Är det bara jag som förstår det absurda i allt

Jag brukar ibland tänka att jag är en utomjording som är här för att avlägga en rapport om mänskligheten till hembasen. Jag intresserar mig då främst för människans alla märkliga beteenden i denna kartläggning. Jag som utomjording är påknutet sätt lik människan. Kanske sitter mitt huvud i röven osv. Kanske är jag oanständig kanske inte.

Denna övning i perspektivförflyttning är viktig och fascinerande. Man drabbas inte sällan av ett lugn när man förstår hur märkligt allt är.

För att ta ett exempel: jag kanske läser om ett bestialiskt mord eller någon annan hemskhet i tidningen och känner hur jag blir berörd. Ifall jag då kopplar på alienperspektivet så börjar jag snart att skratta åt att jag kan bli så berörd av kött och hur det behandlas. Skrattet fastnar dock snart i halsgropen när jag tänker på skratt ur ett alienperspektiv. Hus ska jag som alien kunna beskriva det mänskliga skrattet egentligen?

Kanske skulle min rapport om det mänskliga skrattet låta såhär: Ett kucklande läte frammanas ur antianus samtidigt som antianus antager en avsmalnande form. Detta finner människan synnerligen bekvämt och eftersträvansvärt.

Ett annat exempel skulle kunna vara rapporten om ett sportevent såsom en fotbollsmatch. Kanske skulle det beskrivas såhär: Många samlas på vissa "kvällar" på specifika "arenor" där "matcher" spelas. På en framodlad matta jagar 22 "män" ett klot under organiserade former. Upp till 50000 individer kan sitta och stirra på detta. När klotet blir fångat av ett när uppstår något man kallar upphetsning bland stirrarna. Gutturala ljud utstöts av vissa stirrare och en sorts "vildhet" uppstår. Efter det hela kan vissa bli arga på varann när de hälls speciella vätskor i sig. Denna arghet visar de genom att banka på varandras kött för att framkalla något de kallar smärta som de kallar obehaglig.

Fascinerande

Så här kan man hålla på i oändlighet och man kan tänka så om alla saker som gör folk upphetsade såsom, krig, sex, svek osv. Det ger ett ibland välbehövligt perspektiv. : )

Någon som tänker i liknade banor? Man ser så tydligt tillvarons gyckelspel men dessa tankar och hur man alltid är fången i sina känslors våld.

Jag tror seriöst att det kan finnas användning för denna metod inom psykologin osv.

Jag tänker mycket ofta i liknande banor. Det är bra för att få distans ja. Ibland får jag emellertid så mycket distans så att jag kommer fram till att inte ett skit betyder någonting och får svårt att motivera en uppsjö av aktiviteter som jag förväntas göra. Det kan ibland vara en nackdel, men för det mesta inte tror jag. Det är lite som att vara mindful det du beskriver, tänker jag. Att man verkligen bara ser saker rakt upp och ner, utforskar dem med spädbarnets nyfikenhet och utan att rama in dem utifrån några som helst kulturella sammanhang. Och helt plötsligt känns allt väldigt ofarligt och chill. Och lite coolt. På så vis skulle man kunna säga att det här sättet att betrakta sin omgivning på används flitigt inom psykologin redan.

Jag brukar ha liknande tankebanor. Vissa dagar analyserar jag allt genom ett naturvetenskapligt perspektiv. Men vad mig nu anbelangar leder det alltid bara till ytterligare förståelse om hur patetisk vår organism är.

Om man förstått det absurda i allt, så finns det inga frågor.

Världen är det världen är. Den är underbart absurd och absurt vansinnig.

Ja, och det märkliga är att vi tar allting för naturligt. Vi lever i ett galet föränderligt hitechsamhälle omgivet av en galen natur och ändå talar vi om vardagen som något alla känner till. Det är undret.

Varför inte? Vad har du omkring dig som inte härstammar ur vår natur?

Definiera "vår natur".

Du pratade om att det är märkligt att vi tar allt som naturligt, så jag undrade bara vad du har omkring dig som inte borde anses naturligt? Jag har ingen anledning att tro att vi är onaturliga, och då kan jag ju inte rimligtvis hävda att något vi gjort är onaturligt. Det är vad jag vet bara "new age"-tomtar som tror att skenbart negativa handlingar inte är naturliga.

Jo jag anser visst att mord och plågsam toryr är lika naturligt som allt annat. Det märkliga är att vi alls tar något som naturligt vilket du hade förstått om du läst tråden.

Jag menar alltså, för att förklara närmare för dig, att miraklet är att vi alls känner oss hemma i vår omgivning. Jag anser inte att det är något fel med det bara att det är ett mirakel att folk kan använda sig av begrepp som "naturligt" osv när egentligen inget är naturligt.

Jag förmodar att en hjärna kan födas under vilka omständigheter som helst och alltid uppfatta sin omgivning som naturlig. Det beror inte på våra gener utan på att vårt neurala nätverk implicerar att allt den uppvever flera gånger är naturligt.

För att tala mer förståeligt. Ifall du föddes på en annan planet där himeln var grön och du var vattenlevande så hade du funnit att det var vardag. Ifall du hade varit en slav utan rättigheter och detta hade givits en förklaring som var godtagbar så hade du funnit det helt naturligt. Hjärnan är helt enkelt gjot för att känna sig hemma i alla situationer men det beror inte på gener utan på att en hjärna i universum helt enkelt inte kan känna sig ohemma.

Lite sött på nåt sätt.

Ja visst är det.

Eftersom universum inte består av enbart kaos få följer det att någon som föds någonstans och har förmågan att uppleva kommer att uppleva liknande saker flera gånger. Då kommer denne att känna sig hemma.

Awww