Citat:
Ursprungligen postat av switchl
Jag är inte ute efter att vara löjlig, jag är helt ärlig mot både mig själv och dig.
Att du VET att du "upplever" himlen är inte sant. Hur VET du att du inte drömmer t.ex.? Nej, du antar(tror) att du upplever den, det kan jag hålla med om. Sedan kan man också diskutera vad det innebär att "uppleva" något.
Nej diskussionen är inte meningslös, du VET inte vad en människa är, ändå accepterar du (TROR du) att det du ser omkring dig är något som kallas för "människor" och att de här tingen är samma som du. Jag VET INTE om du finns, jag TROR att du finns, men jag kan aldrig veta det här.
Med en sådan DEFINITION skapar du din egen verklighet, från ditt eget tänkande. Denna tanke existerar bara i ditt eget huvud. VET du att de andra "människorna" fungerar exakt som du? Nej. Du TROR att de gör det och baserar all din fakta på denna tro.
Jag håller med att om man bryter ner det vi vet och frågar oss hela tiden hur kan vi veta A, jo eftersom B gäller, och hur vet vi att B gäller...eftersom C gäller...osv...så kommer vi till ett läge, då vi inte kan veta något. Definitioner går ju alltid att ifrågasätta genom att vi ifrågasätter vår uppfattningsförmåga av det vi tror oss definiera.
Jag försöker bygga upp min egen verklighet genom att se på saker i olika plan. Det jag skrev ovan gäller i ett visst plan. På ett annat plan måste man själv acceptera och bygga upp vissa antaganden som man anser vara "sanna" eller iallafall rimliga. Det kan till exempel vara att godta det vi kan urskilja med våra sinnen.
Inom matematiken måste man godta vissa grundläggande axiom. Köper man inte att 1 + 1 = 2, så faller ju all matematik, som vi härleder utifrån axiomen. På samma sätt måste vi godta visa teser i vår egen tankevärld, för att sedan bygga upp ett system med logiska implikationer och vetande som vi kan bevisa eller troliggöra med våra grundantaganden.