Är Jorden rund?

2. Jordens form
2.1 Jorden som ellipsoid
Isaac Newton framkastade i sin Principia (1687) en hydrostatisk modell av Jorden. Han utgick ifrån att Jorden formats flytande och genom gravitations- och centrifugalkrafterna borde vara ellipsoidformad med en avplattning vid polerna. Avplattningen var enligt Newton 1/230. Triangelmätningar i Frankrike längs Parismeridianen, visade tvärtom att Jorden i själva verket är tillplattad vid ekvatorn. Newtonianerna i England kritiserade, på 1720-talet, de franska mätningarna. Jacques Cassinis (nr två) utvidgade 1730 mätningarna i öst-västlig riktning, och även dessa mätningar tydde på en avplattning vid ekvatorn. Längdgradmätningarna var dock opålitliga, eftersom svårigheten att bestämma longitudskillnaden mellan nätets ändpunkter var betydande.

2.2 Peru
Nackdelen med Cassinis mätning var att den utfördes över ett litet område, där förändringar i jordytans krökning inte var så stor. Jämförelser med mätningar vid ekvatorn kunde däremot väntas ge bättre besked. 1735 avseglade en fransk gradmätningsexpedition till Peru (nuv. Ekvador). Arbetet blev strapatsrikt och under nio år mättes tre breddgrader.

2.3 Maupertuis i Tornedalen
Efter att Peruexpeditionen avseglat beslöt samlades en yngre grupp Newtonanhängare i Paris kring en plan för att få saken avgjord på närmare håll, vid Polcirkeln. Matematikern Pierre-Louis Moreau de Maupertuis ordnade stadsbidrag till mätningen och träffade i Paris på astronomiprofessorn Anders Celsius från Uppsala. Celsius rekommenderade Tornedalen som en lämplig plats för mätningen. Detta kom att resultera i historiens tveklöst mest berömda gradmätning. Expeditionen bestod av Maupertuis, Celsius, matematiksnillet Clairaut, hantlangarna Camus och Lemmonier samt prästen Outhier. Den 20 juni 1736 samlades expeditionen i Torneå. Med hjälp av Anders Hellant från Pello och finska soldater rekognoserades under sommaren området norr om staden. På bara 63 dagar hade en 107km lång triangelkedja, mellan Kittisvaara och Torneå, mätts. Latitudskillnaden bestämdes mot stjärnorna a och d i stjärnbilden Draken. Under vintern mätte man, under stark kyla, upp en baslinje på Torneälvens is. Se bild 2. Sägner och historier om fransmännens härjningar i Torneå levde kvar länge; "Bruman et frigora et nives genoroso spiritu contemnunt" [Vinter, köld och snö förakta de med tillhjelp af ymnig sprit] skrev Celsius hem till sin farbror. "The åka med renar, fast än the culbutera [körde omkull] then ena efter then andra" Newtons teori om avplattning vid polerna fick sin bekräftelse, även om det numeriska värdet 1/170 inte stämde överrens med Newtons 1/230. Jacques Cassini, av Maupertuis utnämnd till "astronomins djävul", gick omedelbart till attack mot resultatet vid redogörelsen i Paris 1737. Den främsta kritiken gick ut på att Maupertuis´ inte kontrollerat att hans sektor var riktigt centrerad. Att gruppen enbart bestod av Newtonanhängare kritiserades också.