Vad vill jag?

Fysiologiskt eller som någon slags illusion eftersom viljan inte är fri...som ett resultat av själens påverkan eller instinktivt..."viljandet" finns alltid där som en påminnelse om min och alla andras mänskliga natur.
Jag begär nog för mycket när jag vill komma ifrån detta ibland.
Jag vill inte vilja någonting... men det kan man inte önska sig för då vill man något...
Hoppet till den andra sidan är omöjligt långt,nog.
Bara i meditationens finaste stund kan jag bli fri från detta , men även då har "viljandet" legat bakom och kommer att göra sig påmint strax efter den stunden.
Jag tror jag går och lägger mig ...utan att vilja detta egentligen , jag önskar jag kunde orka lite mer ,fast ändå inte eftersom jag vill nog gå och lägga mig innerst inne...eller vill jag det egentligen?
Återigen så vet jag inte vad jag vill men det verkar som om det är så jag vill ha det.
Jag vill nog inte veta vad jag vill .
När jag tror att jag vet vad jag vill önskar jag inte detta tillräckligt hett.
När jag önskar något väldigt hett ...då önskar jag mig fel sak oftast,mitt viljande blir oftast fel där.
Jag känner mig rätt Nietzschig ibland.
(kanske schizig )

[quote=Kanske-Ingen]någon slags illusion eftersom viljan inte är friQUOTE]

Detta är en presuppostion som inte alls är säker. Vad du verkar efterfråga, om jag tolkar det rätt, är: varför har människor ett behov av att handla? Detta har att göra med en biologiskt- och ett evolutionärt samspel. Mitt tips till dig är, istället för att vända dig till Nietzsches existensialism så bör du forska i människors fysilogiska mekanism. För som jag ser det, så har din frågeställning ingenting att göra med Nietzsches existensialism - men jag kan ha feltolkat dig, igen.

Om du istället efterfrågar vad motivation är (som jag beskrev kortfattat och lite klumpigt i inlägg 12#), så är motivation en dualism; det är ett "belief" och en "deisre" som kombineras till en handling. Om du endast har ett "desire" utan "belief" kommer du yra runt i delirium - som du verkar göra.

Katharsis,vilken amöba som helst känner till att man måste ha ett trossystem och tom amöborna kan ha det , kanske, som någon sorts "kollektiva omedvetna".
Jag vill mest förkasta :"jag finns alltså vill jag något" men finner inget sätt,och det är lite frusterande.
Jag ligger inte sömnlös om nätterna över detta...det är en vanlig grej som händer mig periodvis , att jag har en favorittanke som jag försöker analysera och så småningom gå vidare.Det kunde lika gärna ha varit att visualisera könsdelar på kvinnor på ett silverfat varje gång jag känner att jag har chans hos någon,(bara som visualiseringsteknik/övning i självhypnosen ...inte på riktigt , och med sallad som garnityr/prydnad.)
Kan man finnas utan att vilja något?
Kan någon förkasta :"jag finns alltså vill jag något"?
Ledtråd : metafysiken.

om vi antar att begreppet "finns" och "existens" betyder samma sak, dvs refererar till samma sak, och är ekvivalenta så är den analoga tesen: jag existerar alltså vill jag något.
att "jag existerar" implicerar "så vill jag något" är inte alls säkert; ponera det scenario där någon ligger i koma. han existerar, men han vill ingenting. alltså förkastar jag ditt argument.

Jag läste nyligen att folk i koma faktiskt upplever saker och det har man kunnat mäta med magnetröntgen/hjärnscanning genom att hjärnan reagerar när man säger ord som "tennis" ,"går till badrummet" mm och sett att de vanligtvis reagerande delarna av hjärnan reagerar även när patienten ligger i koma.
Hursomhelst är värdet i exemplet litet om du tänker att jag antar att tom amöborna kan ha en vilja.
Jag väljer att inte antropomorfisera allting och komma med påståenden att allt har en själ , stenar ,bord osv (jag vill inte orsaka kortslutningar),detta är en genuin fråga , inte en rhetorisk övning.
Är jag designad för att vilja saker?
Finns jag för att jag eller för att någon annan vill det?
Är det en slump att jag vill saker?

Yes, vi är "designade" att vilja saker, att vilja något är driftkraften bakom varje levande varelse. Av allt du skriver här har jag fått en känsla av att du vill tillbaka "hem". Kanske inte så lätt att förstå. För att kunna förstå, borde man veta, vem vi egentligen är. Till att börja med: du är inte kroppen, du är själen. Själen är energi som gör din kropp levande. Ditt medvetande befinner sig inte i hjärnan, utan i själen. Det är därför folk i koma reagerar på vad man säger. Kroppen är bara ett tillfälligt "hus" för dig, själen. Otaliga rapporter om "nära dödens" - upplevelser har bekräftad detta. Och själen längtar hela tiden tillbaka hem. Men för att kvalificera sig för att få göra det, måste du först uppfylla syftet med Skapelsen. Varmt rekommenderar dig att läsa boken "Samtal med Gud", det finns en tråd om den boken på religionsforumet, om du är intresserad.

jag och du, vi, vill vara så lyckliga som möjligt om vi inte är det så är vi självdestruktiva, därav finns det ingen fri vilja, därav totallikhet i lidande sinsemellan :S