Blir man någonsin nöjd?

Var det inte Aristoteles (om jag inte missminner mig), som sa att man uppnår den högsta lyckan när man inte gör något som leder till att bli lycklig.

Tex så kan man inte nå den högsta lyckan om jag tex pluggar till att bli läkare, för när jag blir läkare anses jag lycklig, när jag väl är läkare så vill jag ändra position, och strävar om att bli bättre.

Så kort och gott är det väl så att man når den ultimata lyckan när man bara är. Enligt honom då, fast jag motsäger mig inte den teorin heller.

Jag tror det ligger något i det du säger, men jag tror inte det nödvändigtvis stämmer.
Man kan nog vara som lyckligast "när man pluggar som läkare" men så länge man strävar efter att vara lyckligare så förstår man nog inte att man är som lyckligast just nu.