en viktig fråga om vapeninnehav

Hej !

jag har nu varit en väldigt aktiv medlem i en pistolskytteklubb i drygt 6 månader och har snart uppfyllt alla krav för licens för pistoler som är C-klassade.
Ett brinnande/glödande intresse för precisionssporter(specielt krutskytte) har jag haft så länge jag kan minnas, men, upptäckte pistolskyttet väldigt sent eftersom jag aldrig hade trott att det var möjligt i landet.
Har aldrig i mitt liv deltagit i kriminella aktiviteter och heller inget jag vill ta del av.
Är heklt och hållet motsatsen till vad en våldsam person är, dock är jag lite allmänt blyg!

För många många år sedan diagnotiserades jag med aspergers syndrom.
Idag träffade jag en läkare jag tidigare träffat.
Han frågade lite allt möjligt.
En av frågorna han ställde var: "Vad brukar du göra på fritiden?".
Så fort jag hade nämnt pistolskyttet så sa han att detta ska på en gång rapporteras till polisen och att jag inte kommer att få ha innehav av vapen.

Efter regelbundna träffar med andra klubbmedlemmar skapas en väldigt trevlig vänlig atmosfär som jag gillar och trivs i. Jag anser dom vara mina vänner och att vi alla är en grupp som tträffats regelbundet i 6 månader skapar ju en stark vänskapsförbindelse mellan oss.
Att se alla andra med sina egna pistoler medans jag sitter med ett klubbvapen är en ganska big deal för mig.
Jag blir ett svart får. Jag kommer inte kunna ta sporten så seriös som jag hade önskat. Jag kommer inte kunna använda grovkalibriga pistoler eller delta i vissa grenar inom pistolskyttet som jag tidigare sett fram emot.
Ville gråta som ett litet barn! ...

Det känns som om någon tar bort mina rättigheter utan några skäl alls. Aspergers bidrar inte till våldsamt beteende eller något liknande i minsta grad!
Förstår inte hur systemet fungerar.

Med all respekt ber jag om råd/tips/förslag. Jag går hur långt som helst för att få rättvisa. Tål inte orättvisa i denna form.

Tack för er uppmärksamhet !

Ta och kolla men någon specialist på assberger om det skulle vara ett hinder för att inneha en pistol.
Det där borde bedömas på samma sätt som lämplighetsintyg för körkort.
Får du ta körkort är du ju i princip lika farlig för din omgivning i en bil som med en pistol hemma i vapenskåpet.

Jag föreslår att du söker licens om du får föreningsintyget.

Blir det avslag så överklagar du till kammarrätten.

Men varför din doktor gör den bedömningen är ju svårt att svara på utan att känna dig..

.

Han stödjer sig på vapenlagen 1996:67 https://lagen.nu/1996:67

6 kap §6


Sista stycket är intressant, han har inte anmälningsplikt så länge han inte vet om att du fått licens som jag tolkat det, annars skulle dom vara tvungna att anmäla alla galningar som byggt en "atombomb" hemma av en tryckkokare när dom nojjat ut totalt, eller så tolkar jag det i alla fall.

Men, det betyder ju åt andra hållet att han i dagsläget inte är anmälningspliktig, iom att du inte innehar detta tillstånd.

Men nån som begriper det Svenska språket lite bättre kanske ser om jag tolkat byråkratiskan rätt eller fel.

Läkaren gör helt rätt, han har fått reda på att du antagligen har eller kommer att söka vapenlicens och gör därför en anmälan. Ditt funktionshinder och din läkares bedömning kommer med stor sannolikhet innebära att du kan glömma ev. licens, samhället vill på alla sätt undvika fler Peter Mangs.

rotkod: Det handlar inte om just DIN diagnos.

Läkaren skall göra en bedömning utifrån diagnosen i allmänhet när det gäller vapeninnehav och liknande.
Det betyder att om det finns en risk för att person A med AS kan infalla i brottslighet eller farliga beteenden PGA sin AS, så gäller samma sak för både person A och person B, även om läkaren gör bedömningen att person B absolut inte kommer infalla i brottslighet eller farliga beteenden.

Det är altså bättre för läkaren att göra en anmälan "för mycket" än "för lite" för att vara på den säkra sidan.
Vapeninnehav är ingen rättighet, därför kan du inte överklaga läkarens beslut någonstans till någon domstol eller liknande.


Själv har jag också AS och fått nekat turistvisum & inresetillstånd till USA av samma anledning. Plus att jag är utesluten ur "Visa Waiver Program".

Hade jag varit läkaren hade jag även ringt din skytteklubb och begärt att du ska uteslutas från klubben och även hamna på alla möjliga svarta listor som finns också (så du inte bara kan gå till en annan skytteklubb).

Detta då vapenklubben enligt lag inte får låna ut klubbvapnet till dig i enlighet med vapenlagen 3kap §8 --> https://lagen.nu/1996:67#K3P8 , då du genom läkaren fått tillståndet återkallat. (Eller om vi säger såhär då, om du HAFT ett tillstånd så hade du fått det återkallat)

-----

Körkort kan de med AS ha, det krävs "bara" att man gör ett reaktionstest varje år, som efter goda resultat sedan läggs med 3 års mellanrum. Jag får altså, för att få behålla mitt körkort, gå till läkaren och får titta på en lampa som tänds och så skall jag trycka in knappen så snabbt som möjligt, och så mäter datorn hur många millisekunder det tog från det att lampan tändes till det jag tryckte in knappen.
Detta var tredje år just nu.

Förvaltningsrätten först, sedan kammarrätten.

Läkaren vill väl bara ha ryggen fri som vanligt.

TS: bry dig inte om vad paragrafryttarna här säger utan gör som Wheelgunner säger. Man ska aldrig ge upp på förhand.

Det finns möjligen en väg runt problemet även om du skulle bli nekad vapenlicens.
Om skytteklubben anser att du är en pålitlig och stabil person finns det inget som hindrar att klubben köper in ett nytt föreningsvapen. Detta nyinköpta vapen förvaras sedan hemma i godkänt vapenskåp hos en av klubbens föreningsfunktionärer. Denne föreningsfunktionär ansvarar då för att vapnet är i gott skick och att det transporteras säkert till och från träningar och tävlingar.

Det som riskerar att sätta käppar i hjulet är klubbens vilja/ovilja att utse dig till föreningsfunktionär, och ta risken att låta dig ansvara för ett av klubbens vapen.

(ett vapen som av en händelse kostat lika mycket som en givmild donator inom klubben valt att donera till klubbens verksamhet)

Sånt där är irriterande när läkare sätter käppar i hjulen, i ditt fall TS så kan du besöka en annan läkare (eller ännu bättre en psykolog som är inriktad mot Aspergers och liknande neuropsykiatriska diagnoser) som kan intyga att du är lämplig att inneha skjutvapen som du vid behov kan inlämna som komplettering till polisen om de skulle avslå en ansökan från din sida.

Ett råd inför framtiden är att aldrig dra upp sådana här saker åt läkare och psykologer då vissa är väldigt konservativa och gärna jävlas med folk. Kan tillägga att jag vet om folk som har liknande diagnoser och som har vapenlicens, dock för jaktvapen ej handeldvapen, detta trots att psykologer och läkare vet om deras vapenintresse så det är helt beroende på vilken läkare/psykolog man har att göra med hur de väljer att agera.

Det är ju trist för TS om denne inte får vidareutveckla sitt skytteintresse, det går att förstå. Men om TS läkare är övertygad om att detta är olämpligt bör man (dvs "samhället") ta stor hänsyn till detta.

Det enda som går att råda här är att söka vapentillstånd hos polisen på vanligt sätt. Det kan ju varit en missuppfattning från TS sida om läkarens intentioner. Det förefaller dessutom (ren gissning från min sida) som ett påstående i stunden snarare än något som kommer att genomföras. Läkaren har förmodligen bättre saker att göra än att på eget initiativ skriva ett intyg till polismyndigheten om ett vapentillstånd som ännu inte sökts, än mindre beviljats.

Skulle det då vara så att läkaren ser det som så synnerligen olämpligt att TS innehar vapen, att denne på eget initiativ och i förväg meddelat polismyndigheten om medicinskt hinder för vapentillstånd så får nog TS ta detta som den motgång i livet det är. Då kan det ju också väl tänkas att det är relevant.

Klokt inlägg av v50.

Den här läkaren är inte seriös, om han verkligen menar det han säger. Antingen är han en paragrafryttare eller så vill han ha ryggen fri för egen del. Jag antar att han är psykiatriker av det som TS skriver.

Lyssna på Wheelgunner och v50 och inte på de mästrande paragrafryttarna.

Menar du inte tvärtom?

Så kul är det inte att djävlas med folk man har som patient, har han skickat in ett intyg lär han ju anse att det är viktigt att TS inte får vapen. Vi kan inte veta, och behöver inte veta.

Men TS kan ha missuppfattat eller läkaren kan ha tagit för hårt vid samtalet och det är bara att söka tillståndet hos polisen, om och när man får klubbintyget. Visar det sig då att det inte går av medicinska skäl, så är det så det är.