Fenomenet att börja en mening med "Nej"?

Jag har under en tid gått och tänkt på att väldigt många personer som jag frågar någonting börjar med att säga "nej" och sen säger resten av meningen. Detta sker oftast vid frågor, t.ex:

- Hej vad gör du?
- Nej jag sitter bara och pluggar

- Hej vad händer ikväll då?
- Nej jag tror bara det blir att sitta hemma och ta det lugnt

Är det någon mer än jag som tänkt på detta och har ett svar om varför vi ofta börjar en mening med att neka?
Det kanske är så att det bara är folk jag umgås som gör detta men det vore också intressant att veta!
Jag får för mig att det är ett sett att berätta att man endast gör något alldagligt, något som kanske inte är så viktigt, kan det kanske stämma?
Försökte söka efter en tråd som behandlat samma ämne men hittade ingen, finns det så får någon vänligen länka.

Satt också och funderade på detta för nån månad sen. Tror det är mycket som du säger att man inte vill lägga för mycket tyngd på meningen.
T.ex: Gör man något oviktigt kan man säga
"Nej jag gör inget särskillt, sitter och spelar dator bara"

Gör man något viktigt säger man ju inte:
"Nej det brinner på spisen så jag står och släcker elden"

Jag tycker det är korkat och obildat. Likaså det hjärnbefriade...nej men va hette re....

Inte minst idrottsmän utmärker sig...

- Hur är formen just nu?

- Nej...men den är väl OK

Inte precis samma situation kanske, men i alla fall att inleda ett yttrande med "nej": https://www.flashback.org/t260342

En variant är meningar som börjar på "Ja..Nej" , det är, såvitt jag har kunnat studera det, alltid inledning på en fras som indikerar uppbrott. "Ja..Nej, nu är det dags att gå hem" osv..

Speciellt hockeyspelare. Där är fenomenet snarare en regel än ett undantag!

Bara jag som får en känsla av att det är pessimism som undermedvetet orsakar detta fenomen?

Samma med typexemplet "Halvfull mugg" eller "Halvtom mugg". Någon som förstår vad jag syftar på?

I tråden...

https://www.flashback.org/t260342p2

antyder Pojken med guldbyxorna att det skulle kunna vara ett utslag av ödmjukhet. Visst kan det vara så men personligen tror jag att det handlar om ett mode och att man inte inser att det hela är ganska märkligt. Många idrottsmän är dessutom inte speciellt begåvade i något avseende.

Ligger säkerligen något i det både han och du säger.

Intressant i alla fall!

Just vad gäller idrottsintervjuer undrar jag om det inte skulle kunna ha att göra med att sportjournalister inte sällan ställer väldigt ledande frågor. Det inledande nejet blir då ett sätt att avfärda journalistens antydan till svar, varefter man giver sin egen syn på saken. Utan nej kan det annars tolkas som att man instämmer i de i frågan inbakade påståendena.

- Men är det inte så att X, som er viktigaste spelare, var oerhört betydelsefull i matchens avgörande skede?
- Nej, men X är ju en fantastisk lirare, va, och han var verkligen bra idag.

Har faktiskt också tänkt på detta, ganska intressant. Brukar själv inleda vissa meningar med Nej, och när jag väl tänker efter har jag ingen aning om varför

Intressant teori, men ibland är deras utdragna nej så otroligt malplacerade.
Exempelvis :
Intervjuaren : -Hur känns det nu såhär halvvägs in i matchen, är det fullt ös som gäller nu?
Den svettige hockeyspelaren : -Näää, bara att köra på och ge 110 procent resten av matchen, det är fullt ös som gäller, va!

Som om det där nejet i inledningen vore något inövat som kommer automatiskt, oavsett vad intervjuaren säger.