teori eller grundantagande ar inte forenligt med samhallsvetenskaplig praxis. Nu ar jag som sagt otroligt obildad vad geller naturvetenskaplig forskning men jag har svort att tro att moderna fysiker satter sig vid ett mikroskop och tittar po atomer utan nogon grundhypotes eller syfte.

Dikotomin explorativ forskning - teoribildning anser jag vara felaktigt och jag tror jag for medholl fron samhallsvetenskapligt bildade anvendare?

Jag avnender mig av psykologisk forskning eftersom den ligger mig nermst till hjertat.

Ta ett exempel som social fobi. Det ar ett "nytt" problem som upptacks i ett samhelle och som orsakar individer varierande grad av lidande.

Sedan tidigare finns det X antal teorier kring manskligt beteende och lidande. Man kommer fram till att beteende- och inlarningspsykologiska mekanismer forklarar problemet po ett tillfredsstellande sett.

Man utvecklar ett tillvegagongssett grundat po dessa teorier. Provar det. Dokumenterar det. Implementerar det.

Har du nogra epistemologiska invendningar mot detta tillvegagongssett?

Nu sog jag att du skrivit att Psykologin hamnar mitt emellan. Men du kanske skulle kunna ge nogra moderna exempel der vetenskap sker po det sett som du illustrerar i din forsta punkt.


Den her punkten kan jag holla med dig om. Jag har sjelv publicerat en artikel om utbrendhet och jag tror vor referenslista ineholl nermre 120 vetenskapliga referenser. Det ar ett skit-gora som bland annat har att gora med att man ska citera personer som ar verksamma vid samma institution som man sjelv ar vid och for att tillfredsstella de extremt hoga Peer-Review kraven som man kommit overeens om.

Ett lysande exempel po kravens absurditet var som nogon annan frogade sig rent hypotetiskt; tror du Nietzsche hade fott forskningsbidrag?

Nietzsche fick ju forskningsbidrag... Han smörade för sin professor och fick en extra ordinarie tjänst.
Han är själva urtypen för en social forskare som får forskningsbidrag.

Klippte detta från trådstarten. Det här är som jag ser det själva grundmissen, saken som redan Kant inte klarade. Man vill ha säker kunskap, man vill ha resultat, man vill ha rett ut hur det är med grejer en gång för alla.

Det är ju trevligt. Och visst, tänk då folk åderlät varandra, trodde på svarta gallor och allt vad det var, konstiga balanser i kroppen. Det var ju bra då man senare såg bakterierna i mikroskopet. Eller då man räknade ut att solen var medelpunkten.

Men vart började det hela? Tankar på atomer, tankar på hur kroppen kan vara sammansatt. Tankar på hur universum kan se ut. Man hade inte de säkra faktumen, det började med att man undrade.

Första vetenskapen...

Då man är där det inte finns behagliga fysiska lagar, då man vistas i "hur man skall leva", etik/moralfilosofi, samhällsvetenskaperna eller liknande. Saker som inte beter sig snällt och prydligt, där man inte tycks hitta de vackra bevisen, de slutgiltiga svaren.

Jag själv arbetar som ingenjör, jag realiserar de rön som vetenskapen bidrar med. Som jag ser det tar vetenskapen vid där de som vågar sig på de svårare frågorna, som inte ännu har(om de någonsin får det) de trevliga lagar som fysiken och matematiken har.

Det som blir tokigt är då man tar grubblerier som fakta, kör hårt på konceptet vätskor i kroppen och börjar åderlåta. Vägen är lång till att förstå hur ett samhälle bäst skall byggas, hur ett liv skall levas, hur en människas psyke fungerar. Men det innebär inte att det är dumt att fundera på det, att föra loggböcker, göra så gott det går på lite tuffare mark.

Har läst lite om den gamla natur kontra kultur uppdelningen och blivit överraskad av den takt med vilken de empiriska metoderna (naturvetenskapliga) tränger in på klassisk samhällsvetarmark. Med nya verktyg inom Genteknik, hjärnforskning, kognitionsvetenskap, mfl. och dess snabba tekniska utveckling, kan man idag belägga mycket av psykologins, språkvetenskapens, mfl samhällsvetenskapers resultat rent empiriskt. Med andra ord: Naturen växer och kulturen krymper inom forskarvärlden.