Hur kan folk INTE bry sig om de stora divesrse frågorna?

Foliehattarna* sitter så hårt åt att inga nya signaler når in?


*(Ja, jag vill stjäla begreppet och använda det precis så)

Definiera "bry"?

Jag "bryr" mig på det sätt att jag är nyfiken och vill veta, men jag spenderar inte mina dagar med att sitta och fundera på dessa saker. Gällande Gud så är jag inte troende och lägger inte mycket fokus på religion, jag accepterar evolutionsteorin så där funderar jag inte särskilt mycket heller.

Förutsatt att vi begränsar universum till det som definieras inom rumtiden kan den vara oändlig i vår dimension och ändå lämna utrymme för oändligt mycket annat i en eller flera andra.

Tycker inte de frågorna har specifikt med filosofi att göra. Men generellt tror jag de flesta funderar lite kring det hela, fast utan att ge sig riktigt i kamp med det. Förklaringen kan vara att vi har olika temperament. Sedan är det inte alltid en dans på rosor att sätta sig in i teorier. Det kräver slit och tid. Det första kan vara obehagligt ifall man inte är riktigt intresserad, det andra kan vara en bristvara. Det kan vara kandidater till en förklaring: folk saknar överskott av tid och intresse för att dyka djupare än populärnivå. Sen finns det ganska många som faktiskt intresserar sig för såna ämnen. Du hittar nog en god handfull människor som använder sin fritid på att läsa om samhällets ekonomiska fundament eller historiska utveckling etc. eller kanske antik filosofi, moralteori etc. Men för att riktigt greppa, säg, en teori inom moralfilosofi så måste man ha bred kunskap inom andra ämnen. Igen får man problem med tid och överskott.

Är det inte mest bara så att vi är vanedjur; vi tänker som vi alltid gjort för vi har alltid tänkt så. Och om vi börjar tänka på nåt som känns för stort och jobbigt så är det enklast att rycka på på axlarna, distrahera sig och gör något annat istället?