Min vän känner väderstrecken utan hjälpmedel. Hur är det möjligt??

Jag hade inte en blekaste aning om var denna tråd skulle placeras men eftersom det har med kroppen/sinnen att göra så tänkte jag att den passade bäst i medicin-forumet.

Jag har en kompis som i princip alltid kan känna väderstrecken. Om vi är ute och går så har han stenkoll på vart exempelvis öst är. Detta har ingenting med solen att göra, han känner det, och det är oberoende var vi är någonstans.

Själv har jag inte en blekaste om jag inte får använda exempelvis solen som hjälp. Är detta någonting vissa har medfött eller vad beror det på att vissa kan känna detta på ett sånt naturligt sätt?

Jag är likadan. Det har satt sig i minnet var solen brukar dyka upp.
Sen om jag går så räknar mitt huvud ut genom mitt rörelsemönster var solen hade varit om det var dag... Typ... Svårt att förklara...

Jag upplever något liknande, men det är inte så att jag "känner" det, utan har undermedvetet helt enkelt har koll på hur jag går och hur väderstrecken ligger i relation till min omgivning. Bra lokalsinne med andra ord. Det skulle inte fungera utan en referenspunkt när man startar. Om jag t.ex. vet vilket håll söder ligger åt, och sedan vandrar runt en timme i en okänd stad, så kan jag på ett ungefär peka ut väderstrecken senare igen. Om jag inte visste vilket håll som var vilket när jag startade så skulle jag inte ha den blekaste.

Ifall någon får sitta och snurra på en snurrstol med ögonbindel så finns det inte en chans att dom kan peka ut vilket håll som är vilket. Eller du kan ju testa på din kompis och se hur det går.

Intressant. Jag har ingen som helst känsla för det där. Men jag antar att det är samma grej som att vissa är helt tondöva.

Det handlar väl om att ha en inbyggd kompass? Själv kan jag vakna mitt i natten och veta hur mycket klockan är medan andra kan vakna upp i ett mörkt rum och direkt peka mot norr.

Det har nog med solen att göra. När din vän är ute så märker han hur solen står, sedan lägger han omedveten till väderstrecken i huvudet för att orientera sig.

Nej det kanske är ett extremfall. Men i alla fall... lokalsinne säger du. Ja, jag har ju förvisso ett ganska dåligt sådant. Men det måste ändå vara någon del av hjärnan som påverkar detta. Vissa verkar ju ha det naturligt. Jag önskar att jag hade ett bättre lokalsinne, men känns som att det är svårt att öva upp, antingen har man det eller så har man det inte antar jag. Åter igen, ungefär som att vissa är tondöva. Eller har jag fel?

Det går att träna upp. Lär dig läsa av hur solen står och försök sedan räkna. Jag lärde mig med hjälp av den gamla vitsen "vad är det för likhet mellan en slips och solen? - Båda går ner i väst". Alltså går solen ned i väst, och upp i öst. Ha med en kompass så att du kan kontrollera, snart har du lärt dig att orientera dig utan att behöva tänka på det

Allt hänger på att man vet väderstrecken vid en ursprungsposition. Sen är det ju inte svårare än att man undermedvetet registerar hur man rört sig. Försök att lägga en väg på minnet "höger, höger, snett vänster, vänster" och sen räkna ut väderstrecket. Det är verkligen inte särskilt svårt, den stora skillnaden är väl att det sker per automatik på de som har bra lokalsinne och de behöver därför inte tänka efter.

Jag tror definitivt att man kan träna upp det, det kan nog vara en bra start att stanna efter varje sväng när du promenerar och peka ut väderstrecken.

Ja, jag ska faktiskt börja öva in detta. Precis tagit körkort också och tycker det är lite störigt med dålig lokalsinne i samband med körning.

Men jag tror definitivt att vissa har det mer naturligt genom att undermedvetet registrera hur de rör sig, precis som du säger, men med lite övning får vi se vad det kan leda till. Tack för svaren iaf!

En av de få saker som jag har begåvats med är ett ytterst bra lokalsinne och dessutom har man koll på väderstrecken.
Sen finns det fullt med tecken i omgivningen vad som kan vara norr och söder, därifrån är det inte svårt att lista ut de andra väderstrecken

Det är väl helt normalt lokalsinne? Inget mystiskt alls.

Man har helt enkelt lätt för att hela tiden förhålla sig till en utgångspunkt när man är i rörelse, och vet man en så lägger sig de andra tre väldigt lätt till rätta....

Jag kan också det.

Jag var mkt ute i skogen under uppväxten, jag tror att jag då tränade upp att alltid "känna" åt vilket håll utgångspunkten är. Speciellt om man plockar svamp t ex så blir det svårt för många, särskilt mulna dagar, men för mig går det per automatik.
Då har man ju även känsla för vädersträcket, eftersom man vet var solen står där man startar på morgonen.. Det känns som att det är så jag orienterar mig, med vädersträcket.