Behöver inte jobba...

Behöver inte jobba egentligen. Har tillräckligt så det skulle räcka cirka 17 år om man maxar systemet. Har familj och ett gäng barn. Har alltid levt ekonomiskt men har aldrig känt det som någon uppoffring, snarast tvärt om. Trivs bra på jobbet och tjänar bra men skulle klara oss ändå. Vad fan skall man göra nu då ?

Det bästa jag kan komma på är att döda lånen, men då sitter man ju fast i ekorrhjulet igen. Någon som är i samma situation?

Nä, sååå jävligt har inte jag det.

Tolka mig rätt, är inte rik men eftersom nu staten (mer eller mindre) betalar för lånen med bidragssystemet om man tjänar för "dåligt" så känns det ju rätt djävla tomt att jobba bara för att bli skuldfri...

Min egen moral skulle nog inte klara av att bara leva på systemet utan själv bidra (t.ex. genom att jobba och/eller betala tillbaka lån). Men om du kan göra det så kanske du ska skaffa en trevlig hobby?

Dessutom kan ett jobb ju faktiskt vara kul och socialt också och inte bara ett medel för att dra in pengar till uppehället.

Tillägg: Har du kollat att du klarar av en dräglig tillvaro som pensionär också?

För det första så tror jag inte du inser hur otroligt förmånlig systemet är, eftersom jag inte tror på moral när det kommer till stora pengar. Men det är bara min övertygelse. Labba lite i ekostrat med bostadsbidrag, föräldrapenning, barnbidrag och lön kring den magiska nivån på 4875 brutto ..

För det andra så kan man lika gärna kan hävda att det moraliska alternativet är att inte delta.

Som jag ser det så är det en liten grupp människor (sett till hela befolkningen) som löser våra viktigaste problem som mat och husrum. Problemet är att dessa är väldigt effektiva så resten behövs egentligen inte speciellt mycket.

Så dessa övriga sysselsätts av ett korrupt system av myndigheter, banker och företag som håller pengarna i cirkulation. Samtidigt har TVn lyckats söva alla sedan lång tid tillbaka. Under tiden har vår frihet reducerats till att vara slavar åt myndigheterna, de enda pengar vi har är våra egna skulder, vi har ingen ordentlig sjukvård eller skola, gamla människor förnedras för att myndigheterna tog deras pension och gav till sina kompisar som lön, och lånade ännu mer i ditt och mitt namn och gjorde lika dant. På grund av vår vapenexport så får resten av världen dumpa sina krigsflyktingar i landet som tar med sig kriget hit. Allt medan folk med spänning följer melodifestivalen, robinson och annan skit istället för att se något med sina egna ögon. Männen är helt hjärntvättade med felaktiga bild av relationen mellan könen och kvinnorna är missnödja, men det fortsätter ändå... folk är bara publik till en fabricerad verklighet istället för att själva delta...

Tro inte heller att det bara är Sverige, hela världen är med på tåget och jag vill inte ens börja prata om vad som pågår i EU och USA just nu. Det är förnedrande, ovärdigt och jag vill egentligen inte vara en del av bedrägeriet längre.


Det är ju en idé, men det måste ju finns en mening och motivation. Skulle ha svårt att sitta och måla miniatyr-ninjor hela dagarna..


Så är det ju. Det är ju det som håller igång en. Men det borde ju finnas något bättre man kan göra med sitt liv. Man lever ju bara en gång.


Planen är flytta till ett varmare land. Är inte så oroligt, då är man ju ändå gammal och livet är nästan slut. Det är ju inte för att bli pensionär man lever eller hur?

Sverige är så jävla gött asså !

Man behöver inte jobba, pappa staten betalar boende och allt.

Jag själv föredrar att inte jobba. Riktigt skönt kan jag säga.

Nu är det väl inte riktigt så att pappa staten betalar.
Det är snarare så att alla andra som jobbar och betalar skatt, betalar.

Men det vill du nog inte tänka på, lättare att se sina medmänniskor i ögonen utan att skämmas om man ignorerar att man parasiterar på dem.

Det är mer gnäll på parasiter nu när ni röstat fram alliansen, än vad det var när sossarna regerade.
Ni är alltså fortfarande inte nöjda?

Vad vill ni ha? Nolltolerans mot bidragstagare?

Alla får förmåner av skatten, tom. du!
Du går på gatorna, har förhoppningsvis gått i skolan, nyttjar sjukvården osv. osv.

Jag är utförsäkrad och lever på soc.
Nog f-n kan jag se folk i ögonen.

Ts ser ingen mening med livet om han inte behöver jobba.
Tragiskt.

Verkligen. Att jobba är inte vad det en gång var.
Förr jobbade man för att man bidrog till något, att göra sitt samhälle bättre och hjälpa sina medmänniskor.

Sedan kom socialismen och folk blev giriga och kunde inte acceptera att man enbart hade tak över huvudet och mat på bordet. Nu skulle alla ha allt helt plötsligt.

Nu är jobb ett tydligt slaveri vilket innebär att fylla upp någon annans plånbok och få en spottloska i ansiktet som tack.

Samhället och miljön och våra medmänniskor skiter vi i.

Jag tillhör _INTE_ personerna som röstade fram alliansen, inte heller tycker jag illa om bidrag.
Det jag ogillar är missbruket av bidrag.

Jag har själv använt bidrag, och jag har inget emot att betala skatt, så länge pengarna går nått vettigt.

Bidrag ska ges till de som behöver det. Man ska inte tvinga ut sjuka i arbetslivet.
Alliansen har fuckat upp välfärden rejält, men det blir inte bättre av att folk utnyttjar systemet och plockar ut bidrag för att dom inte vill jobba.

Nä, så är det.
Och det är också så att vi har människor i vårt samhälle som inte passar in i mallen, men som behövs ändå.

Jag märker att jag börjar bli rasistisk. (kan det bero på FB eller samhällsklimatet?) Men jag tillåter hellre en svensk att leva på bidrag för att han/hon inte vill arbeta. Än att vi tar in massor av invandrare och ger dem bidrag en svensk bara kan drömma om. DE kan och utnyttjar systemen. Svenskar gör det sällan. (tror jag)

Jag föreslår att du slutar spekulera i vad jag vet och inte vet.

Det står dig fritt att flytta eller byta till en annan livsstil som ställer dig utanför "bedrägeriet". Men det är ganska så dubbelmoraliskt om du samtidigt ska leva på de bidrag som "bedrägeriet" ger möjlighet till. Det motsäger inte att jag ändå försöker respektera ditt val.

Det finns flera hobbyer än att måla miniatyrninjor. Just den grejen skulle jag ruttna på ganska omgående.

Jag får ut saker av mina hobbyer som jag inte får ut av vare sig vänner, jobb eller familj. Den slitna frasen "brinna för det" beskriver det ganska bra. Ifall du provar att göra något nytt och ger det ett ärligt försök och lite tid så kanske du hittar värden som ger någon slags inre tillfredsställelse. Om du inte försöker eller vill försöka så undrar jag varför du ens frågar.

Du skriver att du trivs på jobbet och tjänar bra. Jag förstår inte vilka frågor som du egentligen vill ha hjälp att svara på.

Jag har svårt att hitta en mening i att bidragsmaximera systemet bara för att slippa jobba. Dels har jag alldeles för kul på jobbet (är någorlunda framgångsrik egenföretagare). Dels omges jag av välutbildade och driftiga människor -- och vänner -- som ser upp till hårt arbete och förkovran vilket gör att jag känner en stolthet över det jag gör. Dels så uppfostrades jag i att försöka försörja mig själv och bara använda hjälp om det behövdes. Andra får tänka vad de vill om detta.

Nej, det håller jag helt med om. I mitt fall så räknar jag med att jag vill bo kvar i huset där jag bor ett tag till, ha nära till barn och eventuella barnbarn (alternativt råd att resa dit) och kunna köpa mig den kompletterande hjälp jag behöver för att få en dräglig äldrevård. Då är alternativet att flytta utomlands inte så gångbart för min del.