Nollningsångest

Planerar att studera men de här nollningarna och även studentlivet är inte något som lockar mig för 5 öre. Verkar riktigt efterblivet faktsiskt

Förstår TS faktiskt, började själv plugga på universitet när jag var 18 och är 22 år nu och ska ta en dubbelexamen och ska börja plugga juridik till hösten. Jag kommer nog inte gå på nollningen, är inte 22 år lite väl gammalt för en nollning?

Ska också göra comeback i studentvärlden till hösten. Har också en examen sedan tidigare, men tyvärr har den inte genererat så mycket jobb. Men vafan, tycker det är rätt trevligt att studera så varför inte. Hej igen Lund!

Jag kommer nog vara med på utvalda aktiviteter, men kommer nog inte se mig som en äkta "nolla" igen då jag hoppar in i trean.

Tycker du ärligt talat ska strunta i att vara med på en sådan fjantig grej, särskilt om det ger dig ångest. Tror inte någon kommer att tycka du är skum bara för att du låter bli att vara med. Jag struntade helt i det men hittade i alla fall några vettiga i min klass som jag kan diskutera med, och jag är knappast en social person. Detsamma kommer förmodligen hända dig med för du är inte den enda som har nollningsångest i din framtida klass.

Varför måste du tänka på din ålder? Tänker du skita i aktiviteter som du vill göra för att du är "för gammal"?

TS: Var inte så mycket på nollningen och hade inga problem att hitta studiekamrater. I slutändan är det skolarbetet som gör att du kommer lära känna folk.

Det är bara dra gränsen. Jag började plugga igen när jag var 25 och gjorde klart för dom övertaggade andraårsstudenterna att det inte blev något av någon jävla nollning, ingen liten räka som inte ens får handla på systemet ska förnedra mig i någon form av initiering. Hells no.

Det är det också.

vilken stad, ts?

Under min nollning så var det alltid utgång på kvällarna, på dagen hade man aktiviteter typ skattjakt, olika lekar att samla poäng med (alkohol vid alla tillfällen ut om ett) och mellan utgångarna och dagsaktiviteterna satt min "nollningsgrupp" hemma hos en av "kickers" (de som nollade in oss).

Vet inte hur det är på andra ställen, men det här med ritualer och att nollningen ska vara så fruktansvärd stämmer inte alls in på mitt universitet. Nollningen blev vad man gjorde den till och alla var schyssta, och så jätteviktig är inte nollningen när det gäller "bonda". De jag umgås med är folk från klassen, knappt någon från min nollningsgrupp.

Det är på akademisk nivå, folk har mognat lite mer än tidigare skolår och det är en annan mentalitet. Så även om du har svårt att komma in u grupper nykter ska du se att det ordnar sig.

Av nyfikenhet, får man fråga vart det är du ska börja? :- )

Är 22 bast och har ännu ej börjat plugga och som det ser ut nu lär det inte hända förns jag är 23.

... Känner mig inte alls för gammal

Våran nollning innehöll ingen förnedring och inga andra som jag pratade med heller kan vittna om något sådant. Det var lite olika lekar och sporter, och alla deltog på de aktiviteter man ville. Jag var dock inte med så mycket och är heller inte engagerad i föreningen öht.

Känns som att de som är mest engagerade i föreningen är de som är närmast att bli utkastade från utbildningarna pga dåliga resultat, men det är bara min erfarenhet.

På LiTH (Linköping) är det så att det är varannan dag alkoholfri och alla lekar är totalt frivilliga och inget tvång på något. Sen "sups" det inte speciellt mycket, utan vi har så hårda regler från kåren.
Så det är mer så att det är två veckor med bara trevligheter.

Sen angående overalls frågan så får man inte det i Linköping förens efter nolle-p och det är frivilligt att köpa. Men sen kan jag inte förstå varför man inte vill ha en, är ju i princip det bästa plagget som finns.