Argumentera emot mig

Jag funderar i de här banorna:

Substanspluralism är inte sant; Ockhams rakkniv säger att substansmonism är att föredra.
Vi kan observera partiklar, men vi kan inte observera sinnet eller samvetet. När vi nu är monister bör vi alltså välja materialism i stället för idealism.
Fysiska partiklar interagerar mha fysiska krafter/lagar. Därför drar vi slutsatsen att determinism är sant (om man väljer hård eller mjuk determinism beror på ens definition av fri vilja); var i en kvark skulle det kunna ligga någon frihet eller något stokastiskt?

Några frågor?

Kan du observera språket? Kan du observera en regel som folk följer? Grammatiken? Kan du observera tankar?

Det kan du inte, likväl är dessa saker som vi är överens om finns. Den där inställningen "jag tror det när jag ser det" har ställt till med oöverskådliga problem.

Den kommer naturligt till oss som barn. När någon säger sig ha sett ett monster så tror vi henne inte till vi själva får se det. Men vi har mängder med saker kring oss vi inte kan se eller röra såsom vår kommunikation. Det är bara absurt att förneka det.

Vi bör varken välja materialism eller idealism utan realism.

Determinism och fri vilja är ickefrågor.

Materialismen förklarar tyvärr inte varför vi har en subjektiv upplevelse. Att säga att qualia är det samma som neuronala signaler i hjärnan känns inte som en adekvat förklaring. Varför är vi inte filosofiska zombies?

Saker som tankar, moral, språk etc. "finns" i det att vi människor har skapat dem. Vi kallar våra inre röster för tankar och vi kallar vårt sätt att kommunicera muntligt för språk. Bara för att vi människor har kommit överens om en term för något, betyder inte att det finns något i den riktiga världen som detta refererar till. Bara för att vi har något som kallas "tankar" betyder inte det nödvändigtvis att det finns ett mentalt universum där tankar hålls/skapas/tänks etc.

Jag förnekar inte att tankar finns; jag hävdar endast att koncept människan namngivit som inte kan observeras (t.ex. moral) inte nödvändigtvis har en motsvarighet i den faktiska världen.

Enligt materialisten är vi filosofiska zombies i betydelsen "det finns inget 'jag' som styr min kropp; min kropp är mitt 'jag'".

Du säger att neurologiska förklaringar av känslor inte känns adekvata, men om jag hävdar att dessa förklaringar är adekvata, vad, utöver din magkänsla, talar emot mig?

Ok tankar finns alltså, eller finns dom inte??? Besvara frågan!

Finns språk? Finns grammatik? Finns logik? Finns matematik?

Ifall du hävdar att de finns så faller din löjliga materialism pladask. Ifall du hävdar att de inte finns så är du galen.

Jag skulle nog säga att vi "observerar" våra egna tankar hela tiden. Däremot har vi för närvarande ingen pålitlig metod för att observera andras tankar. Men om vi går efter moderna vetenskapens "bästa" (om man vill uttrycka det så) hypoteser är ALLT i grund och botten samma sak (vibrerande strängar). Det antyder om att vi visst i framtiden kan tänkas kunna konkret observera vad som idag ter sig abstrakt och på många vis isolerat från verkligheten.

Som du kanske märker är denna idé inte helt genomtänkt ännu (lite därför jag skapade den här tråden) men så här lyder svaret:

Det finns tankar. Vi tänker nästan hela tiden och det som tänks är just dessa tankar. Men vi får inte glömma att våra hjärnor fungerar tack vare nervkopplingar och synapser i våra hjärnor. Jag har ännu inte stött på några vetenskapliga belägg som säger att vi behöver något mer än det fysiska för att förklara tankar/tankeprocessen. Alltså kan tankar (och medvetande etc.) reduceras till det fysiska (neurologi). Enligt detta synsätt finns tankar, men materialism kan fortfarande vara sant eftersom tankeprocessen kan reduceras till det fysiska (våra hjärnor).

Så?

Jag vet inte om du med detta försöker argumentera mot mig eller om du håller med mig, men jag tolkar ditt meddelande som promaterialistiskt.

Om allt består av vibrerande strängar (strängteorin, antar jag) kan även tankar och medvetande reduceras till dessa fysiska ting och materialism är således sant.

Min avsikt var inte att argumentera för eller emot dig, jag ville bara presentera en tänkbar modell för hur vi rent hypotetiskt kan tänkas se de saker du menade att vi inte kan observera. Jag har ingen fast övertygelse kring materialismen, så även om uttalandet var promaterialistiskt anser jag inte mig själv vara det fullt ut (just nu iallafall).

Tankar är tankar och de kan möjligen också förstås som materialistiska processer i våra hjärnor. Men om exempelvis tankar både går att uppfatta som abstrakta och som någon materiell process kommer frågan om man kan säga att det ena sättet att uppfatta dem är mer korrekt än det andra. Det är ju faktiskt så att det vi kallar fysiska processer i hjärnan enbart är en uppfattning av vad detta är och därmed precis lika subjektivt som tankar i sig.
Du frågar också vari den fria viljan ligger om allt består av fysiska processer. Återigen, om vi består av dessa fysiska processer så är det dessa som definierar oss. Jag kan hävda att det är jag som består av dessa, uppfattningen av ett jag och en fri vilja är ett möjligt perspektiv utifrån den samverkan som sker. Frågan är varför det skulle vara mer objektivt att reducera sitt synsätt till det fysiska (eller uppfattningen av detta).

Jag förstår att allt inte är genomtänkt än, det är lugnt.

Detta är mig en kär fråga och jag blir så innihelvete förbannad på alla inskränkta materialister som inte kan förklara någonting.

Jag måste även påpeka att FightingSpirit här ovan har FBs bästa anvädarnamn.