Vidrigaste bok du läst?

"Pojken som kallades det" gjorde mig ledsen/arg.

L.Marlund´s "Gömda" klarar jag inte av att läsa ut, för jag blir så jäkla förbannad

Manns "Bergtagen" - jag minns att jag retade mig otroligt på huvudpersonen när jag läste den. Jag har svårt att ta till mig berättelser om människor som är...fast i sin egen passivitet och oförmåga. När huvudpersonen äntligen lyckas få igång ett samtal med den ryska kvinna han gått och spanat på, förs hela deras konversation på franska. Oöversatt... Tror tom jag läst den två ggr bara för att kolla om den verkligen var så illa...
Kafkas "Processen" - samma anledning som ovan. Fast den har jag nog traglat mig genom te ggr bara för attman visst skulle gilla den.
"American Psycho" - tortyrscenerna visst! Men delarna med musikrecensionerna tog i magtrakten.

"Yolanda - Min egen berättelse" ; även kallad "Gör vad ni vill men döda henne inte".

Jag tycker Kafkas Processen & Förvandlingen stundtals var ganska obehagliga, fast det beror snarare på att det är en mästare på att skriva som har skrivit böckerna, och inte att det rör sig om någon misshandel eller annan vidrighet.

(För övrigt råder det väl inget tvivel om att Processen är den mest fullkomliga och mest skrämmande beskrivningen av människans hjälplöshet. Genom tiderna.)

"Pattern" av K.J. Parker har nog slagit något slags rekord. Införskaffades på La Guardia för den enorma summan US$10.99. Har försökt läsa den fyra gånger, senaste gången somnade jag i badkaret och boken förstördes. Jag är inte ledsen över det.

EDIT: Dessutom är ju Liza Marklund antagligen världens mest överskattade författare. Hon och Henning Mankell. Usch och fy fan.

EDIT 2: Jaha där ser man, man skulle inte berätta om den sämsta boken man läst utan om den vidrigaste. Attans. Mitt bidrag får då föra mig tillbaka ett antal år tillbaka i tiden då jag inte kunde somna innan jag läst ut hela Fem-boken, eftersom de böckerna alltid var hemska. (Jag var ett barn. Nu är jag inte det och känslokall som jag är berörs jag inte längre av vad jag läser.)

Günther Grass - Blecktrumman

Kommer ihåg ett särskilt vidrigt passage i boken, som omfattadade "farmors smör".
Detta fantastiskt målande uttryck åsyftade farmoderns flytningar,
som pojken fick ta del av när han gömde sig under hennes kjol.

Usch, nu kommer jag inte kunna äta frukost på en vecka.

"Länderna i Väster" av William Burroughs är en klass för sig. Det finns mängder av vidriga avsnitt i den, men speciellt otrevligt att läsa är en beskrivning av hur en larv trycker sig ur ollonet på en man. Mycket insektsobehag hela boken genom, och en tiggare som fångar mynt med hålet i hans ansikte där näsan brukade sitta.

Gaysexscenerna i Bret Easton Ellis' "Glamorama" fick mig riktigt illamående. Annars en underbar satirisk roman.

"Nattens barn" av Traci Lords. En självbiografi om hennes grymma livsöde. "I skuggan av värmen" är också väldigt bra men upprörande hemskt om hur snett det kan gå i livet. Kommer tyvärr inte ihåg vad författaren heter just nu men även detta är en självbiografi.

Självbiografin/biografin " Gör vad du vill, men döda henne inte"
av Yolanda & Bob Snoijnik.

Skildrar de grymmaste sadistiska handlingarna jag någonsin har läst om i ett incestuöst fall.
Gång på gång häpnar man över hur depraverad människan kan bli.

Har du inte en mycket hög tröskel för hur mycket ingående tortyr, misshandel (sexuell och psykisk) och spädbarnsslakt du klarar av att läsa,
så ge dig inte på denna.

Liza Marklunds Sprängaren, helt utan konkurrans.

Otal vidriga feministsvammelpassager och allmänt vedervärdigt dåligt skriven helt utan spänning.

Höll på att kasta upp ett otal gånger särskillt när hon gick på om att det är jobbigt att vara morsa-jobba-vara kåt på samma dag.
Lev med det det gäller inte bara övehypade pissförfattare som spytt ur sig dyngkolumnet i Sveriges mest vedervärdiga kvällstidning.

Min egen bok. Och sen Psykopaten av Dean Koontz. Den är riktigt bra, inte äcklig heller om du inte har ruskigt bra fantasi.