Skulle manbli polare med sig själv?

Ni har sett reklamen där personer träffar sig själv i en äldre upplaga.
Om det var möjligt skulle man trivas med sig själv?
Eller om man träffade sig själv i nuvarande ålder, skulle man finna denna person sympatisk och kunna bli bra kompis med?
Vilken personlighetstyp skulle älska "sig själv" och vilken skulle avsky "sig själv"?

Själv tror jag att jag skulle ha svårt att stå ut med mig själv i en yngre upplaga. En naiv, omogen och okunnig person som dessutom är i bättre form än mig och ser positivt på det mesta i livet. Usch!

Efter 20-års ålder ändras inte personligheten särskilt mycket. Har träffat hur många sköna gamlingar som helst och skulle helt klart bli polare med mig så länge jag är någorlunda klar i skallen. Nu kommer det ju tyvärr aldrig hända men ändå.

Skulle nog inte trivas speciellt bra i mitt eget sällskap. För mycket cynism, bitterhet och sarkasmer. Den reklam du refererar till är min absoluta mardröm. Skulle INTE vilja träffa den eventuella person jag är i pensionsålder med tanke på nuvarande kurva gällande min personlighet. Skulle nog dock i nuläget kunna dricka mej bersuad med "mig själv" och utbyta alkolholindränkta kommentarer om livet i stort. Det skulle dessutom inte vara några större problem om vad som skulle snurra på vinyltallriken!

Jag skulle aldrig bli kompis med mig. Jag är alldeles för tråkig för att vara till någon nytta kompismässigt. Däremot skulle jag gärna se vad jag skulle pyssla med i framtiden, precis som i reklamen.

Jag spenderar 24 h / dygn med mig själv, villl jag verkligen ha ytterligare en upplaga av mig själv att spendera tid med?

Hehe där sa du något =)

Jag hade mördat mig själv om jag träffade mig.

Word! på den..
såna jag hatar är såna som liknar mig.

Jag låter pentry tala för mig också.

Haha! Skön tråd!

Jag skulle absolut vilja vara polare med mig själv om jag vore någon annan.

Men jag skulle nog inte vilja vara ihop med mig själv. Jag är nog för svårkontrollerad för att bruden ska få ro. Det beror ju på hur tjejen är också förstås, men övergripande är det nog så.

Jag skulle säkerligen stomtrivas med mig själv om det vore för några år sedan, men sedan jag blivit pappa har jag utvecklat en associal personlighet.. Varken särskilt rolig eller så. Jag bara tänker på prylar hela tiden.

Håller med, personer jag hatar vid första träffen visar sig ofta vara väldigt lik mig själv....